Det är hög tid för beslutfattare inom energiområdet att börja tänka i banor av att det inte finns någon naturlag som säger att elanvändningen alltid ökar. De kanske till och med förmår sig att tänka, det hittills helt otänkbara, att elanvändningen kan sjunka i framtiden. 

Runt om i Europa ser vi idag en trend mot en minskad elanvändning. Det gäller länder som Tyskland, Storbritannien och Frankrike. Förklaringarna till varför elanvändningen minskar är flera och skiljer sig delvis åt mellan länderna. I flera länder går förklaringen att finna inom industrin. 

Strukturomvandlingar och en mer energieffektiv produktion leder där till en minskad användning. I Tyskland har dessutom den kemiska industrin drabbats hårt av kriget i Ukraina. I Storbritannien däremot talas det om peak-glödlampa, det vill säga övergången från glödlampor till LED-belysning och andra åtgärder som minskar hushållens energianvändning. Där har hårdare EU-krav på elförbrukning hos olika apparater och bättre isolerade bostäder haft stor effekt, jämsides med de minskningar som skett inom industrin.

Vi ser samma trend med en minskad elanvändning också i Sverige. 2014 minskade elanvändningen med 3 procent. Inte sedan 1986 har elanvändningen varit så låg som den var år 2014. Elanvändningen var som högst år 2001. De största minskningarna i elanvändningen har dock skett de senaste åren. Minskningarna har främst skett inom pappersindustrin. I andra industrisektorer pekar trenden också nedåt, men inte lika kraftigt.

Inom näringsliv och hos myndigheter råder det en nästan total förnekelse av att elanvändningen minskar. Påtalas det över huvudtaget ses det som ett övergående fenomen, beroende på milt väder och svag konjunktur. Det kommenteras aldrig att den nuvarande trenden går emot prognosmakarnas alla teorier. Användningen förväntas ju öka, inte minska, när ekonomin förbättras samtidigt som elpriserna är låga.

Trots att elanvändningen toppade för länge sedan fortsätter prognosmakare, sina vanor trogna, skriva prognoser som visar på en framtida ökad elanvändning. I energidebatten hävdas det ofta att elpriserna kommer att skjuta i höjden när de svenska kärnkraftverken tas ur drift. Det sägs också att det kan uppstå elbrist kalla, vindstilla, vinterdagar framöver. Samma sak påstods när Tyskland 2011 deklarerade att alla landets kärnkraftverk skulle stängas. Det vi har sett tills nu är det motsatta. Det har i Tyskland skett en snabb utbyggnad av förnybar energi, samtidigt som kolkraftverk som började byggas innan kärnkraftbeslutet, nu har tagits i drift.

I kombination med en minskad elanvändning har det lett till en stor överkapacitet. Den befarade importen har istället blivit en rekordstor tysk export av el. Råkraftpriserna har sjunkit kraftigt och de stora elbolagen befinner sig därför i kris.

Inom den svenska energisektorn genomförs för närvarande mycket stora investeringar. Det byggs ny vindkraft och kraftvärme. Samtidigt som kärnkraften uppgraderas för mycket stora summor. Men hur mycket nya produktionskapacitet behöver vi egentligen framöver? De yngsta och största svenska kärnkraftverken togs i drift 1985. Med nuvarande minskningstakt kommer vi inom en snar framtid ner i de förbrukningsnivåer som rådde innan 1985. Måste verkligen all pensionerad kärnkraft ersättas med nya produktionsanläggningar om efterfrågan sjunker?

Hur är det då med risken för en framtida elbrist kalla, vindstilla, vinterdagar? Temperaturen är den enskilt mest avgörande faktorn för att elanvändningen ska skjuta i höjden. Det måste vara riktigt kallt för att höga förbrukningsnivåer ska uppnås. Men de allra högsta förbrukningstopparna undviks om färre pappersmaskiner och annan elkrävande utrustning är i drift när kylan slår till. De högsta förbrukningsnivåerna uppmättes en februaridag år 2001. Alltså det år som elanvändningen över året var som högst. De två senaste vintrarna har maxförbrukningen legat betydligt mycket lägre. Beroende på milt väder, men också på grund av en minskad elanvändning som inte är väderberoende.

Håller den nuvarande trenden i sig ligger de stora riskerna inte i ökande elpriser eller en kommande elbrist. Risken är i stället att vi ser samma utveckling som i Tyskland. En lösning som det propageras för inom kraftindustrin är att bygga fler ledningar till utlandet, så att vi kan exportera mer el när vi själva inte behöver den. Men det är inte så lätt som det låter. Det måste finnas ett behov, en teknisk möjlighet och en vilja att ta emot den svenska elen. Om elanvändningen sjunker i vår omvärld minskar naturligtvis också efterfrågan även där. Det är också troligt att flera länder hellre gynnar det egna landets elproduktion framför att möjliggöra en stor import. Ett sådant land är Polen. Elexport dit skulle ha stor klimatnytta, men viljan att stötta den egna kolkraften är stor.

Från representanter för fackförbund och näringsliv hävdas ofta att vi måste ersätta nedstängd kärnkraft med ny eller med annan baskraft. Om dessa krav realiseras kan följden bli överproduktion, en industri i kris och förlorade jobb. Det är därför hög tid för beslutfattare inom energiområdet att börja tänka i banor av att det inte finns någon naturlag som säger att elanvändningen alltid ökar. De kanske till och med förmår sig att tänka, det hittills helt otänkbara, att elanvändningen kan sjunka i framtiden.

Att som nu endast planera för en ständigt ökande elanvändning kan leda till felinvesteringar med mycket stora negativa effekter som följd. Michael Sillén är miljö- och energiexpert med mer än 20 års erfarenhet från offentlig sektor, konsultbransch och forskningsvärld.