Förnybar energi är ett alltför flummigt begrepp, anser en rad finländska forskare, som nu har initierat en kritisk diskussion på temat. Det är en usel måttstock på energikällornas miljöpåverkan, menar Rauli Partanen.

Startskottet till diskussionen blev en artikel i tidskriften Energy Policy i december i fjol, där Atte Harjanne, doktorand och kandidat för de gröna i Helsingfors i det förestående riksdagsvalet i Finland, och Janne M. Korhonen, teknologie doktor vid Aaltouniversitet, menar att ”förnybar energi” som begrepp är problematiskt på flera sätt.

Det är varken vetenskapligt eller exakt, ändå används det i politiken och den offentliga debatten som om det var det. Man inkluderar i begreppet en mängd energikällor och bränslen av mycket olika typ, som solenergi, vindkraft och geotermi, och även biobränslen av många slag, vattenkraft, vågkraft och tidvattenkraft.

Även avfallsförbränning räknas delvis som förnybar, trots att avfallet primärt kanske härstammar från fossila bränslen.

En annan profil i energi- och klimatfrågor, Rauli Partanen, har nu hakat på frågeställningen. Partanen har flera böcker på temat bakom sig, bland annat Energian aika: avain talouskasvuun, hyvinvointiin ja ilmastonmuutokseen (Energins tid. Nyckeln till ekonomisk tillväxt, välstånd och klimatförändringar), skriven tillsammans med Aki Suokko. Boken fick priset ”2017 års vetenskapsbok” av Vetenskapliga samfundens delegation i Finland.

Bland annat lyfter Rauli Partanen fram illustrationen här inunder, som ger ett mått på hur mycket material som går åt för olika metoder för elproduktion, om man räknar materialåtgången per producerad TWh (terawattimme) el över anläggningarnas hela livscykel.

Den populära solkraften kräver mest material, om man räknar per producerad energienhet, förutom stora mängder stål, cement och glas även betydande mängder av de sällsynta jordmetallerna, som här ingår i kategorin ”Annat”. Vattenkraften kräver mycket betong för dammbyggena. Mindre uppmärksammat är att även vindkraften kräver stora mängder betong och stål, inte minst för fundamenten för vindmöllorna. Ser man till materialåtgången är kärnkraften överlägsen i kraft av de stora mänger energi som produceras och den långa livstiden på kraftverken.

Jämförelsen är gjord av USA:s energidepartement 2015. En invändning är rimligen att materialåtgången varierar betydligt beroende på lokala förhållanden och olika regelverk. Och antagligen klarar vindkraften i dag, som följd av större vindmöllor, att producera mer el per materialenhet än för fyra år sedan.

Storleksskillnaderna i tabellen är dock tydliga nog.

”Sol och vindkraft kräver enorma mängder material både för den infrastruktur som anläggningarna i sig kräver och för den alternativa elproduktion som behövs för att täcka upp när sol- och vindkraften inte levererar”, säger Rauli Partanen.

”Beroende på plats och producerad elmängd kan de här energikällorna ha en måttlig inverkan vad gäller miljö och materialåtgång – eller så inte. Och saken avgörs inte av om man kallar energikällorna förnybara, utan bara om man gör livscykelanalyser där man ställer faktisk produktion mot sammanlagd miljöpåverkan.”

Ställer man som ett mål i klimatpolitiken och samhället att öka mängden förnybar energi, kan man få något som man kanske inte har beställt, säger Rauli Partanen.

”Den näst vattenkraften mest användbara förnybara energikällan är ofta biomassa, som inte är beroende av vind- eller solförhållandena. Men biomassa finns i mängder av varianter, och det varierar väldigt i vilken mån biomassaanvändningen är hållbar.”

Enligt Rauli Partanen har debatten i hög grad kommit att styras av de bilder, föreställningar, som satt sig i människors huvuden, på grund av det svartvita diskussionsklimatet. Han ger exemplet Equinor, det som fram till nyligen hette Statoil, alltså det gigantiska olje- och gasbolag som har norska staten som huvudägare.

”Under många år har bolaget på flygterminalen i Bryssel marknadsfört naturgasen som en energikälla som går hand i hand med den förnybara energin, trots att naturgasen ju är fossil. När sedan infrastrukturen för naturgasen väl är på plats, är det ingen enkel sak att bli kvitt den.”

En stor del av problemet relateras till att energikällor etiketteras som ”goda” eller ”onda” baserade på om de beskrivs som förnybara eller inte, säger Rauli Partanen:

”Men tyvärr är förnybarhet en usel måttstock på energikällornas miljö- och klimatpåverkan. Saken måste avgöras från fall till fall.”

”Om målet är små utsläpp av växthusgaser och minimerat miljöavtryck från energiproduktionen, måste vi helt enkelt ta det komplicerade jobbet att räkna på fakta och inte låta oss styras av oklara slogans, även om dessa kanske är slagkraftiga och trendriktiga.”

***

Toppbild: Rauli Partanen har gjort sig känd som författare och entreprenör med fokus på energi- och klimatfrågor. Hans bok Suomi öljyn jälkeen (”Finland efter oljan”, medförfattare Harri Paloheimo och Heikki Waris) var nominerad till det prestigefyllda Finlandiapriset i fackboksklassen 2013 och finns utgiven även på engelska och tyska. I boken Climate gamble: Is anti-nuclear activism endangering our future? påtalas problemet i att nästan 90 procent av världens energi alltjämt utvinns ur fossila bränslen.
Foto: Raisa Ranta.