DEBATT
Rätt utformade kan villkorade avtal bidra till att stora mängder kapacitet i elnätet frigörs, skriver Martin Lagerholm. En kundkategori som borde passa väl för villkorade avtal är energilager. På producentsidan borde vind- och solkraft vara väl lämpade, menar han.

Svenska kraftnät genomförde nyligen en förstudie för att utvärdera hur villkorade avtal kan användas för ett effektivare nätutnyttjande, och för snabbare anslutning i väntan på nätförstärkning. Åtgärder för att frigöra kapacitet i stamnätet får stor betydelse för anslutning av de riktigt stora etableringarna, vilka väntas stå för en betydande del av den ökande efterfrågan på el de kommande decennierna.

Ett villkorat avtal innebär att en anslutande kund får vissa förbehåll i sitt anslutningsavtal, vilket innebär en viss risk för begränsning av kundens effekt i vissa situationer. Med andra ord är leveranskvaliteten lite lägre än för en ordinarie anslutning. En uppenbar fördel är att ett villkorat avtal i vissa fall innebär att anslutning kan ske redan innan elnätet är förstärkt. För större anslutningar innebär det ofta en betydligt snabbare anslutning.

Efter förstärkning av elnätet kan det villkorade avtalet övergå i ett ordinarie anslutningsavtal. Det går också att tänka sig villkorade avtal som gäller tills vidare, vilket i så fall innebär att kunden alltid får vara beredd på att effekten begränsas.

För en effektiv utformning av ett villkorat avtal krävs att den nätägare som har den fysiska begränsningen är involverad. Anslutningar i regionnäten är inte sällan begränsade av överliggande nät, alltså stamnätet. I dessa fall behöver erbjudandet till kunden utformas av det anslutande regionnätsföretaget i samråd med Svenska kraftnät.

Samma logik behöver tillämpas för större anslutningar i lokalnät – ofta är dessa anslutningar begränsade av överliggande regionnät och ibland även stamnätet. Här behöver anslutande lokalnät involvera både överliggande regionnätbolag och Svenska kraftnät. Det är den nätägare som har den fysiska begränsningen som kan avgöra hur och när nedstyrning av kunden behöver ske, hur länge detta villkor ska gälla och hur den tekniska lösningen för nedstyrningen ska utformas. I praktiken innebär det att en annan nätägare än den som ansluter kunden utformar väsentliga delar av kundens anslutningsavtal.

Det finns exempel på villkorade avtal som har tecknats utifrån abonnemangsbegränsning från överliggande nät, vilket inte är liktydigt med en fysisk begränsning. Sådana avtal medför risk för onödig styrning och suboptimering av elnätet. Ur ett system- och kundperspektiv är det viktigt att effekt aldrig ”fastnar” mellan elnätföretag eller mellan spänningsnivåer.

De mest tidskrävande förstärkningarna av elnätet tenderar att vara dem på de högsta spänningsnivåerna, medan förstärkningar av lokalnäten oftast går relativt snabbt. En konsekvens av det är att villkorade avtal som tecknas utifrån begränsningar i region- och stamnätet sannolikt gör mest nytta, direkt för de största kunderna som ansluter på dessa spänningsnivåer, indirekt genom att effekten tillgängliggörs för underliggande lokalnät och deras kunder. Mycket talar för att principen för villkorade avtal bör vara ”uppifrån och ned” i systemet.

För de flesta elanvändare är en snabb begränsning av hela eller delar av effekten inte odramatisk. Det går att argumentera för att kunden ska få någon slags varselsignal i förväg, eller information om perioder med förhöjd risk för nedstyrning. Men behovet av snabb nedstyrning vid oväntade fel i elnätet kvarstår. En förutsättning för svenska industrietableringar har historiskt varit tillgång till el med hög leveranskvalitet. Och för många kunder är ett villkorat avtal förmodligen inget alternativ. Men det finns undantag.

En kundkategori som borde passa väl för villkorade avtal är energilager, och kanske finns det även andra ”superflexibla” kunder inom exempelvis produktion av vätgas – det får framtiden utvisa.

På producentsidan borde förnybar elproduktion, särskilt vind- och solkraft, vara väl lämpad för villkorade avtal utan bortre tidsgräns. Avtalen skulle innebära att nätägaren ges sätt att styra ner kundens effekt ett visst antal timmar per år. Denna begränsade men återkommande nedstyrning skulle möjliggöra en väsentlig ”överanslutning” av sol- och vindkraft. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är detta enkelt att motivera.

Hittills har villkorade avtal i första hand betraktats som en möjlighet att tidigarelägga anslutning, alltså ett tidsbegränsat avtal till dess att elnätet har förstärkts. Men tanken på ett energisystem med permanenta villkorade avtal är tilltalande. Om villkorade avtal i framtiden tillämpas bredare, och parallellt med de ordinarie, är kanske villkorade abonnemang ett mer rättvisande begrepp. Mycket talar för att Svenska kraftnät bör vara drivande i denna utveckling. Rätt utformade kan villkorade avtal bidra till att stora mängder kapacitet i elnätet frigörs. Kund- och samhällsnyttan skulle vara uppenbar genom snabb anslutning av ny elproduktion och ett effektivare nätutnyttjande.