EU:s mål är en integrerad elmarknad, men ett av de största hindren för att nå dit är begränsningar av handelskapaciteterna mellan olika områden. EU:s lösning är regleringen CACM.
– Ambitionen är lovande men man vågar inte kräva en effektivare budområdesindelning i Europa vilket är ett måste, säger energikonsulten Björn Hagman.

Daniel Löfstedt på uppdrag av Svensk Energi

Ett fundament för en fungerande elmarknad är reglerna för tilldelning av kapacitet för handel mellan olika områden. Om flaskhalsar eller andra nätproblem medför att handelskapaciteten är lägre än den överföring som marknaden efterfrågar stiger priset i området med kapacitetsbrist samtidigt som det sjunker i området med större utbud än efterfrågan på el. 

När EU ska skapa en integrerad elmarknad är beräkningen och tilldelningen av överföringskapaciteter en av nycklarna för att lyckas få marknaden effektiv. Capacity Allocation and Capacity Management, förkortat CACM, är den av ett tiotal nätkoder (se tidigare artikel på Second Opinion Energi) som är tänkt att lösa det här problemet.
– Det här handlar om en grundbult för hur vi ska få ihop en integrerad elmarknad, säger Björn Hagman, energikonsult och insatt i EU:s ambitioner med en integrerad elmarknad.

Björn Hagman har tidigare bland annat varit vice vd för Nord Pool och vd för Nord Pool Spot. Han var med när elbörsen växte från att ha inkluderat Sverige och Norge till att också omfatta Finland och Danmark. Arbetet med att harmonisera marknaderna genomfördes av marknadens aktörer och statens roll begränsades till en översiktlig reglering. Detta var en stor fördel menar han.
– I och med att besluten fattades av marknadens aktörer så blev det en väldig dynamik när arbetet genomfördes. Det fanns inga frågeställningar och problem som inte gick att hantera. På det sättet skiljer sig utvecklingen av den nordiska elmarknaden mot den som nu sker inom EU. För Norden var regelverket inte så tjockt, för EU är regelverket bara för CACM 57 A4-sidor.

Men trots den här kritiken tycker Björn Hagman att EU är rätt ute i sina ambitioner med att förbättra tilldelningen av överföringskapacitet, för det behövs framför allt i övriga Europa, i Sverige ser det lite annorlunda ut. Det svenska stamnätet är nämligen byggt för överföring från norr till söder. På kontinenten är det däremot ett mer maskat stamnät och det innebär att el som handlas mellan olika områden tar flera olika vägar från produktion till konsumtion och vid sidan om planerade kraftflöden uppstår det oplanerade flöden genom angränsande områden, så kallade ”loop flows”. Dessa måste de systemansvariga (motsvarighet till Svenska Kraftnät) ta hänsyn till när handelskapaciteter tilldelas. Nu sker detta genom att vissa systemansvariga regelmässigt gör omfattande begränsningar i de kapaciteter som tilldelas marknaden.

Huvudalternativet i CACM är i stället en samordnad flödesbaserad kapacitetstilldelning. Målsättningen är en mer optimal kapacitetstilldelning och att det ska bli färre begränsningar för handeln mellan olika områden. Den nya flödesbaserade modellen innebär att det bevakas att flödet över olika kritiska nätdelar – både interna och förbindelser med andra områden – inte överstiger de säkerhetsgränser för överföring som beräknats av systemansvariga.

I modellen kan flödesbegränsningar endast göras genom att minska handelskapaciteterna med andra budområden. Denna konstruktion får Björn Hagman att signalera för eventuella problem.
– Ett av problemen är att transparensen kring vilka nätproblem som man har inom ett elområde blir sämre, det kommer inte att vara lika lätt som det till exempel är i dag på den nordiska elmarknaden att se var felet sitter. CACM kan genom detta legitimera att länder använder export- och importbegränsningar för att också långsiktigt hantera problem inom det egna området och gör man detta är risken att handelskapaciteterna mellan länder inte ökar utan att det får motsatt verkan, säger Björn Hagman och menar att en uppdelning av vissa länder i mindre budområden skulle kunna lösa den här frågan:

– Den nya flödesbaserade modellen bör kunna ge effektivare kapacitetstilldelning när problemen är en följd av handel mellan olika områden. Den ger dock ingen förbättring när det gäller problem som uppstår till följd av handel inom ett budområde, säger Björn Hagman.

Inom EU finns också just den här kritiken mot CACM. Framför allt Polen och Tjeckien menar att det kommer att bli verkningslöst om inte det tysk-österrikiska budområdet delas upp.
– Det här är en kritik med rätta. Tyskland är tillsammans med Luxemburg och Österrike ett enda budområde. Det här innebär att när det blåser i norra Tyskland och den här produktionen ska överföras till Österrike och södra Tyskland så går mycket av elen via Polen och Tjeckien. Det här blir ett oplanerat flöde genom dessa länder som de bara måste förutsätta i sin planering. De uppfattar det som att CACM ger Tyskland/Österrike fortsatt frikort för de problem som deras inbördes eller interna handel skapar i andra länder.

Genom att dela upp det här stora budområdet till flera skulle problematiken lösas. Men Tyskland menar å sin sida att de är ett föredöme med ett och samma elområde, vilket dock inte är eftersträvansvärt för Europa, enligt Björn Hagman.

– Europa kan inte vara ett och samma budområde för det finns alldeles för många flaskhalsar för att det ska vara möjligt. Tyskland-Österrike har 89 miljoner invånare medan de andra 33 budområdena inom EU har i snitt 13 miljoner invånare. Sverige har i snitt 2,5 miljoner invånare per budområde.

Björn Hagmans bedömning är att den nordiska elmarknaden initialt inte ska behöva påverkas i så stor utsträckning av CACM. Eftersom problematiken till följd av maskat stamnät här är betydligt mindre än på kontinenten så blir effektivitetsvinsterna till följd av flödesbaserad kapacitetstilldelning så små att Norden sannolikt inte behöver införa en sådan modell. Men det är negativt för Norden om CACM legitimerar den nuvarande indelningen av budområden på kontinenten. Björn Hagman förklarar:

– I nuläget gör särskilt TenneT i Tyskland mycket omfattande begränsningar i handelskapaciteterna med Danmark och Sverige. Syftet är framför allt att undvika handel med Norden som förvärrar flaskhalsproblematiken mellan norra och södra Tyskland. Om CACM ställde lika skarpa krav på införandet av effektiv budområdesindelning som på införandet av flödesbaserad kapacitetstilldelning skulle problemet lösas genom att Tyskland delas upp i minst två områden. Tyvärr ger det nuvarande förslaget till CACM inte sådana skarpa krav utan risken är stor att Tyskland uppfattar det som legitimt att fortsätta med handelsbegränsningar med Norden för att lösa de interna flaskhalsproblemen, säger Björn Hagman.

CACM har lämnat EU-kommissionen som ett skarpt förslag med målet att det ska bli lag i EU-staterna. Just nu leder det italienska ordförandeskapet förhandlingar mellan medlemsstaterna.