Det enda hållbara är att avsluta subventionerna inom elmarknaden, säger Bettina Lemström, överinspektör vid Finlands arbets- och näringsministerium, och Asta Sihvonen-Punkka, Fingrids elmarknadsdirektör.

Elmarknaden i de nordiska länderna beskrivs ofta som ett föredöme för övriga Europa. Men i viktiga avseenden gör de nordiska länderna olika val.

Sveriges mål är att inom landet ha ett stort elöverskott för export, och man är inom elcertifikatsystemet i färd med att (från och med starten 2003) subventionera in 48 nya TWh/år fram till 2030.

Norges strävan är likaså ett elöverskott för export, men där går politiken numera ut på att få upp elpriset, och den svenska subventionspolitiken har retat upp norrmännen ordentligt.

Finlands läge är diametralt annorlunda. Efter en rad stängningar av kraftverk, utan att nya byggts, har Finland i dagsläget ingen chans att vid höglast klara sin elproduktion på egen hand.

Maximalt kan Finland med egna resurser producera 11900 megawatt el, inklusive Fingrids effektreserv. Vid fjolårets köldknäpp i januari toppade effektbehovet på 15105 megawatt.

Teoretiskt kan 5100 megawatt importeras, om all transmissionskapacitet används. I januari i år importerades som mest 4750 megawatt, 35 procent av elförbrukningen.

Är detta inte en källa till oro i Finland?
– Leveranssäkerhet förutsätter inte självförsörjning. Tack vare bra produktionskapacitet i våra grannländer räknar vi med att klara toppförbrukningen även en kall vinterdag. Det finns dock inget större utrymme för att saker ska gå fel, säger Asta Sihvonen-Punkka.

– Vi får inte ta för lätt på att marknaden fixar allt. Staten måste följa läget och ständigt tillsammans med grannländerna och branschen utveckla marknaden, så att den fungerar och är effektiv. Hela idén med en gemensam elmarknad är att produktions- och nätresurserna kan utnyttjas bättre, vilket alla vinner på, menar Bettina Lemström.

De facto innebär importelen en vinstaffär för Finlands elkonsumenter, genom det nedpressade priset. I praktiken subventionerar Sveriges och Norges elkonsumenter dem i Finland.

Stängningen av fyra kärnkraftsreaktorer i Sverige förändrar läget också för Finlands del. 2860 megawatt väderoberoende elproduktion försvinner, vilket Sverige klarar, enligt Svenska kraftnäts bedömning. Men gör Finland det? Kommer Sverige vid en tuff köldknäpp att släcka ner delar av Sverige, om detta krävs för att också Finland ska kunna försörjas med el?

Skulle en ny design av elmarknaden i Norden, för att säkerställa att produktionskapacitet alltid finns tillgänglig, vara rätt väg att gå vidare?

Nej, säger Bettina Lemström och Asta Sihvonen-Punkka utan att tveka. Både talar för att hålla fast vid den nuvarande energy only-modellen, men förbättra den.

Asta Sihvonen-Punkka utvecklar:
– Marknadsmodellen bör förbättras så att den smidigare kan ta emot förnybar variabel produktion. I praktiken så att elhandeln sker närmare den faktiska tidpunkt då elen används och så att marknadsaktörerna bättre än nu kan förutse variationerna i förbrukningen.

Metoder för detta har Fingrid beskrivit i ett dokument som kan läsas här (på engelska).

Även kapacitetsmekanismer (subventioner för att hålla planerbar produktionskapacitet i beredskap), som införs av flera europeiska länder, är enligt Asta Sihvonen-Punkka och Bettina Lemström helt fel väg att gå, ”det är att möta subventioner med motsubventioner”.

Bettina Lemström nämner den kapacitetsavgift som Ryssland påförde sin elexport 2011:
– Det blev alldeles knasigt. Kapacitetsavgiften gäller vissa timmar av dygnet, då elbehovet prognoserats vara stort i Ryssland, och gör export av el till Finland olönsam för de ryska elproducenterna, även om elpriset skulle vara högre hos oss, säger Bettina.

– Importkurvan till Finland ser därför ofta ut tvärtemot vad man marknadsmässigt skulle förvänta sig. När elpriset är som högst hos oss, är exporten från Ryssland minst. Och när vårt elpris är lågt, exporterar ryssarna ibland så mycket som ledningarna klarar.

Bettina Lemström och Asta Sihvonen-Punkka är tydliga om vilken medicin de förordar:
– Det enda hållbara är att avskaffa subventionerna. De snedvrider konkurrensen och motverkar rationella lösningar. Till exempel börjar vindkraften i dagsläget ha samma förutsättningar för lönsamhet som andra energislag.

Men är Finlands politiker mogna för det? I den nationella energi- och klimatstrategi som den finländska regeringen nyligen föreslog (inte slutbehandlad i riksdagen än) förslås fortsatt stöd för förnybar elproduktion.
– En skillnad mot förr är att regeringen förespråkar ett teknologineutralt stöd som konkurrensutsätts och inte som i dag fasta stödtariffer till utvalda energislag. Man säger också att marknadsbaserade åtgärder ska vara det primära och att icke-marknadsbaserade åtgärder får införas endast om alla möjligheter som marknaden erbjuder har uttömts, säger Bettina Lemström

När kan Finlands elmarknad realistiskt sett vara subventionsfri?
– Det är ett politiskt beslut. Enligt regeringens strategi ska i det följande skedet investeringar göras på marknadens villkor och utan stöd, säger Bettina Lemström.

Alla brukar hålla med om att de som deltar på samma elmarknad bör ha identiska regler. Är en sådan sak möjlig att uppnå i Norden?

Kanske idéer för detta ges i april? Då väntas Jorma Ollila, den utredningsman som arbetar på de nordiska energiministrarnas uppdrag, lägga fram förslag om hur det nordiska energisamarbetet kunde utvecklas. Asta Sihvonen-Punkka och Bettina Lemström tror att Jorma Ollila kommer att bjuda på intressant läsning.

Bild: Bettina Lemström, överinspektör vid arbets- och näringsministeriet, tillika ledamot för Finland i Elmarknadsgruppen under Nordiska ministerrådet, och Asta Sihvonen-Punkka, Fingrids elmarknadsdirektör.

Foto: Karl Vilhjálmsson