EU-kommissionen visar korten om elmarknadsdesignen

EU-kommissionen visar korten om elmarknadsdesignen

EU-kommissionens länge förebådade utkast till förändrad elmarknadsdesign finns tillgängligt i ett offentligt samråd, begränsat till tre veckor. Betoningen på förnybara energikällor är påfallande, medan kärnkraften lyser med sin frånvaro.

Efter att en längre tid ha förebådat saken presenterade EU-kommissionen den 23 januari ett så kallat offentligt samråd om en reform av utformningen av EU:s elmarknad. Kommissionen begränsar tiden för samrådet till tre veckor: synpunkter i saken ska ha inkommit till den 13 februari. Ett lagstiftningsförslag förebådas redan under det här årets första kvartal.

Bild: Estländska Kadri Simson, EU-kommissionär för energifrågor. Foto: Europaparlamentet.

Kommissionen ger själv den här bakgrunden:

”Sedan sommaren 2021 har energipriserna drabbats av aldrig tidigare skådade ökningar och en unik volatilitet, vilket haft allvarliga konsekvenser för EU:s hushåll och ekonomi. För att lindra effekterna av denna marknadsdynamik har kommissionen föreslagit och medlemsländerna har enats om ett brett spektrum av nödåtgärder som ska tackla de höga energipriserna och samtidigt säkerställa försörjningstryggheten.”

Kommissionen nämner att den av Europeiska rådet har uppmanats att arbeta snabbt med strukturreformen av elmarknaden, med det dubbla målet att säkra europeisk energisuveränitet och uppnå klimatneutralitet.

Kommissionen hänvisar till det tal dess ordförande Ursula von der Leyen gav om tillståndet i unionen förra året och paket som den gröna given, Grean Deal.

”EU:s elmarknad har tjänat oss väl i över tjugo år. Men den energikris utan motstycke som vi nu står inför visar att vi behöver anpassa elmarknadens utformning till framtiden så att den kan leverera fördelarna med ren energi till ett överkomligt pris för alla”, säger EU-kommissionären för energifrågor Kadri Simson i ett uttalande i anknytning till pressmeddelandet.

EU-kommissionens dokument, på engelska, är svårtillgängligt för den som inte registrerar sig för samrådet, men kan på Second Opinions försorg hämtas här: EU consultation jan 2023.

Dokumentet riktar in sig på fyra områden:

– Göra elräkningarna mindre avhängiga av de kortsiktiga priserna på fossila bränslen och främja utbyggnaden av förnybar energi.

– Förbättra marknadens funktion för att trygga energiförsörjningen och fullt ut utnyttja alternativ till gas, såsom lagring och efterfrågeflexibilitet.

– Stärka konsumentskyddet och konsumenternas egenmakt.

– Förbättra insynen, övervakningen och integriteten på marknaden.

De frågor som ställs till deltagarna i samrådet är typiskt inte öppet formulerade. Frågeställningarna är definierade i stil med en ”reform för att stödja omställning till hållbar energi för alla”. Ett syfte är att ”bättre skydda konsumenterna mot alltför stor prisvolatilitet, stödja deras tillgång till säker energi från rena källor och göra marknaden mer motståndskraftig”.

EU-kommissionens verklighetsbeskrivning är att det nuvarande systemet i många år har ”lagt grunden för en effektiv, välintegrerad marknad som gjort det möjligt för EU att dra nytta av de ekonomiska fördelarna med en inre energimarknad, säkerställt försörjningstryggheten och främjat processen för minskade koldioxidutsläpp”.

Systemet har emellertid uppvisat ”vissa brister”, bland annat genom att den nuvarande krisen med höga och volatila elpriser har ”skjutit över den ekonomiska bördan på slutkonsumenterna”.

”Det är mycket viktigt att alla européer, från stora industrikonsumenter till små och medelstora företag och privata hushåll, kan dra nytta av tillväxten av och de låga driftskostnaderna för förnybar energi. För att garantera alla konsumenter direkt tillgång till ren energi till överkomliga priser krävs marknadsverktyg för att uppnå stabilare priser och avtal som bygger på de verkliga kostnaderna för energiproduktion”, enligt EU-kommissionen.

Påfallande i EU-dokumentet är den totala betoningen på förnybara energikällor, medan kärnkraften lyser med sin frånvaro. Däremot visas begränsat intresse för de frågeställningar som finns kring balanseringen av och driftsäkerheten i elsystemet.

Påfallande är också kommissionens skepsis mot ”marknadsdynamiken”. Som en prioriterad åtgärd för att skydda medborgarna mot prisvolatiliteten förespråkar kommissionen PPA-avtal.

