Vi på Uniper äger och driver anläggningar som bidrar med storskalig, fossilfri, planerbar och stabil elproduktion. Det är den ena delen av elsystemet. Den andra delen består av icke-planerbar och förnybar elproduktion som genom elcertifikatsystemet har vuxit snabbt de senaste tio åren.
Syftet med elcertifikatsystemet är att Sverige ska få en så kostnadseffektiv utbyggnad av framförallt vindkraft och biobaserad kraftvärme som möjligt. Enkelt uttryckt, systemet ska säkerställa att de billigaste investeringarna av förnybar elproduktion kommer till stånd först. Det är inte förrän de möjligheterna är uttömda som utbyggnad i svårare lägen, så som exempelvis havsbaserad vindkraft, blir lönsam. Givet den politiska målsättningen om en ökad andel förnybar elproduktion ger det lägsta tänkbara kostnad för samhället och för elkonsumenterna.
Därför blir vi oroade när vi nu tagit del av ett förslag från Energimyndigheten som ger havsbaserad vindkraft en gräddfil i elsystemet. Gräddfilen består i att anslutningskostnaden föreslås minskas eller slopas helt. Förslaget blir desto mer iögonfallande när man lägger det bredvid myndighetens tidigare ställningstaganden. Enligt deras första utredning om havsbaserad vindkraft är ett särskilt stöd till havsbaserad vindkraft utöver elcertifikatsystemet inte motiverat före år 2030, bl.a. på följande grunder:
– Den samhällsekonomiska kostnaden överstiger med stor marginal nyttan av utbyggnaden.
– Det finns stor potential för billigare tekniker inom ramen för nuvarande elcertifikatsystem.
– En utbyggnad av havsbaserad vindkraft med ytterligare subventioner riskerar att ytterligare påverka elsystemet och marknaden negativt.
Utöver behovet av samhällsekonomisk effektivitet måste man dessutom vara varsam med elsystemets drift, vilken redan idag är ansträngd vid vissa tidpunkter. Ett extra stöd till havsbaserad vindkraft skyndar på introduktionen av ytterligare icke-planerbar kraft i systemet, och försämrar därmed systemstabiliteten. Elsystemets stabilitet är en kritisk parameter för viktiga verksamheter i Sverige – basindustri, dataindustri, hög automatiserad tillverkningsindustri mm. Därutöver leder det även till en förmögenhetsöverföring från elkunderna till ägarna av havsbaserad vind.
En grundläggande princip i elcertifikatsystemet är att det är teknikneutralt. Så länge elproduktionen är förnybar är den berättigad till certifikat. Ett extra anslutningsstöd för havsbaserad vindkraft skulle skada billigare förnybara lösningar, både genom att en ny typ av subvention påverkar marknaden för elcertifikat och genom att förutsägbarheten överlag minskar.
Ytterligare en grundläggande princip är att den som skapar en kostnad vid anslutning till stamnätet ska stå för denna. Den uttrycks i ellagen, som föreskriver att nättariffer och anslutningsavgifter ska vara objektiva och icke-diskriminerande. En slopad eller delvis slopad anslutningsavgift skulle därför inte bara riskera att komma i konflikt med ellagen, utan även med bakomliggande EU-rättsliga regelverk.
När man väl har börjat tumma på några principer ökar risken för att även andra principer åker ut med badvattnet. Och är det något som branschen avskyr så är det oförutsägbarhet och korta planeringshorisonter. Våra kraftverk är inga pop-up-verksamheter, utan har sekellånga livscykler.
Situationen är desto allvarligare eftersom vi redan idag har en situation där kraftproduktionen har ett utmanande läge. Ett riktat stöd till havsbaserad vindkraft riskerar att förvärra denna situation ytterligare. På sikt hotar utvecklingen stabiliteten i hela elsystemet. Det kan rimligtvis inte vara Energimyndighetens avsikt.
Försämrad balans i systemet försämrar elkvaliteten, vilket är en viktig konkurrensfördel för svensk exportindustri. Med tanke på att Svenska kraftnät redan idag har problem med driften och balansen i nätet vid vissa tidpunkter vore detta en klart olycklig utveckling. Debatten handlar inte om för eller emot förnybart eller ens för eller emot havsbaserad vindkraft – vi är övertygade om att vi behöver öka all fossilfri elproduktion – utan den handlar om hur vi säkerställer ett fortsatt fossilfritt elsystem mest kostnadseffektivt, utan att göra avkall på elsystemets stabilitet. Då får vi inte låta det bästa bli det godas fiende. Därför hoppas och tror vi att Energimyndighetens förslag förblir just ett förslag.
