Synen på elbranschen som en service-gren till annan ”riktig industri” är ett problem och sätter stopp för viktig utveckling. Det menar Olle Johansson, projektledare på Power Circle.

Mats Olin på uppdrag av Svensk Energi

Elkraftbranschen är stor men hur många jobb skapas egentligen? Om man frågar Statistiska Centralbyrån hur många som jobbar i energibranschen i Sverige – ”försörjning av el, gas, värme och kyla” som SCB definierar den – får man svaret 26 768. 

Men om man frågar Power Circle handlar det snarare om över 100 000 direkt sysselsatta, och många mer om man ser till indirekt sysselsatta. De har gjort en egen beräkning av branschens storlek och bland annat räknat in underleverantörer till elkraftbranschen som tekniska konsulter, tillverkare av material och komponenter samt installatörer av el.
– Det är ingen exakt beräkning, men den kommer nära sanningen. En mer utförlig studie görs nu av Vinnova, och preliminära resultat ger samma bild. Det är ett problem att branschen i den traditionella statistiken definieras alldeles för snävt. Samtidigt är det svårt att bestämma en strikt gräns mellan olika branscher, säger Olle Johansson, projektledare på Power Circle.

Power Circle verkar för att stärka elkraftbranschens ställning och bland partnerföretagen finns ABB, Alstom, Svenska Kraftnät, Fortum och Vattenfall samt en rad andra mer och mindre kända aktörer. Syftet är att lyfta fram el som en möjliggörare för en hållbar utveckling. En jämförselse med fordonsbranschen antyder att den definierar sig ett likartat sätt som Power Circle är ute efter: ”110 000 personer sysselsätts i svensk fordonsindustri – direkt sysselsatta… och 500 000 arbeten genereras indirekt.”, skriver branschorganisationen Svensk Fordonsindustri. Frågan om branschens storlek handlar förstås också om hur man definierar den. Ibland talar man istället om kluster av företag som hör ihop men som inte definieras av traditionella branschavgränsningar.

Men har då el-sektorn ett egenvärde som industribransch? Då och då stöter man både i politik och i medier på uppfattningen att elen snarare är en servicenäring till den ”riktiga industrin” och att det viktiga är att elpriset är lågt. ”För Sveriges konkurrenskraft och försörjningstrygghet, och för att vi även framöver ska kunna behålla ett lågt elpris, är det viktigt att vi har tillräckligt mycket el när behoven av el är som allra störst, vilket de är vintertid.” sa energiminister Anna-Karin Hatt i höstas. ”Det är absurt att energiproducenterna i landet tjänar på den elbrist som nu slår mot den elintensiva industrin.” säger en företags-vd.

Av dessa uttalanden kan man utläsa att elproduktion skulle skilja sig från exempelvis produktion av papper eller stål, där ingen framför uppfattningen att priset måste hållas tillbaka för industrins skull. Är den inställningen ett problem?
– Absolut, man ser inte på el som en vanlig handelsvara. Samtidigt är det naturligt att de som använder el som insatsvara vill ha ett så lågt pris som möjligt. Men för dem är det idag möjligt att investera i egen elproduktion, vilket många företag nu också gör, menar Olle Johansson.

Vad tror du är orsaken till den uppfattningen?
– Jag tror dessa uppfattningar lever kvar sedan tiden innan avregleringen. Historiskt har el inte varit en exportvara, och handel med el har skiljt sig från andra marknader. I dag är verkligheten en annan. Sverige exporterar el, och kommer sannolikt göra det i större utsträckning även i framtiden. Samtidigt arbetar EU med att marknaderna ska integreras och överföringskapacitet mellan länder förstärkas.

Som exportprodukt är el inte okontroversiellt. Både inom politik och industri finns motståndare till export av just el, men däremot inte av trävaror eller malm. Förespråkarna för handel med omvärlden påpekar att elexporten är en förutsättning för att kunna importera när det behövs och detta är totalt sett billigare än att vara självförsörjande vid varje given tidpunkt. Det ser ut som att Sverige kommer att bli en stadig exportör av el de närmaste åren, i alla fall till kärnkraftverken tas ur drift. Då kan situationen bli en helt annan.

– Sverige exporterade 20 TWh el förra året till ett värde av 6-7 miljarder kronor. För att inte tala om elens andel i export av produkter från andra industrigrenar.

På vilket sätt påverkas branschen av att elen inte ses som en vanlig industriprodukt?
– Det finns flera problem, bland annat när det gäller politiska prioriteringar i frågor om infrastruktur, industriutveckling samt forsknings- och utvecklingsstöd. Det blir också svårare att locka folk till branschen för att arbeta eller studera. Elkraftbranschen är en framtidsbransch, med stora möjligheter för den som önskar.

Det är inte enkelt att ta reda på vilka värden som skapas inom elkraftbranschen. Ett mått på betydelsen är att se på investeringarna. Branschen har gått från investeringsnivåer på runt 10 miljarder kronor per år till närmare 40 miljarder förra året. Det beror bland annat på utbyggnaden av vindkraften, uppgraderingen av kärnkraften och stor utbyggnad av stamnätet. Det gör att investeringarna når upp till ungefär två tredjedelar av värdet på investeringarna i hela industrin i övrigt. Men hur många jobb det skapat vet ingen.

En intressant utveckling är att fordons- och elbranscherna närmar sig varandra i satsningar på elbilar. Och detsamma gäller it- och elbranscherna när det handlar om smarta nät.
– Elen nästlar sig in överallt. Fordonsbranschen anställer idag personer med exempelvis kraftelektronik- och batterikompetens, säger Olle Johansson.
Hela elkraftbranschen, enligt Power Circles beräkningar, exporterade under 2012 för cirka 90 miljarder. Detta är något mindre än exempelvis fordonsbranschen, men det som är slående är hur stabil exporten har varit under hela lågkonjunkturen.

– Elkraftbranschen ser ut att ha klarat finanskris och lågkonjunktur betydligt bättre än många andra branscher. Denna stabilitet, tillsammans med kraftfulla investeringsplaner, gör branschen mycket spännande, säger Olle Johansson.

Och med fortsatta satsningar på förnybar energi, elektrifiering av transporter samt smarta nät kommer branschen sannolikt att fortsätta växa i betydelse, både i mått av sysselsättning och export.