DEBATT
Elanvändning ett uttryck för att vi lyckas ersätta fossila bränslen med rena energikällor. Att kalla detta för slöseri är att blanda ihop begreppen. Det skriver elmarknadsanalytikern Mats Nilsson med anledning av en debattartikel i Afonbladet av Lotta Bångens från Energieffektiviseringsföreningen.

I Aftonbladet varnar Lotta Bångens från Energieffektiviseringsföreningen för att en sänkt elskatt skulle belöna slöseri. Hon menar att staten bör premiera hushåll och företag som minskar sin elanvändning och att skattesänkningar bara gynnar de som konsumerar mycket el. Det är ett argument som låter tilltalande vid första anblicken men som bygger på en missuppfattning om vad elanvändning faktiskt innebär.

El är inte vilken vara som helst. Den är redan starkt reglerad och beskattad i produktionsledet. Miljöeffekterna från elproduktionen tas om hand genom direkta regleringar för hur produktionen får gå till, utsläppshandel, koldioxidskatter och annat. När elen väl används i hushåll och industri finns inga negativa effekter på miljön. Tvärtom är elanvändning ett uttryck för att vi lyckas ersätta fossila bränslen med rena energikällor. Att kalla detta för slöseri är att blanda ihop begreppen.

Skatten på el är i praktiken en ren fiskal skatt. Den fyller statskassan men den styr inte bort från någon skadlig konsumtion. Den slår dessutom hårdast mot låginkomsttagare som lägger en större del av sin budget på el än höginkomsttagare. EU-kommissionen har på goda grunder pekat på att sänkta elskatter är viktiga för både hushållens välfärd och företagens konkurrenskraft. Att hålla fast vid en hög elskatt hämmar elektrifieringen som är en grundförutsättning för att klara klimatmålen.

Det är också fel att tro att staten måste jaga effektivisering till varje pris. Effektivisering är inte gratis. Över tid blir både produktion och konsumtion mer energieffektiv eftersom elen har ett pris och därför är en kostnad för företag och hushåll. Det innebär dock inte att det är samhällsekonomiskt klokt att stressa fram investeringar i ny teknik bara för effektiviseringens egen skull. Marknaden gör redan de prioriteringar som är långsiktigt mest effektiva. Forskning visar dessutom att generella effektiviseringsprogram ofta ger små eller till och med negativa klimateffekter på grund av så kallade rekyleffekter

Elskatten används ofta som slagträ i konkurrensen mellan olika uppvärmningsformer. Fjärrvärmebranschen (som vill ha bort värmepumpar från den svenska marknaden) har gärna framhållit eleffektivisering som ett argument för att höja elpriset relativt fjärrvärmepriset. Men om det är energieffektivisering de vill åt borde samma logik gälla där. Då skulle vi behöva en hög fjärrvärmeskatt också. Det är ingen fjärrvärmerepresentant som på allvar föreslår detta eftersom syftet med att förespråka en elskatt sannolikt inte är samhällsekonomisk effektivisering utan att försvara en marknadsposition.

Det verkliga slöseriet är att staten förhindrar människor och företag att använda en ren och flexibel energibärare som el. Vi kan producera den till låga kostnader och utan stora utsläpp. Ändå beskattar vi den som om den vore ett miljöproblem. Resultatet är att omställningen går långsammare och att hushåll får betala mycket mer än nödvändigt.

Vill vi ha en långsiktigt hållbar energipolitik måste vi våga se elanvändning som något positivt. Den gör vår vardag enklare, våra industrier starkare och vårt samhälle mer klimatsmart. Det är inte slöseri att använda el. Det är slöseri att förhindra människor från att använda den.

***

Toppbilden kommer från debatten på aftonbladet.se.