Att hushålla med elen kommer att bli nödvändigt även i Sverige. Men svensk industri är inte betjänt av absoluta tak på elanvändningen, som riskerar att hindra nyinvesteringar, menar Johan Bruce, energidirektör på Skogsindustrierna och verksamhetsansvarig för basindustrins energisamarbete SKGS. Mycket är på spel när EU:s energiministrar möts, skriver han.

Imorgon fredag träffas EU:s energiministrar på ett extrainsatt möte för att diskutera EU-kommissionens förslag om åtgärder för att sänka de höga priserna på el och gas. Från den elintensiva basindustrins sida vill vi betona behovet av en storskalig utbyggnad ny elproduktion. Om inte mer el görs tillgängligt på marknaden är det omöjligt att lösa den energikris som riskerar att slå undan benen för europeisk industri.

Bild: Skoghalls pappersbruk i Värmland med 650 anställda producerar kartong för krävande konsumentförpacknings- och tryckbehov, inklusive vätskeförpackningar och kartong för torrvaror. Foto: Stora Enso.

De höga elpriserna hotar svensk och europeisk industris konkurrenskraft, och gör ett snabbt ingripande från EU, såväl som nationella myndigheter, nödvändigt.

EU-kommissionen föreslår ett besparingsprogram med obligatoriska mål om att minska elanvändningen i alla medlemsländer med 10 procent totalt och 5 procent under höglasttimmar. Det är naturligtvis bra att öka allmänhetens krisinsikt genom att inskärpa behovet av att hushålla med elen. Men för basindustrin innebär elbesparingar i den storleksordningen i praktiken sänkt produktion.

Att hushålla med elen kommer att bli nödvändigt även i Sverige. Men svensk industri är inte betjänt av absoluta tak på elanvändningen, som riskerar att hindra nyinvesteringar och industrins klimatomställning som är beroende av el för fasa ut fossil energi i tillverkningsprocesserna.

Gasprisets påverkan på elpriset behöver brytas, åtminstone tillfälligt. Det är önskvärt att det i så fall sker på ett sätt som inte skapar incitament för ökad gasanvändning eller andra oönskade konsekvenser för elmarknaden. Om det inte går att hitta en framkomlig väg inom ramen för dagens marknadsmodell, bör den svenska regeringen överväga åtgärder för att minska spridningen av extrema elpriser från kontinenten till Sverige. Detta bör dock ske på ett sätt som inte begränsar exporten av el från Sverige till kontinenten.

Kommissionens förslag om ett pristak på så kallad inframarginell elproduktion (produktion som normalt sett inte sätter elpriset) kan vara ett lämpligt sätt att finansiera ett ekonomiskt stöd till elanvändarna. Men det lär inte bryta kopplingen mellan gas- och elpriset.

Ett system för ett pristak måste utformas på ett sätt som inte leder till att befintlig elproduktion inte bjuds in på marknaden, eller minskar incitamenten för ny fossilfri elproduktion. Både ny och befintlig elproduktion är viktig i det allvarliga elförsörjningsläge Sverige och EU befinner sig i.

Den ekonomiska utvecklingen ser inte ljus ut. Minskad och nedlagd industriproduktion till följd av de ökade elpriserna är redan en realitet. Sänkta kostnader för el är helt avgörande för att stärka företags och hushålls ekonomi och lindra inflationstrycket.

För att få ned elpriset snabbt kan kommande EU-regleringar inte utformas så att de leder till att till exempel elproduktion baserat på olja och biobränslen inte bjuds in på marknaden – ens i en allvarlig bristsituation.

Vi behöver en massiv utbyggnad av fossilfri elproduktion av alla slag. Sol- och vindkraft såväl som kärnkraft och biobaserad kraftvärme behövs för att klara elektrifieringen och klimatomställningen. Men vi har kortsiktigt inte råd att exkludera elproduktion som på marginalen kan sänka marknadspriset på el på ett avgörande sätt.

De lättnader i statsstödsreglerna som kommissionen vill genomföra ger medlemsländerna möjlighet att avgöra hur stöd bäst utformas. Det är bra, men det innebär också att Sverige måste se till att svensk industri inte får sämre villkor än industrin i konkurrentländerna.

På den nationella nivån har vi i Sverige även möjlighet att snabbt återbetala medel från de kapacitetsavgifter som elanvändarna redan betalat till Svenska kraftnät när prisskillnader uppstår mellan elprisområden.

De extrema prisskillnader som uppstått, inte minst mellan norra och södra Sverige över Snitt 2 mellan elområde SE2 och SE3, har gett Svenska kraftnät stora intäkter. Ur ett politiskt perspektiv kan det vara frestande att prioritera en återbetalning till hushållen. I valrörelsen talade både högern och vänster om att hälften av de 90 miljarder kronor som kan delas ut ska gå till hushållen.

Så får det dock inte gå till. Återbetalning måste ske baserat på historisk elanvändning och i vilket elområde elanvändningen skett. Den som drabbats av extra kostnader ska få tillbaka sina pengar.

Sverige och EU står inför en hård prövning i vinter. Det behövs kraftfulla politiska åtgärder för att sänka kostnaden för el. De höga elpriser vi har sett nu är inte hållbara. Regleringarna måste utformas så att de inte minskar incitamenten att energieffektivisera eller att investera i ny elproduktion. De får heller inte leda till att el undanhålls från marknaden genom att befintlig elproduktion inte utnyttjas.

Stor hänsyn måste också tas för att bevara europeisk industris internationella konkurrenskraft. Den produktion och de globala marknadsandelar som EU:s industri riskerar att förlora, om energipriserna leder till en kraftig ekonomisk nedgång, kommer bli svåra att återhämta. Mycket är på spel när energiministrarna möts.