Sverige har inte styrt mot att bygga en elproduktion som matchar kundernas behov och efterfrågan. Förnybar effektkapacitet behöver upphandlas om vi ska klara framtiden, skriver Gustav Melin, vd för Svebio, branschorganisation för bioenergi.

Efter år 2020, när vi stängt ytterligare två kärnkraftsreaktorer och har sex av dem kvar, är det troligt att den svenska eleffekten inte räcker till för en tioårsvinter, säger Hilda Dahlsten, Svenska kraftnät. Anledningen är att vi inte har tillräckligt med garanterad effekt, från kärnkraft, vattenkraft och kraftvärme när det blir riktigt kallt.

Det är säkert riktigt, men produktionssidan är bara halva budgeten på en elmarknad. Under en tioårsvinter upptäcker man att en del byggnader har ett underdimensionerat värmesystem som klarar normalvintern, men inte ett kallare klimat. I Sverige används mycket el för uppvärmning, när det blir kallt utnyttjas elnät och anläggningar maximalt.

Energiöverenskommelsen har särskilda skrivningar om att vi inte ska använda el för uppvärmning, ändå orsakas effektproblemen då det blir kallt just av att vi använder el för uppvärmning.

Det finns många möjliga åtgärder för att minska effektbehovet. En sådan åtgärd kan vara att låta hushållen betala effektskatt, om de använder hög effekt el. En annan åtgärd kan vara laststyrning av värmepumpar och elpatroner, så att de tar en paus när efterfrågan på el är som allra störst på dygnet och startar igen när peaken har gått över.

Den praktiska kunskap man behöver ha med sig är att om värmesystemet är underdimensionerat, får man inte upp värmen till önskad temperatur efter att ha stängt av uppvärmningen i några timmar även om byggnaden i sig lagrar en hel del värme.

Men framför allt behöver vi fråga oss om det är ekonomiskt försvarbart att dimensionera elsystem, ledningar och elproduktionsanläggningar för att värma Sverige med el vid toppbelastningen under en tioårsvinter.

Konsekvensen av ett sådant agerande blir att konsumenter under övriga nio vintrar och resten av året tvingas finansiera en outnyttjad överkapacitet. En elproduktionsanläggning har rimligt bra lönsamhet om den kan köras många timmar, men blir timmarna få, är kostnaden i stället astronomisk per kWh.

Elproduktion matchar dåligt med uppvärmning under spetslast-timmar orsakade av värmebehov. Det är mer optimalt att värma byggnader genom att vrida upp bränsleförbrukningen i en väsentligt billigare värmepanna eller brännare.

Frågan är hur svenska staten bör agera?

Statens uppdrag är att se till att hållbar miljövänlig el och värme levereras till landets medborgare till låg kostnad. Om staten klarar att leverera energi till låg kostnad, finns det visst utrymme för statliga inkomster i form av energibeskattning. Om staten är mindre lyckosam med sitt uppdrag, blir utrymmet för skatteintäkter litet och energikostnaderna kan bli höga, till och med utan skatteintäkter som exempelvis i Tyskland. I Tyskland belastar avgiften för förnybar el varje kWh med hela 70 öre trots att andelen förnybar el bara är 30 procent.

Somliga tycker att staten ska se till att elpriserna är låga för att gynna svensk elintensiv industri. Detta är också den dominerande politiken i Sverige, elcertifikatsystemet innebär till exempel att vi subventionerar fram förnybar elproduktion utan att den elintensiva industrin är med och står för kostnaden, elcertifikatsavgiften.

Sverige har i dagsläget ett överskott av elproduktion på nära 20 TWh per år, och när elcertifikatsystemet är fullt utbyggt kommer vi att ha ett årligt överskott på 30-35 TWh eller ungefär 20 procent. Samtidigt kommer vi att ha en högre risk för effektbrist än i dag.

Genom att elcertifikatsystemet är konstruerat så att det minskar prissignalerna från elmarknaden och gynnar elproduktion oavsett om den efterfrågas eller ej, har vi missat att bygga den elproduktion som matchar kundernas behov och efterfrågan.

Systemet gynnar svensk elintensiv industri och missgynnar samtidigt befintliga elproducenter, som tvingats skriva ner värdet på sina anläggningar då de inte genererar de intäkter som man planerat för.

Att elcertifikatsystemet fått så stor omfattning leder till ökade kostnader på flera sätt:

– Trots att investeringskostnaden är hög för all ny elproduktion, är värdet på den el som produceras i en överskottsmarknad lågt.

– Om vi producerar stora mängder överskott av el, måste den ledas bort i elledning. Överskottet tvingar staten att bygga elledningar som inte behövs i en marknad där elproduktionen styrs av efterfrågan. Konsumenterna får betala onödiga kostnader för elledningar.

– Låga elpriser leder till ökad elanvändning. Investeringar som gynnas av låga elpriser kan visa sig mindre lyckade när samtliga reaktorer avvecklas och elpriserna stiger.

– Eftersom vi nu saknar tillräcklig effekt i elsystemet, måste vi räkna med att staten tvingas återkomma med ett nytt förslag om stödsystem för hur vi ska få fram mer reglerbar elproduktion och klara effektfrågan.

Kraftvärmeproduktion har goda förutsättningar att ta över en stor del av kärnkraftens roll i den framtida energimarknaden. Kraftvärmen kan anpassas till kundernas efterfrågan och leverera el när den behövs. Kraftvärmeverk ligger också alltid nära förbrukaren och inga nya elledningar behöver byggas.

Svebio tog för några år sedan fram en biokraftplattform med erbjudande om 10 GW kraftvärme som levererar 40 TWh per år. Förutsättningarna för att bygga kraftvärme är i dag mycket dåliga, och bygger man fel typ av anläggning i dag är man låst under lång tid framöver.

Det är olyckligt för svensk energiförsörjning om inga investeringar i ny kraftvärme kan göras förrän de återstående reaktorerna avvecklas. Därför bör riksdagen ge Svenska kraftnät i uppdrag att upphandla förnybar effektkapacitet för leverans under 2020-talet. En nyckel för en bättre elmarknad är att framtida stöd till ny elproduktion har ambitionen att efterlikna hur elmarknaden i en marknadsekonomi skulle efterfråga el under framtida kalla vintrar.

Foto: Stora Enso