Nu varnar Vattenregleringsföretagen för potentiella konflikter mellan vattenkraftsproduktionen och Natura 2000. Beroende på hur Natura 2000 kommer att tillämpas finns risken att viktig reglerkraft går förlorad.

I en kartläggning som Sweco har gjort på uppdrag av Vattenregleringsföretagen är det tydligt att det finns risk för konflikt mellan vattenkraftens regleringsbidrag och de bevarandemål som finns i Natura 2000-områden. Natura 2000 styrs via EU:s lagstiftning och går ut på att skydda områden i EU med särskilt naturvärde. Målet är att hejda utrotningen av arter och livsmiljöer och i Sverige finns cirka 4 000 Natura 2000-områden, skriver Naturvårdsverket på sin webb.

Ragnar Asklund är miljöchef på Vattenregleringsföretagen. Han tycker att rapporten ”Vattenkraftens reglerbidrag och värde för elsystemet”  som Energimyndigheten, Svenska Kraftnät och Havs- och vattenmyndigheten har tagit fram där olika vattenkraftverk klassificeras utifrån hur viktiga de är för vattenkraftens reglering i elsystemet, är bra. Men samtidigt ser han en lucka.

— I rapporten beskrivs hur viktig vattenkraften är för regleringen av kraftsystemet. Myndigheterna har i en särskild grupp placerat 255 kraftverk som anses vara så viktiga för regleringen att man ska undvika att göra inskränkningar på dagens produktion. Men där finns också ett tillägg att hanteringen av vattenkraftverken är också beroende av lagstiftning om arter och habitat och det är detta som Natura 2000-områdena behandlar, säger Ragnar Asklund.

Och det är hur den bedömningen skulle kunna se ut som Vattenregleringsföretagen nu vill sätta fingret på genom den kartläggning som Sweco har gjort. Det krävs i grunden tillstånd enligt miljöbalken för vattenkraftproduktion, vilket anläggningarna har. För Natura 2000 krävs särskilt tillstånd för nya anläggningar men inte för äldre. Natura 2000 och bevarandeplanerna ska dock vara vägledande vid tillsyn och prövning, så om vattenkraftägare söker nya tillstånd för en renovering eller liknande tillämpas Natura 2000 i avvägningen. Bevarandeplanerna påverkar också kraven i vattenförvaltningsarbetet, Vattendirektivet, berättar Ragnar Asklund. De påverkar exempelvis genom att myndigheterna nu som praxis inte pekar ut vattenförekomster som berör Natura 2000 som kraftigt modifierade vatten och därmed ger möjlighet att anpassa kravbilden till vattenkraftens samhällsviktiga verksamhet.

— Här finns en stor potentiell intressekonflikt, större än vad vi hade trott när vi gav Sweco uppdraget. I 100 områden finns en potentiell konflikt och i 50 av dessa fall är det en tydlig konflikt mellan bevarandemål och regleringen av älvarna och elproduktion. Även de kraftverk som bidrar till mest reglering kan påverkas trots dess viktiga samhällsfunktion och vi ser att hela älvarnas reglering kan komma att påverkas, säger Ragnas Asklund.

Området som Sweco har kartlagt omfattar Umeälven, Ångermanälven, Indalsälven, Ljungan, Ljusnan och Dalälven, ungefär hälften av Sveriges vattenkraftproduktion finns här. Sannolikt finns det fler potentiella konfliktområden.

Ragnar Asklund understryker att denna utredning identifierar potentiella intressekonflikter mellan bevarandemål och vattenkraft. Om verkliga konflikter finns, eller om åtgärder är tekniskt och ekonomiskt rimligt behöver utredas specifikt för de utpekade områdena. Omfattningen av denna konflikt beror mycket på hur man kommer att arbeta med Natura 2000 från myndighetshåll, menar han.

— Ett potentiellt problem är att områden mitt i en älv kan och även har utsetts till Natura 2000-områden. Det går inte att göra så utan risk att hela älvens reglering påverkas och det är inte rimligt. Vi menar att dessa älvar måste betraktas som kraftigt modifierade vatten från årsregleringsmagasin till mynning och miljökraven ska ställas därefter. När man arbetar med Natura 2000-områden måste man vara medveten om, och ta hänsyn till, att de kraftigt reglerade stora älvarna som vi verkar i hydrologiskt sett är sammanhållna system. När det gäller vattnet går det inte att få naturliga flöden på en sträcka mitt i älven utan att det påverkar hela älvens reglering och alla dess kraftstationer, säger Ragnar Asklund.

