Från min horisont som ingenjör och forskare så ser det ut som att det är ett minskat ingenjörskunnande i samhällets samtidigt som medvetenheten och debatten om vårt ”elberoende” och miljöfrågor kraftigt ökat. Debatten är tyvärr ofta baserad på faktauppgifter som inte är korrekta, innehåller en dålig förståelse för helheten, personangrepp och nonchalans för sakfrågan.

I grunden är det samma villkor som gäller idag som gällde i början av 1900-talet, när det gäller elgenerering och elanvändning. Elkraft är en metod att transportera energi (arbete) från en plats där den kan genereras till den plats där den behövs, elenergin är dyr att lagra. Omvandling och transporter innebär energiförluster samt en påverkan av natur och miljö. 

För att det elsystem vi har skall (fysikaliskt) fungera så måste tillgången av genererad eleffekt i varje ögonblick vara större än den varierande elanvändningen. Tekniska och ekonomiska lösningar för detta har utvecklats under åren parallellt med att samhället och individen blivit alltmer beroende av en ”elförsörjning utan avbrott”.

Minskat ingenjörskunnande i samhället
Från min horisont som ingenjör och forskare så ser det ut som att det är ett minskat ingenjörskunnande i samhällets samtidigt som medvetenheten och debatten om vårt ”elberoende” och miljöfrågor kraftigt ökat. Debatten (och därmed kunskapsbildningen) är tyvärr ofta baserad på faktauppgifter som inte är korrekta, innehåller en dålig förståelse för helheten, personangrepp och nonchalans för sakfrågan.

Till slut får man den oroande känslan om det verkligen är samma elsystem debatten gäller, som det elsystem vi ingenjörer är med och utvecklar, underhåller, undervisar och forskar på. Vad blir resultatet om vi som diskuterar inte vet vad vi talar om?

När Sverige elektrifierades i början på 1900-talet så skedde det genom stora uppoffringar på det ekonomiska men också på det personliga planet. Utan dessa stora eftergifter från både människor och naturen hade det inte varit möjligt att bygga dammar, vattenkraftstationer och kraftledningar.

Uppgiften att leverera baskraft, d v s en konstant elgenerering har vi lagt på kärnkraften, medan vattenkraften anpassar elproduktionen (reglerkraft) till elanvändningsvariationen, en variation som sker över dygnet, veckan och året men även sådant som är svårt att påverka t ex vädret.

Att överbelasta elnätet, genom att öka eleffektuttaget, en kall vinterdag är lika allvarligt som att fortsätta att lasta på en båt vars reling redan ligger i vattenytan. Före avregleringen så möttes en sådan överbelastningsrisk med elransonering, på en avreglerad marknad får elpriset öka till dess någon ”kliver av” och minskar eleffektbehovet.

Vi kan undvika ett ”överuttag” genom att vi drar ner vår elanvändning så att den motsvarar vår produktionskapacitet både gällande toppeffekt och årsenergi eller bygga ut med mer elgenerering och eldistribution både i Sverige och i Europa.

Vilken väg vi väljer är upp till oss själva men vi måste vara medvetna om att vi inte kan vara passiva och tro att elsystemet sköter sig självt eller likt ett dataspel, enkelt och utan konsekvenser, kan ”omstartas” om ”relingen hamnar under vattenytan” på grund av för högt effektuttag eller haverier en kall vinterdag. Även om tekniska begrepp kan vara svåra att själv förstå och förklara för andra, så bryr sig inte verkligheten om det problemet.

Det är vi, elanvändare, som genom att välja politiker och genom hur vi styr vår elanvändning bestämmer en hel del om hur tillförlitlig elförsörjning vi kan ha, hur elpriserna varierar och hur utbyggnaden av elgenerering och eldistribution ser ut. Använder vi den möjligheten, eller tycker vi att det är intressantare att söka starka men osanna argument, angripa den som diskuterar istället för argumenten och att strunta i helheten.

Tidningarna vimlar av diskussioner mot all form av elgenerering och eldistribution när utbyggnadsplaner diskuteras, samtidigt som vi ifrågasätter att elpriset rusar i höjden när eleffekten är en bristvara när vinterkylan plötsligt biter sig fast i februari.

De flesta verkar ha starka åsikter hur om hur farligt eller olämplig att bygga kärnkraft, vattenkraft eller vindkraft är för människorna där man själv bor, men tycker att det går bra på andra platser (där också människor bor och vistas). De som bor i norr vill att den skall byggas i söder (och omvänt). De som bor i kusten vill att den skall byggas i fjällen (och omvänt).

Hur mycket kan vi som diskuterar, om hur elsystemet fungerar, hur elpriset fastställs mm.
Har vi belägg för det vi påstår?
Är vi källkritiska?
Vem lär vi av och vad lär vi ut till andra i debatterna?

Om vi inte kan föra konstruktiva samtal, bygga resonemangen på fakta (sanna påståenden) hur tror vi då att vi kommer någonstans med arbetet att få en elkraftförsörjning till ett lågt pris?

Hur vill vi ha det, vill vi ha elgenerering och eldistribution?

Martin Lundmark