Investerare och analytiker vittnar om komplexiteten i de havsbaserade vindkraftprojekten.
– Det är ofta konsortium av företag som investerar tillsammans med målet att kunna utnyttja produktionen på olika sätt i sin egen verksamhet. Att det finns fler användningsområden för elen, säger Mia Bodin på Bodecker Partner.
– Om vi endast skulle investera i en traditionell vindpark så är det ett problem att ju mer det blåser desto lägre blir intäkter per kWh, menar Peter Dahl som arbetar med investeringar på Polhem Infra som gör gröna investeringar åt AP-fonderna.

Idag väntar sju havsbaserade vindkraftsprojekt på tillstånd från regeringen. Än så länge är det bara Vattenfalls projekt vid Kriegers flak som fått grönt ljus av regeringen.

Det finns ett stort intresse att investera, men samtidigt är de här projekten betydligt större och dyrare jämfört med de landbaserade vindkraftsparkerna. Nu uppger investerare att en viss osäkerhet infunnit sig. Att endast investera i havsbaserad vindkraft som producerar el riskerar att inte bli lönsamt, menar man.

– Vindkraftens utmaning är att den har en ”kanibaliserande effekt” som innebär att ju mer det blåser i ett område med mycket vindkraftsparker desto lägre blir priset eftersom verken tillsammans pressar ned priset. Om vi endast skulle investera i en traditionell vindpark så är det ett problem att ju mer det blåser desto lägre blir intäkter per kWh, menar Peter Dahl som arbetar med investeringar på Polhem Infra som gör gröna investeringar åt AP-fonderna.

Han konstaterar samtidigt att efter att den nya regeringen slopat subventionerna till anslutningspunkter för den havsbaserade vinden har det blivit ännu svårare att räkna hem parker som endast säljer el på marknaden.

Enligt Hans Forsman, ansvarig för infrastrukturinvesteringar på Skandia, börjar branschen också dra öronen åt sig i takt med att man börjar förstå energifrågans komplexitet. Han menar att investerare ser på de stora havsbaserade projekten med en stigande skepsis.
–Orsaken är att allt fler som sätter sig in i energifrågan börjar förstå dess komplexitet och att en snabb utbyggnad av havsbaserad vind inte är en lösning utan kanske rent av ett ytterligare problem på grund av systeminstabilitet.
Han påpekar också att vindkraften i allt högre grad kan behöva betala för de obalanser de skapar och att det leder till att värdefaktorerna sjunker.

Vattenfall har visserligen fått klartecken för Kriegers flak men inte fattat något investeringsbeslut än. Man uppger att det handlar om mycket pengar, mellan 10–15 miljarder kronor. Här kan faktorer som att eventuellt betala för en större andel av balanskostnaderna spelar roll.
Framtiden för havsbaserad vindkraft ligger i de havsbaserade energiöarna där man kopplar ihop vindkraftsproduktion med vätgasproduktion och lagring med produktion av e-bränslen, menar Mia Bodin på Bodecker Partner. Ett företag som hjälper vindkraftsprojekt att hitta rätt finansieringsmodell.

– Det är ofta konsortium av företag som investerar tillsammans med målet att kunna utnyttja produktionen på olika sätt i sin egen verksamhet. Att det finns fler användningsområden för elen. Med vätgas och lagring kommer man ju ifrån vindkraftens ryckighet.

Men här ligger Sverige efter.
– De svenska projekten för havsbaserad vindkraft är främst inriktade på traditionell produktion. Man bygger en park som producerar el som sedan kopplas upp på nätet.

Elin Akinci, analytiker på ELS Analysis, pekar på att EU just nu har stora stöd kopplade till olika vätgasprojekt.
– Det är svårt att räkna hem en investering i havsbaserad vind som endast förlitar sig på att sälja el till marknadspris. Men det finns stora EU-stöd kopplade till vätgas och på så sätt kan man brygga kostanden för den havsbaserade vindparken. Tanken är då att man kopplar ihop kraftproduktionen med vätgasproduktion som sedan kan användas till att tillverka till exempel e-bränslen.

Peter Dahl påpekar att det är industrin som driver på utvecklingen med att koppla ihop kraftproduktionen.
– De har inte tid att vänta. De måste ha elen för att klara elektrifieringen och omställningen. Energibranschen och politiken sitter fortfarande fast i ett traditionellt tänkande där man värnar ”sitt” kraftslag.

Han menar att investeringssidan nu står i mellan dessa två perspektiv och försöker jämka och hitta lösningar framåt som kan paketeras i en finansiellt och politiskt hållbar affärsmodell.
– Det är den sektorkoppling vi är ute efter, men det förutsätter att elen går att lagra, och vi är inte där riktigt än även om det hela tiden görs framsteg inom lagringstekniken, säger Peter Dahl.

