Flaskhalsintäkter är elmarknadens finansiella gökunge. Varje månad uppstår miljontals kronor i prisglappet mellan elområden innan de snabbt försvinner ur synhåll från ursprunget. De kan ses som ett ”förskott från elkunderna” för återupprättande av produktionsbalansen, menar Svenska kraftnäts finansdirektör Peter Wigert i Second Opinions andra artikel om flaskhalsintäkter.

EU-förordningen kräver att alla flaskhalsintäkter ska återinvesteras i transmissionssystemet, en form för cirkulär ekonomi i transmissionstappning. Syftet är att bibehålla eller öka kapaciteten mellan elområden och därigenom minska problematiken med flaskhalsar.

Bild: Peter Wigert, finansdirektör på Svenska kraftnät.

Något direkt ägarskap till flaskhalsintäkterna har Svenska kraftnät inte, även om man som ansvarig systemoperatör och ägare till förbindelser med flaskhalsar tillförs flaskhalspengar automatiskt. Under rekordåret 2020 mottog transmissionssystemoperatören 8,1 miljarder kronor i flaskhalsintäkter, även kallad kapacitetsavgifter.

Vinsten försvinner
Fördelat över hela året blev det 675 miljoner kronor i månaden. Pengarna utgörs av den mellanskillnad i elpris som uppstår vid obalans i elleveranser mellan två elområden. Vid dessa så kallade flaskhalsar tas prisöverskottet ut som flaskhalsintäkt (kapacitetsavgift) och skickas till systemoperatören. I energidebatten har ordningen kritiserats för att vara orättvis då endast vissa elkunder bidrar med sitt ”överpris”.

Enligt Peter Wigert, finansdirektör på Svenska kraftnät, kan även elproducenter hamna i kläm när elmarknaden ska styra sig själv. Det företag som producerar el i ett elområde med lågt elpris tilläts enligt regelverket inte ta del av den värdeökning som försäljning till ett högprisområde ger.

Samhället förlorar
– En elproducent i ett område med överutbud får då ett lägre pris än om exportkapaciteten från området varit obegränsad. När det uppstår flaskhalsar mellan områden med olika elpriser finns som oftast två förlorare, säger Peter Wigert.

– Prisskillnader kan slå hårt mot producentsidan fast det främst är kundperspektivet som uppmärksammas. Man får heller inte glömma den samhällsekonomiska förlusten som ligger i att det vid flaskhalsar inte fullt ut går att nyttja de billigaste produktionsresurserna i systemet, menar Wigert.

Pengaflödet på utsidan
I samma sekund som överskottet från ett elpris blir en kapacitetsavgift tillhör pengarna inte längre elkunderna eller elproducenterna. Istället plockas de överblivna inkomsterna från elmarknadens alla flaskhalsar ihop till ett av elmarknadens största finansiella flöden. Hos mottagaren Svenska kraftnät läggs de utanför den ordinarie budgeten då flaskhalsintäkter inte tillhör affärsverket.

Här finns alltså en stor pengasäck som ingen egentligen äger?

– Så kan det kanske se ut. Det här är transaktioner som vi strängt taget inte ber om, men då kapacitetsavgifter är något vi tilldelas så ”äger” vi dem i väntan på att de investeras i transmissionsnätet och där skapar mest nytta för marknadens aktörer, säger Peter Wigert.

Acer och Ei styr
Flaskhalsintäkternas viktigaste marknadsfunktion är enligt Svenska kraftnät att signalera var förbrukning och produktion bör lokaliseras, och var det behövs mer överföringskapacitet. De kan ses som ett ”förskott från elkunderna” för återupprättande av produktionsbalansen, menar Peter Wigert.

Rent finanstekniskt är kapacitetsavgifter en relativt enkel marknadskonsekvens av sambanden mellan utbud, efterfrågan och transportkapacitet. Det för elmarknaden särpräglade är att överskottet direkt tas omhand av elbörsen på uppdrag av de europeiska regulatorernas (tillsynsmyndigheternas) samverkansorganisation ACER. I Sverige för Energimarknadsinspektionen (Ei) tillsyn över handelsplatsernas och Svenska kraftnäts hantering.

Hämtas dagen före
Flaskhalsintäkter samlas in momentant vid nationella och externa flaskhalsar (utlandsförbindelserna) på dagen före-marknaden där kommande prisskillnad multipliceras med överförd mängd el (volym). Beräkningsformeln har utvecklats av ACER.

De insamlade pengarna skickas direkt till JAO, Joint Allocation Office, ett serviceföretag för krafthandel ägt av TSO:erna i 22 europeiska länder. Huvudkontoret finns i Luxemburg. I Norden tog JAO över uppgiften från NordPool 2020 i förbindelse med att börsmarknaden öppnades för konkurrens, idag utvidgad med Epex Spot. Från JAO går flaskhalsintäkterna vidare till Svenska kraftnät som för Ei redovisar hur mycket som kommer från varje snitt.

Intäkt eller avgift?
Namnfrågan har länge varit en källa till dispyt och förvirring. I EU-direktivet benämns flaskhalsintäkter som intäkter från överbelastning medan Ei gärna skriver flaskhalsintäkter – utan antydan till att det är en avgift.

Å ena sidan är det rätt tänkt, tycker Peter Wigert, då en kapacitetsavgift inte är en ”avgift” som någon ”kräver in”. Till förväxling finansieras dessutom Svenska kraftnäts ordinarie verksamhet av avgifter, främst i form av nättariffer som regionnätsägare och stora elproducenter betalar för sin tillgång till transmissionsnätet. Därför kan flaskhalsintäkter intuitivt låta bättre.

Avgift, ej intäkt
Å andra sidan är avgift ett bättre begrepp, åtminstone rent formellt. Sedan regelverket (EG) 714/2009 trädde i kraft hanteras inte flaskhalsintäkter som en intäkt, varför Svenska kraftnät vid upprättandet av svenska elområden 2011 beslutade att kalla flaskhalsintäkterna för kapacitetsavgifter. I sitt regleringsbrev använde regeringen alla varianter, inklusive kombinationen flaskhalsavgifter.

Intäkter associerar till inkomster som går direkt in på Svenska kraftnäts egna konton, tycker Peter Wigert, något som är ”helt fel” och en ”seglivad myt”.

– Att kalla det flaskhalsintäkter skapar misstankar om att Svenska kraftnät tjänar på att fördröja utbyggnaden av elnätet, säger Peter Wigert.

Trång hals ger mer pengar
– Om ett investeringsprojekt försenas slår det enbart negativt, både på oss och elmarknaden. Vi mäter istället på hur väl vi lyckas hålla elsystemet stabilt och med så låga prisskillnader vi kan uppnå utifrån förutsättningarna, säger Peter Wigert.

Men det är ändå ett faktum att Svenska kraftnät får ta hand om mer pengar ju längre och större flaskhalsarna i elnätet blir?

– Ja det stämmer, men det är inte pengar som Svenska kraftnät kan använda efter eget behov. De är strikt kopplade till vissa förutsättningar, säger Peter Wigert.

* * *

Den dolda elmarknaden: Det här är andra delen i Second Opinions artikelserie om flaskhalsintäkter, främst sett ur transmissionsnätsägarens synvinkel. Syftet är kunskapsinventering inför vidare debatt om elmarknaden. Den första delen berättade om rekordåret 2020 och ett elsystem i obalans. Del 3 ställer frågan vart alla flaskhalsintäkter tar vägen.