Second Opinions läsare är välkomna med synpunkter på EU-kommissionens problembeskrivning och den inriktning den valt för utformningen av framtidens elmarknad.

 

5 Kommentarer
Av Svenolof Karlsson
Second Opinions skribent
Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Vid publicering av en kommentar gäller följande regler:

– vi vill att alla som kommenterar ska vara identifierbara personer och vi vill därför för- och efternamn anges av den som kommenterar

– vi vill att diskussionen på Second Opinion ska hålla en god och respektfull ton och publicerar inte kränkande omdömen om enskilda personer.

Second Opinion förbehåller sig rätten att radera texter som bryter mot våra villkor och regler.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Madeleine Langkilde skriver:

    Klimatmålet behöver ändras från förnyelsebart till fossilfritt så samtliga fossilfria elkällor inklusive kärnkraft kan bidra till elsystemet. Varje enskilt land måste kunna säkerställa att effektbalansen i landet fungerar. Därutöver behövs en fungerande marknad. Lagringsmöjligheter och eleffektivisering måste självklart också användas och forskas vidare på men även kärnkraft t ex SMR både generation 3 och 4 behöver ges möjlighet att ingå i elnätet. Då behöver det övergripande målet ändras från förnyelsebart till fossilfritt.

    Enligt IPCC-rapporten 2022 från FNs klimatråd kommer vi utöver eleffektivisering behöva dubbelt så mycket elkraft än vi nu har för att klara en fossilfri klimatomställning med bibehållen elstabilitet. IPCC-rapporten 2022 är tydlig med att samtliga fossilfria elkällor inklusive kärnkraft är att föredra framför fossila alternativ. Att säkerställa effektbalansen är att säkra elnötet från akut behov av fossila bränslen i allmänhet och Putins utpressargas i synnerhet.

    Länder som enbart satsat på förnyelsebart har fått akut brist på planerbar elkraft och därmed effektbrist med akut behov av fossila bränslen. Tvärtemot vad miljön behöver. Ett övergripandemål med fossilfritt ger samtliga fossilfria elkällor utrymme att bidra till en fossilfri klimatomställning och är därmed mer teknikneutralt än enbart förnyelsebart. Både eventuellt kommande lagringsmöjligheter och även kärnkraft utöver såklart sol, vind, vattenkraft kommer behövas för en fossilfri klimatomställning. Effektstabilitet är väsentligt i elnätet och något som enbart förnyelsebart inte har förmåga till om så hela världens batterier skulle användas enbart till EU. Vätgas som lagringsmetod ger endast 1/4 tillbaka av den el som krävs vid tillverkning.

    Självklart kommer lagringsmöjligheter fylla en viktig funktion, särskilt lokalt, men knappast för hela elnätet. Till det krävs planerbar elkraft. Vi har då att välja på kärnkraft, vattenkraft eller fossilt. Vattenkraften kommer inte räcka till som både baskraft och reglerkraft. Vi behöver bort från fossila bränslen för klimatets skull. Alltså återstår kärnkraft som fossilfri baskraft för att avlasta vattenkraften och ge vattenkraft utrymme för reglering.

    Att kärnkraften kan finnas med som fossilfri baskraft ger även ökad förmåga och utrymme till framtida lagringsalternativ att kunna användas till reglerkraft i de länder som idag saknar vattenkraft.

    EU behöver i regelverk tydligt säkra att planerbar och helst fossilfri, elkraft finns i den mängd som krävs för effektstabilisering. Något sol och vind av självklara anledningar inte på egen hand kan åstadkomma och den planerbara delen av elnätet behöver därför tryggas på annat sätt.