3 comments
3 Comments
Torbjörn Larsson
17 april, 2018, 11:29 f mMed anledning av Lars Sundströms kommentarer och frågor är det viktigt att göra följande förtydliganden:
Enligt energiöverenskommelsen är 100% förnybar elproduktion till 2040 ett mål – inte ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft eller stängning genom politiska beslut.
Det finns olika syn på kärnkraften och dess nytta för samhället. I en opinionsundersökning genomförd av Novus i november 2017, var det endast 20 procent som vill avveckla kärnkraften genom politiska beslut. Hela 70 procent vill fortsätta använda kärnkraft.
Läs mer på http://www.analys.se/wp-content/uploads/2017/12/20171221-Analys-3svar.png
Uniper verkar i Sverige och vi respekterar självklart svensk lagstiftning och föreskrifter från de myndigheter som har tillsynsuppdrag för vår verksamhet. Få verksamheter är så bevakade och kontrollerade som just kärnkraften, både av internationella och nationella tillsynsmyndigheter.
Vi jobbar ständigt med att förbättra vår verksamhet, och i stort sett varje dag bistår elproduktion från vattenkraft och kärnkraft med att backa upp de väderberoende kraftslagen. Som idag när vindkraften endast levererar 2 procent av Sveriges totala elproduktion.
Läs mer på https://www.svk.se/drift-av-stamnatet/kontrollrummet/
Vi har inget emot förnybara energikällor, och vi kommer att behöva alla fossilfria kraftslag för att hantera klimatutmaningen och att möta ett ökat elbehov. Men vi menar samtidigt att mogen teknik, såsom vindkraften, måste kunna stå på egna ben utan subventioner. Ytterligare subventioner riskerar få negativ påverkan på elmarknaden och hotar på sikt stabiliteten i elsystemet.
Avslutningsvis – det är ett direkt felaktigt påstående att det skulle förekommit några snabbstopp den här vintern. Tvärtom har svensk kärnkraft levererat med mycket hög tillgänglighet.
Torbjörn Larsson
REPLYPressansvarig Uniper Sverige
Torbjörn Wahlborg
16 april, 2018, 8:53 f mLars Sundström missar ett antal viktiga fakta:
1) Om havsbaserad vindkraft skulle bidra till kärnkraftavvecklingen så vore det ju ett enormt resursslöseri. Särskilt mot bakgrund av att kärnkraft har lägre CO2 footprint än just vindkraft. Dvs koldioxidutsläppen skulle öka med mer vindkraft!!
2) Vi kärnkraftsägare använder gärna ordet KÄRNKRAFT!! Det är ett mycket positivt ord 🙂 och vi är dessutom mycket stolta över vår kärnkraft som under mer än 40 år levererat ”ren” energi till Sverige med omnejd. Nu planerar vi för produktion långt in på 2040-talet!
3) Den svenska kärnkraften har levererat med mycket hög tillgänglighet (ca 99%) under den s.k. höglastperioden 15 nov – 15 mars i vinter.
4) Vindkraften, som förmodligen kommer bli en viktig energikälla när kärnkraften fasas ur, har under långa perioder levererat under 10% av installerad effekt under samma höglastperiod.
5) Kärnkraften är inte bara den miljövänligaste utan också den säkraste energikällan sett till tex antal dödsolyckor per producerad kWh
6) Nej Lars, F3 har inte snabbstoppat…. F3 har stoppat för normal revision och för att genomföra vissa provningar
Torbjörn Wahlborg
REPLYChef Vattenfall Elproduktion
Stolt ägare av kärnkraft
Lars Sundström Civilingenjör SunToEarth
14 april, 2018, 2:57 e mHavsbaserad vindkraft kommer i högsta grad att bidra till kärnkraftsavvecklingen och minskat klimathot. Havsbaserad vindkraft ger större effektbidrag än landbaserad vindkraft då det blåser mer uthålligt till havs.
