Feltänkt om räntan på kärnavfallsfonden

Feltänkt om räntan på kärnavfallsfonden

Avgiften till kärnavfallsfonden skulle behöva mångdubblas om man ändrar den principiella synen på vilken ränta som ska användas. Men förslaget är feltänkt, menar professor Lars Bergman. (Artikeln publicerades ursprungligen i maj 2013)

För varje producerad kilowattimme el i den svenska kärnkraften betalar kärnkraftföretagen in en avgift till kärnavfallsfonden som ska användas för den framtida avvecklingen av kärnkraftverken. Avgiften är idag cirka 2 öre per kWh. Avgiftens storlek påverkas av bedömningen av hur mycket det kommer att kosta att avveckla kärnkraften och hur mycket el som kan tänkas produceras fram till nedläggning. Men även den antagna räntan på det insatta kapitalet spelar en stor roll.

Nu finns det förslag från Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) om att radikalt förändra synen på räntan och räkna med en betydligt lägre förväntad ränta på fondens medel än man gjort tidigare. Det skulle leda till radikalt ökade avgifter.

Professor Lars Bergman vid Handelshögskolan i Stockholm har arbetat med frågan om avvecklingsfinansieringen sedan 80-talet och fram till för två år sedan då han lämnade Strålsäkerhetmyndighetens finansiella råd. Han menar att den föreslagna förändringen är feltänkt:

– Man vill nu förändra och se på fonden som om den vore ett pensionsbolag, där fonden är den enda och slutgiltiga part som tar ansvar för de utfästelser som är gjorda. Det typiska för en pensionsfond är att spararna betalar in fram till en viss tidpunkt, sedan ska fonden garantera att utfästelsen kan hållas, säger Lars Bergman.

Om man ser på fonden som ett pensionsbolag blir konsekvensen att man ska räkna med en i det närmaste helt riskfri ränta, påpekar Lars Bergman.

-Dessutom kommer dagens extremt låga räntor att spela en mycket stor roll på lång sikt. Med det här sättet att se på fonden kommer räntan att ligga runt en procent.

Men Lars Bergman menar att det inte är en relevant synsätt eftersom det inte är meningen att fonden ska ta på sig ansvaret för finansieringen. Det ligger odelat på de företag som driver kärnkraftverken. Fonden är snarare en buffert och man behöver inte ha samma krav på låg risk som för en pensionsfond, menar Lars Bergman.

– Lagen slår fast att det är företagen och deras ägare som har ansvaret för att finansiera omhändertagandet av kärnavfall och nedmonteringen av kärnkraftverken och kärnavfallsfonden har en buffertfunktion. Man sätter i och för sig avgifterna så att fonden ska täcka framtida kostnader, men ansvaret ligger inte på fonden utan på kärnkraftsföretagen.

Detta faktum borde leda till en helt annan principiell bedömning av vilken ränta som ska användas.

– Det är naturligt att anknyta till den långsikta realräntan som tenderar att ligga i nivå med tillväxttakten på BNP, och då landar man på runt 2,5 procent. Den modellen har använts fram till nu.

Lars Bergman påpekar att den reala avkastningen i fonden varit mer än fem procent per år sedan starten 1996. De stora uttagen ur fonden beräknas ske mellan 10 och 25 år in i framtiden.

Men det kan ju hända saker med företagen på vägen. Hur kan man vara säker på att det finns pengar den dagen de ska användas? 

-Systemet är uppbyggt med hänsyn till att det finns osäkerheter på lång sikt. Det är därför man har avstämningar var tredje år för att se hur det utvecklar sig. Om man ser att systemet blir underfinansierat finns det gott om tid att åtgärda det. Sedan finns det också garantier från ägarna. De totala kostnaderna är ändå ganska små jämfört med företagens ballansräkningar. Risken för att notan ska hamna hos skattebetalarna får anses som väldigt liten.

Vad får det för konsekvenser om ssm-förslaget blir verklighet?

– Jag såg en kalkyl som visade att skillnaden mellan ssm:s räntebana och en förväntad ränta på 2,5 procent är 25 miljarder kronor i nuvärde.

Vad skulle det innebära för avgiften?

– Den skulle behöva gå upp med 6-7 öre. Man lyfter ut pengar från företagen och lägger in fonden. När det gäller exempelvis Vattenfall så har staten ett krav på 9 procents avkasting på allt arbetande kapital. Om man då tvingar Vattenfall att göra jättelika insättningar i en fond som avkastar betydligt lägre, så blir det svårt för företaget att klara de kraven.

MATS OLIN

2 Kommentarer
Mats Olin
Av Mats Olin
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

  1. Helge Andersson skriver:

    Om nu inte “avfallet” går att sälja som bränsle till de som bygger Gen 4 kärnkraft. Skulle mao bli en stor mängd pengar över efter nedmonteringen av själva verken. Kanske en avbetalning på statsskulden? Eller kanske ett bidrag till den kostsamma skrotningen av alla vindkraftverk när vindkraftbolagen går i konkurs.

  2. Johan Swahn, MKG skriver:

    Varför står det ingenstans att Bergman arbetar som konsult åt kraftindustrin i denna fråga? Artikeln är beställd och betalad av industrin utan att det redovisas. Bättring!

    Uppdraget som SSM:s utredning har är att se till att statens risk för att stå för industrins kostnader blir låg. Skattebetalarna ska inte betala för kärnavfallshanteringen och rivningen av kärnkraftreaktorerna.

    Det är inte så många år kvar med kärnkraftdrift som kan ge mer pengar i fonden. Det är mycket osäkert att de bolag som nu har ansvaret för att betala avgift kan göra det i framtiden då ekonomin för kraftverken försämras. Det är inte Vattenfall, Fortum och E.ON som är ansvariga utan dotterbolag som kan sättas i konkurs.

    Det är därför som utredningen föreslår ett nytt system. Att det finns för lite pengar i fonden nu är kraftindustrins eget fel som inte tagit sitt ansvar utan historisk alltid kämpat för låga avgifter. Bergman har haft möjlighet att se till att myndigheten tidigare gjorde ett bättre jobb att kontrollera industrin men inte gjort det. Nu arbetar han i stället som konsult åt kraftindustrin för att förhindra att felen han varit del av att skapa rättas till.

    Johan Swahn
    kanslichef, Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG
    http://www.mkg.se