Marknadsvärdet av vattenkraften är högre än av vindkraften, visar flera studier. Vattenkraft kan dessutom till en del bromsa värdetappet hos vindkraften. Färska siffror från Norge bekräftar bilden.

Är all el lika mycket värd? Enligt flera studier kannibaliserar vindkraften på sig själv i takt med att vindkraftsanläggningarna inom ett elområde blir fler. Ju mer vindkraft i kraftsystemet, desto lägre blir priset för vindkraftselen, förutsatt att elen säljs på spotmarknaden.

Bild: Solberg vindkraftpark utanför Örnsköldsvik. När vindkraften går för fullt drar vattenkraften ner produktionen, vilket minskar prisfallet. Foto: Fortum.

För en vattenkraftägare som kan magasinera sitt vatten ser ekvationen annorlunda ut. Dels trängs vattenkraften undan av vinden, som inte har någon marginalkostnad. Dels kan det löna sig att spara på vattnet vid lågt elpris, för att i stället köra för fullt när elpriset är högre.

Samtidigt är det en fördel för vindkraften att vattenkraft finns med i kraftsystemet, då vattenkraften minskar kannibaliseringseffekten, enligt en studie av energiekonomen Leon Hirth (Energiforsk 2016:276) med exempel från Sverige. Marknadsvärdet av el från vindkraften avtar med ökad andel vindkraftsproduktion, men värdeförlusten sker i en långsammare takt om kraftsystemet innehåller också vattenkraft.

Växer andelen vindkraft från noll till trettio procent, så bromsar vattenkraften värdetappet med en tredjedel, enligt studien. Till exempel jämfört med Tyskland är en MWh el från vindkraft värd 18 procent mer i Sverige, tack vare vattenkraften. Vattenkraftens utjämnande effekt planar dock ut när vindkraftpenetrationen når upp till 20 procent.

En beräkning nyligen av Anders Lie Brenna, redaktör på norska Europower, bekräftar bilden. Brenna jämförde (baserat på ENTSO-E-statistik) produktionsvärdet för vattenkraftselen och vindkraftselen timme för timme under 2021 baserat på priserna i de fem norska elområdena. Det gav riktvärdet att vindkraftselen, sammanräknat för hela Norge, fick 10,9 procent mindre betalt per kilowattimme än elen från den magasinerade vattenkraften.

Det behöver hållas i minnet att en stor del av vindkraftselen säljs baserat på långa kontrakt och att även vattenkraftverken har prissäkrat en del av sin produktion. Med andra ord visar siffrorna inte vad elproducenterna verkligen fick betalt, utan anger vad elproducenterna skulle ha fått om all el hade sålts på elbörsen. Det kan tilläggas att Anders Lie Brenna i siffrorna inte inkluderar kraftvärmeelen, som i Norge dock är obetydlig.

En tydlig trend är att prisskillnaden ökade ju större andel av elen i elområdet som producerades med vindkraft. I det vindkraftstätaste norska elområdet Mittnorge (NO3), där vindkraften står för 30 procent av den installerade effekten, var skillnaden på helårsbasis 18,7 procent till vattenkraftens fördel. Alltså i paritet med resultatet i Leon Hirths studie.

I södra Norge (NO2), där vindkraften i fjol stod för 11 procent av den installerade effekten, gav vindkraftselen 10,3 procent sämre betalt än den magasinerade vattenkraften. I norra Norge (NO4), med 14 procent vindkraftseffekt, var vindkraftselen 8,8 procent billigare och på Östlandet (NO1), med 5,6 procent vindkraftseffekt, 5,8 procent billigare. På Västlandet (NO5) finns inga vindkraftverk.

Jämförelsen visar även att variationerna mellan årets månader kan vara stora. Just i det vindkraftstätaste elområdet NO3 varierade prisrabatten, räknat som månadsgenomsnitt, för vindkraftselen mellan 3,5 procent (september) och 54,8 procent (november). Vindkraftselen betalades i november med i snitt 24,7 norska öre/kWh, medan vattenkraftselen fick 57,9 öre/kWh.

Anders Lie Brenna har även granskat den i Norge just nu kontroversiella frågan om effekten av de nyöppnade utlandskablarna. Uppenbart ökar de värdet på den norska vattenkraften, säger han.

Här har Brenna gått igenom elpriserna timme för timme under fjolåret på båda sidor av NordLink-kabeln, som förbinder Norge (elområde NO2) med Tyskland. Elpriset avgör i vilken riktning elflödet går, från området med lägre pris till det med högre pris. Under 76 procent av fjolårets timmar exporterade Norge el till Tyskland, i omvänd riktning gick flödet 17,5 procent av tiden. Totalt innebar utbytet en nettoexport för Norge på 3,3 TWh.

På norsk sida kostade den importerade tyska elen i snitt 65,87 euro/MWh, medan norrmännen fick 78,65 euro/MWh för den exporterade elen. På tysk sida var exportpriset till Norge 50,23 euro och importpriset från Norge i snitt 110,00 euro/MWh. Siffrorna ska ses mot bakgrund av att elpriset i Tyskland i genomsnitt under året var 29 procent högre än i NO2 (96,85 respektive 75,10 euro/MWh).

En intressant slutsats, säger Anders Lie Brenna, är att NordLink-kabeln inte har tillräckligt med överföringskapacitet för att ge samma elpris på båda sidor av kabeln. En annan slutsats är att en stor del av den ekonomiska vinsten tillfaller NordLink-kabelns ägare Statnett och Tennet i form av flaskhalsintäkter. Vinsten är betydande: 15,64 euro/MWh då elen gick i tysk-norsk riktning och 31,35 euro/MWh, då den gick i norsk-tysk riktning.

Till detta kommer att exportelen minskar vattenmängden i de norska kraftverksdammarna och med det ökar vattnets värde och därmed också elpriset för de norska elkunderna. Primärt bestäms elpriset i Norge av det värde som vattenkraftsägarna sätter på sitt vatten, konstaterar Brenna. Med tryggheten i att Tysklandskabeln väsentligt ökar efterfrågan på elen i elområdet kan de avvakta med att släppa vattnet genom turbinerna tills de är nöjda med elpriset.

Ett exempel på effekterna av kabeln sågs på nyårsaftonen 2021, då starka vindar pressade ner det tyska elpriset till i snitt 12,1 euro/MWh, men elpriset i NO2 trots importen från Tyskland låg på 135,90 euro/MWh. Elpriset i Sydnorge var den dagen nästhögst i Europa.

Kablarna till Tyskland ger med andra ord inte tyska elpriser i Sydnorge. Men att de väsentligt höjer priserna på den norska sidan torde stå mer än klart.