Kostnaden för anpassningarna av elsystemet beräknas leda till ett elpris på 65–70 öre/kWh på den nordiska elmarknaden, alltså mer än en fördubbling av dagens elpriser, trots att vattenkraften fortsatt antas producera el till dagens kostnader. Det skriver Joel Stacke, Michael Klein, Lars-Evald Kaliff och Per Fahlén.

Att miljöpartiet är motståndare till kärnkraft och att man företräder ett 100 procent förnyelsebart elkraftsystem är vida känt. Vi kan ha olika uppfattningar i sakfrågor men det minsta man kan begära är att fakta och påståenden kan verifieras på något sätt. Tyvärr lyser detta med sin frånvaro i deras argumentation.

Nu kommer nya tongångar från Miljöpartiet. Inte nog med att ett fungerande och lönsamt kärnkraftverk (Ringhals 1) har stängts mycket på grund av partiets medvetna arbete. Nu anser man att all befintlig kärnkraft ska läggas ner.

Många kanske tänker att det är ganska ointressant att diskutera vad ett 4,4 procentsparti tycker i denna fråga. Men det är miljöpartiet som styr regeringens energipolitik och detta är mycket allvarligt eftersom det leder till ett elsystem med kraftigt försämrad funktion, flerfaldigt ökade koldioxidutsläpp, tiopotenser större förbrukning av icke förnybara resurser, en mångfalt mindre hållbar elförsörjning, ödelagd landsbygdsmiljö samt kraftigt höjda elkostnader

Konsekvenserna av miljöpartiets politik visar sig allt tydligare, inte minst för företag och jobb i södra Sverige. Ett exempel, av många, är från sommaren då kärnkraftverket Ringhals 1 fick stötta upp södra Sverige med reaktiv effekt för stödtjänster som regionalt behövdes för god driftsäkerhet på Västkusten. Nu när R1 stängs minskar den befintliga överföringskapaciteten i stamnätet med ca 1000 MW p.g.a. stabilitetsproblem (motsvarar medeleffekten för ca 1000 stora vindkraftverk som blir instängda i Norrland).

Utmaningen för elkraftproduktionen, något som Miljöpartiet inte har förstått, är att nå leveranssäkerhet med fungerande systemtjänster. Systemet

Lars-Evald Kaliff

måste tillgodose effektbehovet vid varje tillfälle, dygnet runt med rätt elkvalitet för frekvens, spänning och rotorvinkelstabilitet. En annan viktig systemtjänst som behövs för att snabbt kunna parera avvikelser i frekvensen är rotationsenergi – en rörelseenergi som bara turbiner och generatorer i de stora kraftverken kan erbjuda.  I grunden handlar det om kraftsystemets förmåga att hålla en stabil nivå vid normaldrift samt att klara plötsliga större störningar. Det är därför ointressant att bara tala om energi (TWh) och glömma bort tillgänglig effekt (MW). På årsbasis kan vi mycket väl ha tillräckligt med TWh men ändå få problem med effekt, som i värsta fall kan leda till manuell bortkoppling av el. Att inte ta hänsyn till systemtjänster och effektstabilitet samt enbart beakta installerad effekt strider mot den verklighet vi lever i!

Hur många gånger måste det påpekas? För att klara systemtjänster, hålla elkraftnätet så nära 50 Hz som möjligt och garantera effekt, måste vi ha en planerbar baskraft med många konkurrenskraftiga kWh. De enda alternativa energikällorna för detta är, om vi undantar fossila kraftkällor, vattenkraft och kärnkraft där en utbyggnad av vattenkraften är utesluten då fler älvar inte får byggas ut. Hur vi än vänder och vrider på saken, är de förnyelsebara energikällornas tillskott för systemtjänster och planerbarhet i princip noll. Detta beror på att de har asynkrona generatorer och ett oförutsägbart väderberoende.

Per Fahlén

Med ökad andel vindkraft ökar problemen med stabil effektförsörjning och därför behövs något som stabiliserar produktionen. I Sverige är det vattenkraften som gör detta. Vattenkraften som reglerkälla är dock redan utnyttjad i hög utsträckning och enligt Svenska Kraftnät behövs ett utökat reglerbehov på hela 5300 MW vid 30 TWh vindkraft och dessa finns inte tillgängliga idag. Även Kungliga Vetenskapsakademien har varnat för detta. Prognosen visar nu att vindkraften ökar med 14 TWh, från 17 TWh 2017 till 31 TWh 2021. Slutsats: andelen vindkraft är redan idag för stor.

