Importen lyfts ofta fram som en viktig parameter när framtidens elsystem ska byggas. Frågan är vilken betydelse importen egentligen har för att lösa den svenska effektfrågan.
– Den är en del av lösningen, men det är inte lösningen, säger Rickard Nilsson, Manager Market Design på Nord Pool.
Daniel Löfstedt på uppdrag av Svensk Energi
Svenska kraftnät (Svk) har skapat Kontrollrummet. Det är en del av Svk:s webb där det går att följa kraftsystemet mer eller mindre i realtid, bland annat hur exporten och importen ser ut på den nordiska elmarknaden.
Klockan 9 i morse var ögonblicksbilden att Norge är den stora exportören på den nordiska elmarknaden med nästan 4 000 MW i nettoexport. Sverige nettoexporterar också, 500 MW. Importörerna är Finland och Danmark med 2 200 MW respektive 950 MW i nettoimport från sina grannländer. Kontrollrummet är platsen för den som vill se hur flödena i kraftsystemet förändras under ett dygn.
Sverige har de senaste fem åren nettoexporterat el. Förra året sattes nytt rekord med 22,5 TWh av den totala elproduktionen på 160 TWh. Men i dessa siffror gömmer sig också importen. Vissa tider på dygnet och vissa dagar importerar Sverige mer än vi exporterar. Flödet av el går mellan länderna hela tiden (se bild längre ned) och rör sig normalt till områden med högre timpriser som fastställts på day ahead-marknaden dagen före leverans. På marknaden som Nord Pool driver så ingår förutom köp- och säljbud från marknadsaktörerna all tillgänglig handelskapacitet mellan de nordiska ländernas budområden och mot kontinenten. Omsättningen är för Norden på årsbasis uppemot 90 procent av all produktion och förbrukning.
Hur flödet för Sverige ser ut är framför allt beroende av det hydrologiska läget, vindkraftsproduktionen och vilken temperatur det är, berättar Rickard Nilsson.
– Är det hydrologiska läget gott har både Norge och Sverige goda förutsättningar att exportera. Mycket el kommer då från Norge via Sverige till Finland, Danmark och kontinenten. På natten kan sedan både Sverige och Norge importera el från länder med mer termisk produktion där produktionsanläggningarna är mer beroende av en jämn körning, samtidigt som Sverige och Norge kan spara vatten, säger Rickard Nilsson.
En av de stora faktorerna som i dag driver på handelsflödena mellan och inom marknadens elområde är vindkraften, och den här utvecklingen är tilltagande.
– Vindkraften har ett mer oberäkneligt produktionsmönster och då är vattenkraftens flexibilitet väldigt viktig, säger Rickard Nilsson.
Det är framför allt Danmark som har stor andel vindkraftsproduktion i sin mix och det är Sverige och Norge som förser den nordiska elmarknaden med balanserande vattenkraft.
– De kablar som sammankopplar länderna med varandra är väldigt viktiga för att reglera kraftsystemet. Ett exempel på detta är att Danmark bygger ut sitt nät mot grannländerna just för att Danmark har så mycket vindkraft och jämförelsevis låg egen förbrukning och därmed ofta har behov och möjlighet till kraftig export när vindförhållandena är goda. Med starka överföringsförbindelser till grannländerna reduceras behovet att bygga egen produktion som back-up när det inte blåser, för de får på det här sättet tillgång till bland annat den nordiska vattenkraften, säger Rickard Nilsson och menar att dessa möjligheter att utbyta kraft av olika slag via export/import är positivt för hela den nordiska elmarknaden.
I Sverige är det när det blir kallt som behovet av effekt stiger kraftigt och det är också då som vi framför allt importerar.
– Vi har normalt god tillgång till kraft förutom när det är kallt. Det beror bland annat på att vi har ett temperaturkänsligt system med mycket uppvärmning som bygger på el.
Importen lyfts ofta fram som viktig för den svenska effektsituationen, det kan den vara också, men inget som går att förlita sig till rakt av.