Det enda hotet från havsbaserad vindkraft är hotet mot kärnkraften. Däremot bidrar havsbaserad vindkraft till att öka stabiliteten då vindkraft är mycket mer stabil än kärnkraft.
Anledningen är att de ständiga effektavbrotten från kärnkraften hotar stabiliteten och eftersom kärnkraften är så storskalig påverkar reaktorernas snabbstopp stabiliteten i elnätet desto mer.
En enda kärnkraftsreaktor kan i Sverige ha en effekt upp till 1450 MW.
En vindpark kan ha kanske 200 MW effekt. Det förstår var och en att när 1450 MW nödstoppas blir påverkan på elnätet mycket större än om 200 MW försvinner.
Ägare till kärnkraft i Sverige använder av någon anledning aldrig ordet kärnkraft.
De skriver istället storskalig, fossilfri, planerbar och stabil elproduktion. Dessa fyra ord anser de vara positiva.
Storskalig elkraft
Idag är det dock, på grund av den digitala utvecklingen, ingen fördel med storskalig elkraft. Småskalig elkraft är idag effektivare på grund av de lägre energiförlusterna.
Fossilfri elkraft
Fossilfri elkraft betyder kärnkraft. Annars kallas elkraften förnybar. Vi har i Sverige, genom en överväldigande stor parlamentarisk majoritet, kommit överens om att senast 2040 ha 100 % förnybar elkraft. Det betyder att den fossilfria elkraften då är avvecklad senast 2040.
Min fråga till Uniper och Johan Svenningsson är: Vad gör ni för att förverkliga målet om 100 % förnybar elkraft till 2040? Följdfrågan är: Hur planerar ni att lägga ner er kärnkraft före 2040?
Följdfråga nummer två: Eftersom Uniper inte är ett svenskt företag, kommer Uniper att respektera den svenska folkmajoritetens önskan om 100 % förnybar el till 2040?
Stabil och planerbar elkraft
Min fråga till Johan är: Under det senaste halvåret har den svenska kärnkraften sedan den 19 november 2017 fram till den 13 april tappat eleffekt på grund av plötsliga nödstopp femton gånger!
Effekttappen har varierat mellan 400 MW och 1200 MW och har berott på olika kärnkraftskador som tvingat fram dessa snabbstopp.
Tyder dessa plötsliga nödstopp på en stabil och planerbar energi- och effektkälla?
Om en vattenkraftstation eller en vindkraftpark skulle tvingas nödstoppa pratar vi om förlust av 100 eller 200 MW.
Här har vi en viss skillnad.
Samtliga svenska kärnkraftverk konstruerades under den tid då SAABs tvåtaktare och Volvo Amason var en stolthet för sina ägare.
Samma sak händer nu med de svenska kärnkraftverken. Problemet är att kärnkraftverken är lite farligare än Volvo Amason.
Om en kärnkraftsolycka kan inträffa i Japan, som på så många olika sätt ligger långt före Sverige i utvecklingen, är det naivt att tro att det inte finns särskilt stora risker med kärnkraften hos oss.
Under det senaste halvåret har olyckor och incidenter vid våra kärnkraftverk med åtföljande snabbstopp och effektbortfall skett den 19 november, 28 november, 2 december, 10 december, 2 januari, 19 januari, 16 februari, 3 mars, 15 mars, 28 mars, 3 april, 4 april, 6 april 11 april samt idag den 13 april. Olyckorna och incidenterna har resulterat i plötsliga eleffektminskningar varierande mellan ca 400 MW och 1300 MW.
Forsmark 3, som är en av de nyare reaktorerna, har nu snabbstoppats helt igår. Normalt producerar kärnkraften ca 8650 MW elkraft. Det har på grund av avstängningen av Forsmark 3 fallit bort ca 1200 MW så att kärnkraftproduktionen nu är 7424 MW. Alla dessa plötsliga effektsänkningar medför att Svenska kraftnät får stora problem med frekvenshållningen.
På Forsmark säger man idag att man nu genomför så kallad fluxtilting för att lokalisera den bränsleskada som finns i härden.
Jag säger att vi har haft flux hittills eller kanske snarare flax.
Vad planerar Johan Svenningsson och Uniper göra för att förbättra kärnkraften under den kvarvarande tiden och hur stöder ni utvecklingen av de förnybara energikällorna?
REPLY