Inbindningen av koldioxid i våra friska skogar är lika stor som alla mänskligt skapade utsläpp av koldioxid i Sverige tillsammans. Vi når inte störst klimatnytta genom att spara på skogen, utan genom att använda skogens produktionsförmåga, skriver Svebios Kjell Andersson i en replik på Harry Frank.

Det svenska skogs– och bioenergisystemet levererar mycket stor klimatnytta, som kan tjäna som förebild för andra när världen nu står inför en gigantisk utmaning att ställa om energisystemen från fossilt till förnybart.

Bild: Biobränsle från skogen på väg in i Värtaverket för att bli el och värme.

För några veckor sedan publicerade FN:s organ för förnybar energi IRENA (International Renewable Energy Agency) en rapport om den svenska bioenergimodellen, som jag skrivit tillsammans med Jeffrey Skeer på IRENA. Där försöker vi beskriva hur skogen och aktivt skogsbruk kan användas för att skapa klimatnytta både genom ersättning av fossila bränslen och genom att leverera förnybara material som kan användas i stället för fossilt baserade material. Vi använder Sverige som förebild.

Det är tråkigt att en tung institution som KVA och dess energiutskott genom Harry Frank inte ser denna klimatnytta. Man kan sammanfatta på följande sätt:

Vi kan i Sverige i praktiskt bruk visa att det går att både öka förråden av biomassa i skogarna och att samtidigt öka skörden av biomassa. Genom att använda den skördade biomassan på ett smart sätt kan vi både utvinna material och energi, inte i konkurrens, utan i synergi. Vi når inte denna klimatnytta genom att spara på skogen, utan genom att bedriva ett aktivt skogsbruk och använda skogens produktionsförmåga.

Att lämna skog stående ger klimatvinst på kort sikt, men straffar sig på längre sikt. Skälet är att ung skog växer mycket snabbare än gammal skog, och därmed binder mycket större mängder koldioxid. Den högsta inbindningen av kol över tid får man om skogen består av alla åldersklasser, med stor andel ungskog. För att det ska bli mycket snabbt växande ung skog måste man avverka gammal skog.

När skogen åldras sjunker nettotillväxten. Man får visserligen ett stort kollager i skogen, men man får en allt sämre nettoinbindning av koldioxid. När skogen blir riktigt gammal dör den, genom skogsbrand, storm eller insektsangrepp. I Kanadas skogar leder dessa ”naturliga katastrofer” till flera gånger större utsläpp av koldioxid än avverkningarna.

Harry Frank ansluter sig till den så kallade kolskuldsteorin, som säger att det tar upp till ett århundrade innan ny skog ersatt den skog som avverkats. Teorin utgår från ett enstaka träd eller ett enstaka bestånd som avverkas. Det är ett ologiskt och ovetenskapligt angreppssätt och förvånande att KVA och EASAC (de europeiska vetenskapsakademiernas organisation) ansluter sig till denna teori. Det logiska är att se på hela skogen, skogslandskapet eller landet, där det finns träd i alla åldrar.

Fullt tillämpad innebär kolskuldsteorin att allt skogsbruk är klimatskadligt. Dessutom skulle den leda till att skogsbruk på nordliga breddgrader ersattes av snabbväxande plantager i tropikerna. ”Kolskulden” för en avverkad tropisk tall som är fullvuxen efter sju år är ju minimal jämfört med en avverkad hundraårig nordsvensk tall!

Här är en sammanfattning av det svenska skog-bioenergisystemets klimatnytta:

– Den svenska skogen binder varje år via fotosyntesen in omkring 150 miljoner ton koldioxid. Skogarna är fantastiska levande solfångare, spridda över hela Sveriges yta.

– Förrådet av biomassa i våra skogar ökar med motsvarande 42 miljoner ton koldioxid per år. Inbindningen av koldioxid i våra friska skogar är lika stor som alla mänskligt förorsakade utsläpp av koldioxid i Sverige.

– Bioenergin från skogen, som främst består av rest- och biprodukter, ersätter mer än 100 TWh fossila bränslen – det ger en klimatnytta på ungefär 35 miljoner ton koldioxid om året. Bioenergin står för 37 procent av Sveriges energianvändning.

– Om man inkluderar klimatnyttan av användning av skogens produkter som trä och papper, hamnar man på kring 60 miljoner ton koldioxid, i Sverige och globalt. Det visar forskning från SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet.

– Fortfarande finns potential till förbättring. När skogen skördas lämnas årligen motsvarande 138 TWh grenar, toppar, ris, stubbar och rötter kvar i skogen. Bara omkring 10 TWh tas i dag tillvara för energi. Resten multnar ner och inom 15 år har hälften förvandlats till koldioxid som avgår till atmosfären. Nedbrytningen av skörderester ger ett ”koldioxidläckage” på 47 miljoner ton om året. Det mesta av detta ska säkert stanna i skogen, det är bra för biodiversiteten, men mycket mer går att ta vara på för att exempelvis tillverka drivmedel och ersätta fossila utsläpp.

Det är riktigt, som Harry Frank skriver, att förbränning av biomassa ger utsläpp av koldioxid, men denna koldioxid är en del av det naturliga kolkretsloppet.

I vår tidning Bioenergis senaste nummer har vi visat att de 23 största massabruken och 15 största kraftvärmeverken släpper ut omkring 30 miljoner ton biogen koldioxid om året. Om all denna koldioxid kunde avskiljas och lagras genom bio-CCS, skulle skog-bioenergisystemet i Sverige ge ännu större klimatnytta än i dag, och hjälpa till att sänka halten koldioxid i atmosfären. Sverige skulle då kunna ta ännu ett steg som globalt föredöme för att visa att skogen kan skapa klimatnytta genom aktivt brukande.

Sammanfattningsvis: Det svenska skog-bioenergisystemet har en mycket stor positiv klimatpåverkan genom att förhindra utsläpp av fossil koldioxid och samtidigt binda in och lagra biogen koldioxid. Klimatnyttan kan ökas ytterligare genom att använda ännu mer av skogsbrukets restprodukter som energi och genom att tillämpa bio-CCS.

***

Kjell Andersson är medförfattare till IRENA-rapporten ”Bioenergy from boreal forests – Swedish approach to sustainable wood use” (IRENA 2019).