– Möjligheten att kunna importera är inte lösningen på effektfrågan, det är en del av lösningen men inte lösningen, för det består av en kombination av flera saker. Förutom import krävs en ansenlig mängd inhemsk flexibel produktion som kan igångsättas snabbt samt flexibiliteten i användarledet – såväl bland storanvändare som bland dem som använder mindre el, säger Rickard Nilsson, och fortsätter:
– Men att bara använda importen är ett vågstycke och går inte att lita på. När Svenska kraftnät gör bedömningar av effektläget har de med import, men räknar den väldigt lågt just för den inte går att räkna med på samma sätt som till exempel egen produktion.
Det beror också på att när Sverige behöver import som mest finns det en risk att det är vid just dessa tillfällen även andra länder har stort behov av effekt. Är det kallt i Sverige är det inte osannolikt att de länder som vi är sammankopplade med också får jobba med låga temperaturer. Både Polen och Tyskland har under ett flertal år begränsat överföringskapaciteten till Sverige, vilket minskar möjligheterna för Sverige att använda import för att lösa ansträngda effektlägen.
Enligt EU-direktiv får inte enskilda länder flytta problem med överföringskapacitet inom landet, så kallade flaskhalsar, till gränsen genom att begränsa överföringen där och på så vis lösa situationen nationellt. Men det finns också situationer då länder har rätt att minska kapaciteten till andra länder, då handlar det om försörjningssäkerheten och risk för kollaps i landets nät.
– Det är sett till Norden dock framför allt mot Danmark som Tyskland har begränsat överföringskapaciteten, men i det fallet är det inte export till Danmark utan importkapaciteten från Danmark som begränsats på grund av, något förenklat uttryckt, att norra Tyskland har mycket vindkraft och när det blåser mycket därmed kan få problem att ta emot import. Detta kan bland annat leda till att elen icke flyter mellan länderna fullt ut trots att det är prisdifferenser, säger Rickard Nilsson och understryker att han inte vill avgöra om Polen eller Tyskland har giltiga skäl eller inte för att begränsa överföringen. Det är en fråga för reglerande myndigheter att avgöra, menar han.
Sammanfattningsvis så ger, enligt Rickard Nilsson, starka export- och importförbindelser bland annat en bredare konkurrens i handeln mellan marknadens aktörer, en ökad ekonomisk effektivitet i form av att resurserna används på rätt sätt vilket primärt sköts via day-ahead marknaden och även via justeringar i efterföljande intraday marknad. Och slutligen ger överföringsförbindelserna bättre tekniska möjligheter för stamnätsoperatörerna att kontinuerligt balansera produktionen mot förbrukningen inom och mellan de olika länderna via den i Norden gemensamma balansmarknaden.
Day ahead-flöden klockan 8-9 fredag 15 januari
Källa: Nord Pool
4 Kommentarer
4 Kommentarer
Daniel Torstensson
25 februari, 2016: 12:21 e mTack för en mycket bra artikel. Det är oroande att Energimarknadsinspektionen pekar på import, som en en möjlig lösning för att ersätta effektreserven.
SvaraBeror detta på en för låg kompetens hos Ei?
Anders Kjellström
25 februari, 2016: 12:02 e mJag är inskriven som doktorand på LTU och skall forska i hur värmesystem kan styras bättre efter bland annat elpriset för att undvika effektbrist. Tyvärr har jag inte kommit igång ännu då vi väntar på att ett forskningsprojekt skall komma igång som studerar smarta värmepumpar. Under tiden bygger jag om mitt eget hus till ” Världens smartaste villa” för att visa hur man skall göra.
SvaraGunnar Fredriksson
25 februari, 2016: 11:59 f mTack Rickard för att du pekar på EN möjlighet, men att det inte är den enda. Alltför många har dömt ut det ena efter det andra som icke-fungerande istället för att säga som jag antar att du menar – att lösningen troligen kommer vara flera olika delar som tillsammans fixar helheten.
SvaraEric Anderzon
25 februari, 2016: 11:45 f mBra redogörelse! Frågan är bara varför ingen anmäler Danmark och Tyskland för att utgöra handelshinder mot Sverige? Detta gjorde ju Danmark med påföljd av att Sverige flyttade landgränsen från Öresund till att gå rakt igenom Gnosjöregionens Näringslivsbälte, vilket delar upp denna i 2 helt skilda konkurrensförutsättningar.
Svara