I dag delas Sverige in i fyra elområden. Detta och mycket annat påverkar elpriset, menar Lars Blomqvist från Elbrukarna, och efterlyser av media en granskning som verkligen visar vilka faktorer som påverkar priset. 

Indelningen av landet i fyra elområden kommer kortsiktigt inte att ändra elströmmarnas riktning på något dramatiskt sätt. Kraftverk och användare är kvar på sina platser. Den stora förändringen sker på elpriset eftersom vart och ett av elområdena blir en marknadsplats där prisbildningen förväntas skapa balans mellan utbud och efterfrågan, så att överföringen mellan områdena optimeras i planeringsstadiet. 

Detta är bara en av elmarknadens många frågor som borde granskas mera av medierna utifrån slutanvändarnas situation. Och då menar vi inte att klaga på elpriser och nättariffer utan skärskåda de faktorer som till slut leder till de priser vi klagar på.

För att alla ska få sin el har Svenska kraftnät sedan omregleringen 1996, i mer än femton år, hanterat kapacitetsbrister i elöverföringen genom att beordra upp- eller nerreglering i lämpliga kraftstationer, så kallade motköp av kraft. Kostnaderna har sedan ingått i stamnätstariffen och de har signalerat om var flaskhalsarna finns, det vill säga var nätet behöver förstärkas. Motköpen har kostat en del pengar, från några enstaka till flera hundra miljoner varje år, men ändå varit billigt för elanvändarna jämfört med det som nu införs; kostnaden ökar från bråkdelar av ören till flera hela ören, siffror mellan 5 och 10 öre har nämnts.

Orsaken till områdesindelningen är en långvarig dispyt med Danmark om elexporten dit vid vissa lägen med kraftbrist och stora prisskillnader som slutade med en indirekt ”order” från EU om att ändra vårt system. Utifrån den ordern kan man undra om inte både EU och våra politiker glömt vad man tidigare sagt om elmarknaden och dess förutsättningar. Vid omregleringen av elmarknaden infördes ett system med så kallade punkttariffer (i dagligt tal nättariffer) på monopoldelen av elmarknaden. Tillsammans betalar alla som använder elnäten, producenter såväl som slutanvändare, vad nätsystemet kostar att bygga, underhålla och driva, inklusive kostnader för överföringsförluster och motköp.

Därmed var problemet med elöverföringen klart och elhandel kunde ske i konkurrens och handla enbart om elpriset, oberoende av var elen produceras och används. Man talade om att aktörerna betalar en ”entréavgift” till elmarknaden och väl därinne kan de sedan handla med alla om själva produkten el. Den grundförutsättningen har man nu uppenbarligen glömt och ändrar på utan någon motivering. Och någon/några alternativa lösningar har inte undersökts. I varje nytt el-område ska det dagligen hållas en auktion, precis som det nu sker för det samlade elområdet Sverige. (Egentligen är det 24 auktioner vid ett tillfälle varje dag eftersom det sätts ett pris för varje timma, eller 8760 auktioner per år.) Obalansen med produktionsunderskott i söder och -överskott i norr regleras genom att det blir högre priser, och kanske lägre efterfrågan i söder.

Det innebär att det i elpriset i söder kommer in en kostnad för överföringsbegränsningar eller produktionsunderskott som beror på flaskhalsar i nätsystemet; men – hela överföringen skulle ju vara klar i och med punkttariffen. El-säljarna tjänar alltså pengar när det bildas flaskhalsar på ett transportsystem som både producenter och användare har betalat för på annat sätt. Det var inte tanken från början. Svenska kraftnät slipper en del av de förhållandevis begränsade motköpskostnaderna, medan producenterna (koncerner med både produktion och nät) får tillbaka en viss del av sina inmatningskostnader när de säljer el i södra Sverige och användarna där får betala ”två” gånger.

I ärlighetens namn ska noteras att i landets norra del, med produktionsöverskott, blir det förhoppningsvis tvärtom. Kundkollektivet i stort kommer dock troligen att få betala ett högre elpris. För att underlätta elhandeln i söder har det föreslagits att Svenska Kraftnät ska ge ut prisskillnadskontrakt, CfD. Den systemansvariga myndigheten, ett statligt affärsdrivande verk, skulle alltså ge sig in på den finansiella marknaden med en åtgärd som skulle lindra besvärligheter som den redan har i uppgift att lösa och tar betalt för i stamnätstariffen! Det är ett tecken så gott som något på att elmarknadens funktion ”lämnar en del övrigt att önska”, som det brukar heta.