Energimarknadsinspektionen vill införa prissignaler också i elnätsavgifterna. Med det ger sig myndigheten in på ny mark vad gäller tolkningen av principen om lika behandling av elnätskunderna.

Den 7 maj lämnade Energimarknadsinspektionen (Ei) ett förslag till lagändring benämnt ”Lokaliseringssignaler i elnätstariffer” till regeringen.

Ei föreslår att en specifik undantagsbestämmelse införs i ellagen som möjliggör lokaliseringssignaler ”där det behövs för att främja ett effektivt nätutnyttjande”. Genom sådana lokaliseringssignaler kan nätföretaget vid behov låta nätkundernas tariffer variera och ”spegla kostnaden för att använda elnätet vid olika tidpunkter och i olika delar av nätet”.

Bild: Västerås är en av platserna där företagsetableringar hindrats på grund av nätkapacitetsbrist. Foto: Mälarenergi, Lennart Hyse.

Syftet är att utnyttja elnätet effektivare. För det måste korrekta prissignaler nå fram till slutkunderna. Det är inte möjligt utifrån dagens regelverk, skriver Ei.

Enligt förslaget till lagändring bör kostnader för nätförluster, överbelastningar och kostnader för nyinvesteringar vid byggande av starkströmsledning kunna inkluderas i en sådan prissignal.

Initiativet till lagförslaget är Ei:s eget, berättar Jens Lundgren, biträdande chefsekonom på myndigheten och en av dem som arbetar i tariffprojektet. Han hänvisar till att Ei genom en förordningsförändring, som trädde i kraft i januari 2019, fick föreskriftsrätt gällande nättariffernas utformning och i arbetet med detta identifierat ”utvecklingsmöjligheter”. Till exempel angående ellagens krav att enhetliga nättariffer tillämpas inom ett nätföretags område, oberoende av hur de faktiska kostnaderna skiljer sig inom området.

Bakom förordningsförändringen ligger sådant som den snabbt ökande andelen väderberoende produktion i elsystemet, men också den förväntade ökningen av elanvändningen. Jens Lundgren exemplifierar med omställningen till elbilar. Om många i ett kvarter vill ladda sina elbilar samtidigt, kan detta snabbt driva upp effektuttaget i ett lokalt område utöver det som systemet är byggt för.

”Behovet av flexibilitetsresurser på användarsidan för balansering av elsystemet ökar, liksom behovet att effektivare nyttja den befintliga kapaciteten i elnätet”, säger han.

Kan en sådan nyordning bidra till att lösa nätkapacitetsbristen i till exempel Stockholm?
”Lagförslaget huvudsyfte är inte att lösa ett specifikt problem i Stockholm, utan vi vill skapa ett nytt verktyg som alla elnätsföretag kan använda. Men visst skulle i Stockholmsfallet en lokaliseringssignal kunna bidra till ett effektivare nätutnyttjande och därigenom mildra kapacitetsproblemet”, säger Jens Lundgren.

Jens Lundgren

Ei nämner i förslaget att nätkapacitetsbrist redan råder i storstadsregionerna Stockholm, Malmö och Uppsala och även i Mälardalen och på Gotland och noterar att företagsetableringar har stoppats i bland annat Västerås och Uppsala.

En principiell fråga som Ei:s förslag aktualiserar handlar om att ellagen i dag föreskriver att nättariffer ska vara ”objektiva och icke-diskriminerande”, en princip som ges av EU:s andra elmarknadsdirektiv. Till exempel får avgifterna enligt EU-rätten inte vara avståndsrelaterade, utan vara lika för tätort och kringliggande landsbygd.

Samtidigt föreskriver ellagen att nättariffer ska utformas på ett sätt som är förenligt med ett effektivt utnyttjande av elnätet och en effektiv elproduktion och elanvändning

Ei bygger sitt nya förslag på den distinktion EU gör mellan ”avståndsrelaterade tariffer” och ”lokaliseringssignaler”. Ei:s slutsats är att en tariff ”kan differentieras med hänsyn till var den är belägen så länge som genomsnittskostnaden för ledningen inte är avgörande för tariffens utformning”. Det finns enligt Ei redan i dag möjlighet att fördela ut kostnader med hänsyn till var de uppstår på transmissionsnätet och, i begränsad omfattning, även för regionledningar. För lokalnät finns inte denna möjlighet.

Förslaget ska inte sammanräknat få leda till högre intäkter i nätområdet. Men vissa kunder kommer att behöva anpassa sin elkonsumtion till prissignalerna, för att slippa extrakostnad. Andra kan få minskad nota även utan att anpassa sig.

Ei tillägger att ”lokaliseringssignaler inte är något som bör tillämpas hela tiden och inte för alla kunder samtidigt”. Förslaget nämner att lokaliseringssignalerna inte får omfatta de fasta kostnaderna för nätet. Det betyder enligt Ei:s beräkningar att i normalfallet 10–30 procent av elnätsföretagens godkända kostnader i intäktsramen ska kunna ingå i lokaliseringssignalen.