Ett konkret exempel är Dalälven och Ljusnan där de fastställda Natura 2000-omårdena i älvarnas huvudfåror kan påverka hela årsregleringen. Flertalet, 36 av 47, kraftverk som är klassade som särskilt viktiga ur regleringssynpunkt skulle kunna förlora möjligheten att bidra med sin reglerkraft. Det vattenregleringsföretagen vill se är att varje älv hanteras som en helhet och att varje älv måste utredas specifikt utifrån teknik, ekonomi och miljö.

— Vår inställning är att länsstyrelserna och till sist regeringen måste ha med sig ett helhetsperspektiv för våra reglerade älvar.

Hur påverkas energikommissionens mål av Natura 2000?

— Kommissionen konstaterar att Sverige har unika förutsättningar för förnybar energi och att den ska fortsättas att byggas ut. Det är just dessa unika förutsättningar med att kunna reglera elsystemet med vattenkraften som ger förutsättningen till utbyggnad av ytterligare förnybar energi och det är just dessa förutsättningar som kan påverkas på ett negativt sätt.

Påverkar Natura 2000 EU:s ramdirektiv för vatten?

— Det är två olika direktiv med olika syften. Men vår uppfattning är att man från myndighetshåll arbetar med att binda ihop dessa olika direktiv mer och mer, exempelvis genom att tillämpa att man inte kan peka ut kraftigt modifierade vatten i vattenförekomster som berörs av Natura 2000, samt att god ekologisk status måste nås för att uppnå gynnsam bevarandestatus.

BILD: Ragnar Asklund, Vattenregleringsföretagen

FAKTA: Skillnaden mellan Natura 2000 och EU-direktivet för vatten

Ramdirektivet för vatten är ett EU-direktiv som införts i svensk lagstiftning genom miljöbalken, närmare bestämt i vattenförvaltningsförordningen och ett antal föreskrifter samt en mängd vägledningar och rapporter. Grunden är att alla vatten ska nå god ekologisk och kemisk status eller god potential. Det ska genomföras genom att alla vatten som är vattenförekomster, viss nedre storleksgräns, får en kvalitetsnivå som de ska uppnå och i Sverige har man genomfört det genom att införa miljökvalitetsnormer för vatten, som är bestämmelser om viss kvalitet vid viss tid. Sen undersöker man tillståndet idag, så kallad statusklassning. Sedan tas en förvaltningsplan fram och ett åtgärdsprogram som anger de åtgärder som behövs för att uppnå kraven. Åtgärdsplanerna är inte bindande för verksamhetsutövare. Vattendirektivet säger alltså att alla vatten ska uppnå en viss kvalitet – ekologiskt och kemiskt.

Det finns avvikelser och undantag man kan använda av olika skäl, och vattenförekomster kan också klassas som kraftigt modifierade eller konstgjorda och då anpassas kraven. Det har varit mycket diskussioner kring hur miljökvalitetsnormerna fungerar men idag är man ense om att det är av en typ som inte innebär ett skarpt krav utan att det ska tillämpas i en avvägning mellan olika intressen i domstol.

Natura 2000-områden utses med stöd av två EU-direktiv, populärt kallade fågeldirektivet och habitatdirektivet. Det omfattar värdefulla naturområden, arter eller naturtyper, ur ett europeiskt perspektiv. Det är länsstyrelserna som ansvarar för att ta fram förslag på nya Natura 2000-områden. Länsstyrelsen har samråd med markägare och myndigheter, därefter granskar Naturvårdsverket urvalet och lämnar förslag på områden till regeringen. Det är sedan regeringen som beslutar att till EU-kommissionen föreslå att dessa områden ska upptas i Natura 2000-området. Kommissionen granskar urvalet och fastställer biogeografiska listor.

Varje område ska ha en bevarandeplan där tillståndet, målet och sättet att mäta ska beskrivas. Bevarandeplaner ska vara vägledande vid tillsyn och prövningar. De är beskrivande och vägledande dokument och går inte att överklaga. Det som ska uppnås är gynnsam bevarandestatus för arter och habitat. Detta ska även ske på en biogeografisk nivå. För att nå målen kan även verksamheter som ligger utanför utpekade geografiska områden påverkas.

Det är två olika direktiv med olika syften. Nån tydlig juridisk koppling finns inte men båda förordningarna tillhör miljöbalken och ska vara stödjande till att uppnå sina mål.

Källa: Vattenregleringsföretagen och Naturvårdsverket