Orosmolnen tätnar snabbt när det gäller effektsituationen i Stockholm, Uppsala, stora delar av Mälardalen och Malmöregionen. Behovet av ny kapacitet har kommit med full kraft under de senaste två åren. ”Alla är nog tagna på sängen”, säger Niclas Damsgaard, tillförordnad chef för systemdivisionen på Svenska kraftnät.

Att klara effektförsörjningen – det vill säga att elen ska räcka även årets kallaste timmar utan störningar – är ett gemensamt samhällsproblem som berör många. Här krävs en samlad mobilisering mellan myndigheter, kommuner, länsstyrelser, regionnätsbolagen och domstolar. Den långa tillståndsprocessen, 10-15 år i värsta fall, hämmar samhällsutvecklingen. Redan idag måste man säga nej till större satsningar som kräver snabbt utbyggd elnätskapacitet.

Under Almedalsveckan berördes detta och Svenska kraftnät överraskade med att öppet och tydligt tala om problem – inte minst runt huvudstaden. Niclas Damsgaard ser problemen dels på kort sikt, dels på lång sikt. Och säger:

– Problemen har snabbt tilltagit de senaste två åren runt storstäderna. Det handlar om projekt som ger stora ökade punktlaster i eldistributionen. Det är nya industriprojekt – inte minst datahallar och batterifabriker – utbyggnad av kollektivtrafiken, nya bostadsområden, den fortsatta elektrifieringen av fordonsflottan för att ta de tydligaste exemplen.

– Flera storstadsområden har helt enkelt ingen kapacitet kvar. Marginalerna är slut. I samtliga områden pågår sedan åratals omfattande ledningsförstärkningar. Redan år 2011 beslöt Svenska kraftnäts styrelse att starta projektet Stockholms Ström – dryga 50-talet olika elnätsprojekt för att ge stockholmsregionen bättre elnätsstruktur och ökad driftsäkerhet. 20 kommuner berörs till en kostnad av 5,5 miljarder kronor. Målgången för detta planeras till år 2027. Förutom ett bättre elnät frigörs omfattande markområden, som kan nyttjas för bostadsutbyggnad, när 15 mil luftledningar rivs och ersätts med kablar i marken.

På längre sikt är Niclas Damsgaard optimist. Elens infrastruktur måste in på ett helt annat sätt än hittills i samhällsplaneringen:

– Ingen har tidigare riktigt beaktat elnätsutbyggnaden i samhällsplaneringen på kommunal och regional nivå. De har inte behövt göra detta. Men nu har det skett ett viktigt och nödvändigt uppvaknande.

Svenska kraftnät beskrev problemen i fjol i sin systemutvecklingsplan. Det blev respons direkt från en del länsstyrelser – dock inte alla. Damsgaard igen:

– Vi har intensifierat våra kontakter för att höja medvetandegraden. Elnäten måste finnas med i planeringen – det är del av helhetsbilden för den regionala utvecklingen. Medvetandegraden har ökat – dock från en låg nivå. Det är väldigt positivt.

Svenska kraftnät ansvarar för stamnätet – elsystemets ”europavägar”. På nästa nivå finns regionnätsbolagen som sköter ”motorvägarna”. Och sedan sköter cirka 170 elnätsbolag lokalnäten. De stora regionnätsföretagen är framför allt Vattenfall, E.ON och Ellevio. Med dessa pågår en ständig dialog, enligt Niclas Damsgaard:

– Vi har olika roller i systemet. Det är viktigt att regionnäten håller sina effektgränser. Det är också viktigt att regionnäts- och lokalnätsföretag vet vilka åtgärder de kan och får vidta för att hålla sina abonnemangsgränser. Får de köpa produktionsgarantier och betala för det? Energimarknadsinspektionen kom nyligen med ett klarläggande om vad som gäller.

Oavsett ansvarsgränser och vem som slutligen ska betala notan måste lösningarna fram, enligt Niclas Damsgaard:

– Vi har ett gemensamt samhällsproblem. Sedan får man ta diskussionen om vem som ska betala. Många frågetecken behöver rätas ut. Här spelar också elnätsregleringen en roll; vad får tas in i intäktsramen för kommande fyraårsperioder?

Det växer fram en gemensam problembild. Det är nödvändigt, säger han. Energipolitikerna på nationell nivå – de som låg bakom energiuppgörelsen – ser problemet och måste agera. Alla inser att de långa handläggningstiderna för tillstånd måste kortas samtidigt som rättssäkerheten inte får äventyras:

– Detta är ingen fråga som någon vinner val på. Men det krävs ett politiskt hantverk för att komma framåt. Därom tycks alla vara ense.

Alla inser vikten av att hitta lösningar. Energibranschen ligger fortsatt högt med sina årliga investeringar – totalt över 300 miljarder kronor de senaste tio åren, därav kanske en tredjedel på elnätssidan – och nu hålls nivån uppe av Svenska kraftnäts omfattande investeringsprogram. Men hur hantera de kortsiktiga problemen? Damsgaards besked är dessa:

– Det är bråttom. Vi står redan i dagsläget i situationen att man måste säga nej till industrietableringar och utbyggd tågtrafik. Den kommer man inte heller att avhjälpa inom ett par år. I Stockholm, Uppsala och Malmö försvinner nu kraftvärmeproduktion – det vill säga samtidig produktion av både el och värme – och i exempelvis Uppsala ersätts den med bara värmeproduktion. Det förvärrar läget. Det vore angeläget att behålla kraftvärmeproduktionen ytterligare en tid eller att man vid nybyggnation ser till att det även blir lokal elproduktion.

– För ägarna är lönsamheten vital. Avvecklingsbesluten vilar ju på kommersiell grund. Det händer i övrigt mycket kring möjligheterna att kapa topplasten. Vi följer dessa initiativ med stort intresse. Regionnätsbolagen måste dock ha full kontroll och möjlighet till direktstyrning i trängda lägen. Detta får lösas avtalsvägen med flexibla kunder.

Det viktigaste nu är att kunna hålla många tankar i huvudet samtidigt, summerar Niclas Damsgaard avslutningsvis:

– Den regionala planeringen är långsiktigt extremt viktig. Många aktörer har haft energiplaner men inte haft med effektaspekten. Det är det nya. Jag hoppas på snabbare tillståndsprocesser och olika slags brygglösningar.