DEBATT
Virtuell energidelning kan bli en nyckel i energiomställningen, men Ei:s tolkning av direktivets reglering om skatter, avgifter och balansansvar riskerar att göra modellen olönsam och krånglig, skriver Ulrika Hansson, skattejurist och Rikard Silverfur, chef Utvecklig & Hålbarhet på Fastighetsägarna Sverige. Regeringen måste säkerställa att Sverige stöttar energidelning, menar de.

Virtuell energidelning erbjuder hushåll och företag en möjlighet att dela egenproducerad förnybar energi via elnätet. Samtidigt kan fysiska energigemenskaper, där fastighetsägare delar el innanför anslutningspunkten, spela en viktig roll för att avlasta det hårt ansträngda elnätet – även under årets kallaste dagar. EU:s elmarknadsdirektiv syftar till att skapa rättvisa villkor för båda modellerna och ge dem möjlighet att bidra till en hållbar energiomställning.

Bild: Takbaserade solceler i Bagarmossen utanför Stockholm. Foto: Stockholmshem.

Men i Energimarknadsinspektionens (Ei) rapport om energidelning Ei R2025:01 föreslås regler som hotar att hämma utvecklingen av virtuella lösningar. Ei:s tolkning av direktivets regler om skatter, avgifter och balansansvar skapar stora hinder och riskerar att göra modellen olönsam och onödigt krånglig. Regeringen måste nu säkerställa att Sveriges reglering följer direktivets intentioner och stöder båda typerna av lösningar.

Skatter och avgifter underminerar incitamenten
Ei föreslår att virtuell delning av el, oavsett hur mycket el som delas på nätet, ska beskattas och belastas med nätavgifter, trots att egenproducerad el som används direkt innanför anslutningspunkten är undantagen från dessa kostnader. Denna tolkning skapar en uppenbar skattemässig diskriminering mellan olika typer av egenanvändning, något som strider mot direktivets krav på ”icke-diskriminerande skatter”.

Ei:s externa referensgrupp har varnat för att om skatter och avgifter tillämpas på delad el, kommer den ekonomiska nyttan för deltagarna bli så liten att modellen förblir olönsam. Detta missgynnar särskilt virtuella lösningar där el delas över det gemensamma nätet. Samtidigt bör det noteras att fysiska energigemenskaper – där fastighetsägare delar el direkt mellan fastigheter – också spelar en central roll i att avlasta elnätet och bidra med nytta för alla aktörer. För att stötta båda modellerna måste skatter och avgifter tillämpas rättvist och likformigt med hänsyn till deras respektive bidrag.

Regeringen behöver säkerställa att delad el oavsett detta sker fysiskt i lokala nät eller virtuellt via elnätet får samma möjlighet till skattebefrielse, idag gäller skattebefrielse för fysisk delning innanför anslutningspunkten för mindre anläggningar med viss effekt. Detta skulle skapa rättvisa villkor för både virtuella och fysiska lösningar.

Balansansvar – en onödig börda
Ei föreslår att balansansvaret för energidelning ska läggas på deltagarna själva. Detta krav går långt utöver direktivets intentioner och riskerar att skapa en administrativ börda som avskräcker särskilt hushåll och mindre företag från att delta. Balansansvaret bör hanteras centralt, till exempel av en tredje part, för att säkerställa att deltagarna inte belastas med tekniskt och administrativt komplexa krav.

Regeringen måste agera
Ei:s rapport är en redovisning av möjliga vägval, men det är nu regeringens ansvar att fatta beslut som säkerställer rättvisa regler för energidelning i Sverige. Virtuella lösningar måste ges rättvisa villkor för att kunna bidra till energiomställningen, samtidigt som fysiska energigemenskaper får stöd för att avlasta elnätet och ge nytta för alla aktörer, även under årets mest ansträngda perioder.

Virtuell och fysisk energidelning är inte konkurrerande modeller – de kompletterar varandra. Men med nuvarande förslag riskerar den virtuella modellen att aldrig få fäste. Regeringen måste nu ta sitt ansvar för att direktivets krav på rättvisa, tillgänglighet och enkelhet uppfylls. Läs Ei:s rapport här: Ei R2025:01.