Ett argument som ofta nämns från Miljöpartiet är subventioner av kärnkraft (vilket inte finns) Dock nämner man aldrig vindkraftens subventioner på hundratals miljarder kronor. Faktum är att det inte skulle byggas ett enda vindkraftverk i detta land utan subventioner. Vidare påstår man att kärnkraften är förlegad med en teknik som visat sig fel. Sanningen är den att runt om i världen pågår utbyggnad av kärnkraft samt forskning och utveckling (dock inte i Sverige). Nu senast har Polen deklarerat planer på en kraftig satsning för att komma ur kolberoendet.

Joel Stacke

Vad gäller kärnkraftens lönsamhet kan nämnas att under fyra av de senaste sju åren har elpriset på den nordiska elmarknaden legat under kostnaden för att bygga och driva ny vindkraft idag (35 öre/kWh). Samtidigt är kostnaden för att producera el i Ringhals 1, som Vattenfall bestämt lägga ner av ”ekonomiska grunder” lägre än 30 öre/kWh.  Ny vindkraft är alltså beroende av höjda priser på elmarknaden för att bli lönsam, vilket inte skulle vara ett krav för fortsatt drift av Ringhals 1.

Den teknik som Miljöpartiet förespråkar bygger på en kraftig utbyggnad av transmissionskapacitet och/eller på införande av en rad tekniska åtgärder för att hantera förlusten av rotationsenergi när kärnkraften fasas ut. Kostnaden för dessa åtgärder beräknas av energiföretagen leda till ett elpris på 65–70 öre/kWh på den nordiska elmarknaden, alltså mer än en fördubbling av dagens elpriser, trots att vattenkraften fortsatt antas producera el till dagens kostnader. Detta motsvarar totala kostnader för svenska elkonsumenter i storleksordningen 1000 miljarder kronor relativt en livstidsförlängning av den nuvarande svenska kärnkraftsflottan till 2050 enkom i syfte att åstadkomma en pålitlig försörjning av effekt. De icke-direkta kostnaderna för ett 100 % förnybart elsystem är alltså högre än kostnaden för själva produktionen av ny vindkraft.

För första gången någonsin i Sverige förekom negativa priser. Detta inträffade 10 februari 2020. Priset var då omkring minus 0,1 euro/MWh isamtliga svenska elområden. Orsaken var låg förbrukning och ovanligt hög vindkraftsproduktion. Vindkraften svarade då för nästan hälften av

Michael Klein

elproduktionen i Sverige. Vinterns högsta priser på reglerkraftmarknaden inträffade den 26 februari 2020 då uppregleringspriset var 302 euro/MWh i SE3. Med så varierande priser möter kärnkraften mycket låga priser och med kärnkraftens fasta kostnader är det inte svårt att räkna ut att detta kraftslag blir olönsamt. Kortfattat kan man säga att den subventionerade vindkraftselen kommer att konkurrera ut kärnkraften, men även vattenkraften ligger i farozonen, vilket leder till att vi hamnar i en ännu värre situation. Om inte produktionens externa kostnader (till exempel stabilisering, nätutbyggnad, balanskraft etcetera) internaliseras på respektive produktionsslag riskerar vindkraft, med högre kostnader och ett lägre produktvärde, att slå ut nödvändiga planerbara alternativ som kärn- och vattenkraft. Faktum är att den senaste kraftbalansrapporten från Svenska Kraftnät återigen visar att marginalerna för den svenska kraftbalansen fortsätter att minska och att importberoendet under topplasttimmen ökar.

Det finns få verksamheter i samhället som är så viktiga som elförsörjning. Utan el stannar Sverige! Med det som utgångspunkt bör elkraftförsörjningen vila på en stabil grund och ha en vetenskaplig och teknisk utgångspunkt.

Gnosjökommissionen: Joel Stacke, Företagsledare, Michael Klein, Energiingenjör, Lars-Evald Kaliff, Energipolitisk debattör

samt Per Fahlén, prof.em (energi & miljö, Chalmers), ledamot i IVA