I Ei:s scenarioanalys uppgår prissignalen för höglasttimmarna till 2–107 öre per kWh för hushållskunder och övriga lågspänningskunder.

Nivån är beräknad på ett första antagande att nätföretaget nyinvesterar motsvarande 20 procent av kapitalbasens värde, för att åtgärda flaskhalsarna, och att alla kunder i nätet möter ett högre pris de dimensionerande timmarna. Därefter antas att endast den del av kundkollektivet, som finns inom den del av nätet som är begränsat, belastas, men då med en proportionellt kraftigare prissignal.

I Ei:s räkneexempel ökar kostnaden för en villakund, som inte anpassar sin förbrukning, med 80–4 280 kronor per år. Exemplet utgår från en energiåtgång om 8 kWh per timme under 50 timmar, och räknat på att kunden hör till den grupp (10 procent av kundkollektivet) som finns i den del av nätet som omfattas av en lokaliseringssignal.

”Syftet är alltså att kunden ska anpassa sin förbrukning till signalen, för att nätet ska användas effektivare. Här spelar nätföretagens lagstadgade informationsplikt stor roll”, säger Jens Lundgren.

Det som också behövs är att kunderna har tillgång till styrutrustning som hjälper dem att anpassa sig efter signalerna. Ei nämner att sådan redan finns inbyggd i nya värmepumpar och att alternativt separat styrutrustning kan köpas från omkring 2 500 kronor.

Vem ska beskriva det nya systemet för kunderna? Och ta diskussionen om varför vissa måste betala mer, om de inte anpassar sitt beteende, medan andra slipper göra det?
Informationskravet ligger på nätägaren, säger Jens Lundgren. Han tror att huvudspåret kan vara att styra sådan förbrukning som påverkar kundernas komfort marginellt. Till exempel genom att utnyttja värmetrögheten i villan och koppla bort uppvärmningen under höglasttimmar och styra laddningen av elbilen till en tid på dygnet då nätet är mindre belastat.

Vad gäller rätteviseaspekten är den enligt Jens Lundgren ”väldigt viktig”, samtidigt har den många dimensioner. Huvudprincipen är oförändrat att samredovisning gäller och att alla kunder i samma kundkategori erbjuds möjlighet till samma tariff.

”Lagförslagets syfte är inte att ändra på samredovisningen som grundprincip. Även i de fall som nätföretag använder möjligheten med lokaliseringssignaler, så får inte tarifferna vara avståndsberoende. Avståndet mellan kunden och närmaste transformatorstation ska inte tillmätas någon betydelse”, säger Jens Lundgren.

Second Opinion har bett nationalekonomerna Runar Brännlund och Mattias Vesterberg, professor respektive postdoktor vid Umeå universitet, om synpunkter på Ei:s förslag.

Runar Brännlund

Runar Brännlund nämner att det i allt väsentligt bygger på två antaganden.

”Det första är att marginalkostnaden för eldistribution ökar med kapacitetsutnyttjandet på ett icke kontinuerligt sätt. Man säger att när man närmar sig kapacitetsgränsen, så ökar närförlusterna mer än proportionellt. Det andra är att man antar att elkonsumenterna reagerar tydligt på prissignaler, dvs. minskar sin konsumtion när priset stiger.”

”Det är rimligt att priset på eldistribution speglar den faktiska kostnaden, vilket jag också tolkar som avsikten med förslaget. Men samtidigt säger inte lagförslaget hur det ’korrekta’ priset ska bestämmas”, säger Runar Brännlund.

Mattias Vesterberg uttrycker sig i samma riktning:

”Att låta nättariffer spegla knappheter i elnätet är bra, och om knappheter skiljer sig åt mellan platser bör tariffer också spegla detta på ett korrekt sätt. Det är i förslaget till lagändring dock inte uppenbart hur man säkerställer att lokaliseringssignalerna blir korrekta. Ing

Mattias Vesterberg

et belyser hur nuvarande intäktsreglering säkerställer att lokaliseringssignalerna faktiskt kommer att spegla marginalkostnader på ett korrekt och effektivt sätt, och inte bara blir ett sätt för monopolister att sätta för höga priser och öka sina vinster.”

Mattias Vesterberg tillägger att konsekvensbeskrivningen i förslaget förutsätter priskänslig efterfrågan, dvs. att hushållen reagerar på prissignaler genom att ändra sitt beteende.

”Om efterfrågan är helt inelastisk, kommer prissignaler inte att ändra förbrukningen och bidrar i så fall inte heller till att lösa problemen med trängsel i näten. Det är heller inte uppenbart att prissignalerna ger incitament som är tillräckliga för att motivera investeringar i styrutrustning.”

Runar Brännlund tror inte att man kan förvänta sig några betydande förändringar i konsumtion, om Ei:s förslag förverkligas, i vart fall inte på kort sikt.

”Man kan även ifrågasätta hur förslaget till lagändring rimmar med nuvarande reglering angående lika behandling och icke diskriminerande prissättning”, säger han.