Men helt stilla står det inte. Det finns svenska projekt med denna kombination, berättar Mia Bodin. Till exempel planerar projektören OX2 för en storskalig energipark utanför Blekinge där vätgas är en ingrediens.

OX2 har också tecknat en avsiktsförklaring för ett samarbete med Cementa om att förse cementjättens satsning på en CCS-anläggning (Carbon Capture Storage) vid fabriken i Slite med el från OX2: s planerade havsbaserad vindpark utanför Gotlands östkust.

Samtidigt undersöker Svea Vind offshore möjligheten med ett vätgasprojekt i Gävle Hamn och Vattenfall och Preem tittar på möjligheten för en värdekedja på västkusten.

Hillevi Priscar är ansvarig för OX2: s havsbaserade vindkraftsprojekt. Hon berättar att man definitivt har planer för att koppla på någon form av bränsleproduktion på de tre projekt som ligger på regeringens bord.
– Det kan vara att tillverka vätgas för att sin tur använda den till att tillverka ammoniak och olika syntetiska bränslen.

Men eftersom projekten tar så lång tid vill man inte binda upp sig för en produktionsform för tidigt. Man inväntar först regeringens godkännande till att börja bygga vindparkerna innan man börjar tänka på den slutliga designen.

En utmaning är tajmingen, eftersom olika användningsområden kräver olika tillståndsprocesser.
– Du har ett område där du producerar el. Det kan regeringen säga ja till. Men den elen ska konsumeras någonstans och då söker du tillstånd enligt ellagen och om vi ska göra pipelines för vätgas är det en annan lagstiftning.

Hon menar att det kan vara knepigt och få de här processerna att synka.
– Det handlar om långa processer så vi vill vänta så länge som möjligt med att bestämma den slutgiltiga designen på projektet.

När det kommer till de tre projekt som OX2 har på regeringen bord såldes 49 procent till Ikeas investmentbolag Ingka Investments i augusti.
– Just för att det är så mycket kapital i de havsbaserade vindkraftsprojekten behövde vi säkra ett kapitaltillskott som möjliggör en fortsatt utbyggnad.

Hur ser du på att driva ett kärnkraftsprojekt?
– Det gör vi gärna men vi ser för närvarande ingen efterfrågan av det. Det är i förnybart som det stora intresset finns, säger Hillevi Priscar.

Annars är det generellt lite svårare att komma överens om finansieringen just nu, menar Mia Bodin. Framför allt är det knepigt att hitta rätt nivå på de så kallade PPA: er (långsiktiga fasta kontrakt där elen säljs till ett fast pris) som är den vanligaste finansieringsmodellen för vindkraft grund av det osäkra läget.
-Det är kriget i Ukraina, en eventuell lågkonjunktur på gång, stigande räntor och volatila priser. Med de förutsättningarna är det svårt att komma överens om ett fast pris som ska stå sig långt fram i tiden. Men de förutsättningarna kan ju ändras snabbt, säger Mia Bodin.

Men det finns också de som bygger på marknadsbaserade villkor, påpekar hon.
– Man tror på den långsiktiga marknadsutvecklingen, vilket inte heller utesluter att man tecknar en PPA längre fram.

Men den stora huvudvärken för utbyggnaden av den havsbaserade vindkraften är de svenska decentraliserade tillståndsprocesserna där en rad olika myndigheter och instanser ska säga sitt innan ett besked kan ges.
– Det är främst osäkerheten om hur lång tid en ansökan kan komma att ta och att det finns en hög risk för att man inte får tillstånd en licens trots att man lagt ned så mycket pengar och tid på processen att få den, säger Mia Bodin.
– Det skulle till exempel vara bra om regeringen samordnade mer med försvaret om vilka områden som lämpar sig för havsbaserad vind innan man pekar ut lämpliga zoner, fortsätter hon.

Elin Akinci på ELS Analysis påpekar att andra länder valt ett annat system för tillståndsprocesserna.
– I Europa har de flesta länder, ofta på statlig nivå, ordnat en auktion där regeringen i förväg sagt att denna plats ska användas för havsbaserad vind. Sen vinner det projekt som kan presentera det mest kostnadseffektiva projektet.

Hillevi Priscar menar att staten nu måste hjälpa till att skapa tydliga spelregler.
– Skattebetalarna har visserligen besparats mycket pengar på det marknadsbaserade system som vi tillämpar jämfört med till exempel Tyskland. Men för Sverige AB behöver staten ta ett större ansvar för en plan för hur de här stora investeringarna ska kunna komma på plats. Just nu är det svårt att göra miljardinvesteringar oavsett kraftslag om man inte vet om spelreglerna håller över nästa mandatperiod.

***

Foto: Ørsted