  2. Per Åhlström skriver:

    Inte heller EU-experterna tycks förstå vikten av att utbyggnaden av sk förnybar produktion måste balanseras med en motsvarande backup vars kostnader måste räknas in i kostnaderna för den förnybara produktionen.
    I dag ger marknaden inga incitament för utbyggnad av den nödvändiga men dyra backupen.
    Ingen har ansvar för balansen i nätutbyggnaden, eller and ar har lagts på myndigheter utan egen produktion. som bara kan fördela den el som producenterna behagar mata in i nätet.
    För att göra det här hanterbart måste deltagande i elmarknadens handel begränsas till företag som kan visa att de i varje läge kan leverera t ex 80% av den installerade effekten.
    Det är också viktigt att en gemensam marknad också bygger på fasta gemensamma regler. Ett land. T e. Tyskland, ska inte ensidigt kunna fatta beslut som ändrar grundförutsättningarna för marknaden och lasta över kostnaderna för beslutet på grannländerna. Länder som inte har minst 80% självförsörjningsgrsd bör inte kunna delta i marknaden.
    Prissättningen måste förändras så att priset sätts i överföringsledningarna. De länder som inte kan klara den egna elförsörjningen ska betala priser som deras egna beslut motiverar och därmed ges incitament att bygga ett nationellt produktionssystem som är i balans.
    Elhandelsbolag på marginalen är effektivt och bra, men en handel som tvingar elanvändare att betala kostnaderna för beslut de inte kan päverka är inte acceptabel.
    Tekniker måste involveras i utformningen av de nya marknadsregleringar, Om politioch ekonomer som tror att ”el är som vilken annan vara som helst” får fortsätta att härja fritt kommer Europas elförsörjning att bryta ihop.
    Varje land/region måste bygga ett regionalt system som är i balans, så det klarar ödrift och egen uppstart efter ett haveri. Detta både av tekniska och politiska säkerhetsskäl.
    Om man därefter kopplar ihop näten och utnyttjar den produktion som för tillfället är billigast ksn man få ett system med både god ekonomi, stabila och motiverbara priser och hög driftsäkerhet.

    1. Fredrik Bruno skriver:

      Jaja, men är det någon som tror att det händer något av allt det här. Välkommen till de dubbla ylletröjornas banankonungarike.

    2. Fredrik Bruno skriver:

      Produktionskapaciteten för vattenkraften resp vindkraften när den ger som mest (taget från siffrorna okt-nov 2022) tycks ligga vid runt 11 GWh/h resp 10 GWh/h, dvs i samma storleksordning. Det innebär att när det blåser producerar vindkraften och när det inte blåser producerar vattenkraften ungefär samma mängd elektricitet, totalt ligger summan av dem och svänger kring 12 GWh/h. Då kommer frågan, vad begränsar vattenkraftens kapacitet, är det älvens vattenföring, är det vattenmagasinets storlek eller är det turbinkapaciteten? Om vattenkraftverket är utbyggt för de förhållanden som gällde runt/före år 1970, kan man anta att det är mängden vatten som är den begränsande faktorn, men att turbinkapaciteten inte lämnar utrymme för något väsentligt större flöde. (Jag säger inte att inte kraftverksägarna jobbar med förbättringar, men det kan svårligen ha gett några så väsentliga tillskott, älvarna (-4) är ju i stort sett redan utbyggda) Det man kan fråga säg är: kommer tillskottet av vindkraft egentligen att medföra någon väsentlig ökning av den totala kraftproduktionskapaciteten för kombinationen vind+vattenkraft, eller har vi bara ersatt det vattenkraften gav från början med vindkraft. Totalproduktionen el under 2022 var 161 TWh och i den häraden (140-160 TWh) har vi väl legat så länge jag började hålla koll på siffrorna. Så – vad har vi egentligen vunnit genom energiomställningen till fossilfri vindkraft? Siffrorna ljuger inte, även om elaka tungor säger att man bara ljuger med statistik.

  3. Fredrik Bruno skriver:

    Som jag påpekat i tidigare kommentarer här på Second Opinion så har vi ett problem med vindkraft och solceller – de häftiga svängningarna mellan hög och låg produktion. Denna hämsko måste lösas innan vi kan förlita oss på en hög andel av dessa förnybara kraftslag. Det går inte att satsa allt och hoppas att det löser sig (nog, kanske, i bästa fall, men det är då det). Vattenkraften räcker inte som balanskraft och det borde vara uppenbart även för en EU-kommissionär. Och taxonomins inställning till naturgas visar bara på den besvärande bristen på logik i energipolitiken. Men – som någon sa – ”politik är att vilja”.

Prenumerera på artiklar


Boken om Sveriges gasberoende

Läs boken om vad Sverige använder energigas till och hur sårbar den svenska gasförsörjningen är.

Boken om Sveriges elsystem

Det svenska elsystemet går i otakt med omvärlden och marginalerna krymper. I ett läge där vi behöver allt högre överföringskapacitet i elsystemet har denna i stället krympt och elpriserna har skjutit i höjden. I den här boken beskriver tre initierade ingenjörer hur trenden kan vändas.

Senaste artiklarna

Skriv på Second Opinion

Alla är välkomna att skriva på Second Opinion. Vi publicerar dels artiklar som fördjupar kunskaper om energifrågor dels aktuella debattartiklar.
Skicka in din text
Vara-amnen

Ur arkivet