Det långvarigt låga elpriset i kombination med effektskatten och ökade säkerhetskrav. Det är huvudskälen till att kärnkraftens lönsamhet är så låg, menar Frank Krönert på Sweco. I sina kostnadsanalyser pekar Sweco på att kärnkraftens kostnader i väldigt stor grad styrs av politiska beslut.

Daniel Löfstedt på uppdrag av Svensk Energi

Nyligen riktades nytt ljus på kärnkraftens framtid. Den här gången i form av konkreta aviseringar från Vattenfall om svag lönsamhet och att Ringhals 1 och 2 därför kan behöva stängas redan någon gång mellan 2018 och 2020. Bolagets besked ökar trycket på hur framtidens elförsörjning ska se ut och därmed direkt på politiken. Frågan är vad det är som gör kärnkraften olönsam. 

Frank Krönert är energikonsult på Sweco och har ägnat flera projekt åt att analysera just kärnkraftens lönsamhet och de ekonomiska förutsättningarna för kraftslagets framtid i Sverige.
– Den svenska kärnkraftens kostnadsutveckling pekar tydligt uppåt samtidigt som elprisets utvecklingskurva pekar nedåt eller åt sidan under de närmaste kommande åren. Det här och de ökade säkerhetskraven sätter press på beslutsfattarna att de under 2015 måste fatta beslut om den framtida driften, säger Frank Krönert, som inte är förvånad över Vattenfalls besked härom veckan.

Energikommissionens direktiv trycker på problemet med uteblivna investeringar i ny produktion och kopplar detta till elpriset. Däremot görs inga kopplingar i direktivet till hur skatter och andra kostnadsfaktorer kan påverka investeringsviljan.

En av Frank Krönerts huvudslutsatser i analyserna av kärnkraftens kostnader är just att de påverkas mycket starkt av politiken.
– Effektskatten är ett rent fiskalpolitisk instrument och står efter höjningen för 7 Euro per MWh av den svenska kärnkraftens kostnad. Med den här höjningen i senaste budgeten står skatten för cirka 25 procent av kärnkraftens löpande kostnader. Sammantaget kan man säga att kostnaden för kärnkraften är till 25 procent politiskt styrd, säger Frank Krönert, som understryker att detta inte handlar om de ökade säkerhetskraven eller avfallsavgifterna, för det är kostnader som motiveras på helt andra grunder än effektskatten.

Kärnkraftens kostnader har de senaste tio åren stigit och beräknas fortsätta stiga. I dag ligger produktionskostnaden mellan 25-32 Euro/MWh och det tillkommer investeringskostnader. Kärnkraftens investeringskostnader har totalt sett stigit sedan tankeförbudslagen om kärnkraft upphörde, 2006. Perioden med tankeförbudslagen medförde en underinvestering och att ta ikapp de här åren ledde till högre investeringskostnader än om kärnkraftsägarna hade kunnat investera efterhand, menar Frank Krönert.

Effekthöjningarna som har genomförts på flera reaktorer har också bidragit till de ökade investeringskostnaderna. Härtill har Fukushimaolyckan och efterföljande stresstester gett ökade säkerhetskrav i form av bland krav på oberoende härdkylning och Frank Krönert bedömer att de ökade säkerhetskraven kommer att fortsätta bidra till höjda investeringskostnader.

Han bedömer att kraven på en oberoende härdkylning till 2020, som kostar mellan 1 och 1,5 miljarder kronor per reaktor om den ska vara permanent kommer att bli den avgörande faktorn för ägarnas beslut.
– Vill man driva reaktorerna längre än till 2024/2025, så måste man räkna på den här investeringen. Men tänker man avsluta produktionen innan 2020, så klarar man sig med en mindre kostsam övergångslösning för härdkylningen, vilket skulle alltså bli fallet för Ringhals 1 och 2 vid en stängning mellan 2018 och 2020, säger han.

Även kärnkraftens löpande kostnader har stigit och det är framför allt höjda skatter och nya avfallsavgifter som har drivit på kostnadsutvecklingen, menar Frank Krönert. I dag är fastighetsskatten 0,4 Euro/MWh och effektskatten 7 Euro/MWh. Sammantaget är de löpande kostnaderna 25-32 Euro/MWh. Mot den här bakgrunden blir slutsatsen att elpriset – exempelvis 25,3 Euro/MWh i april och 30 Euro/MWh i januari – knappt täcker de löpande kostnaderna.

Frank Krönert menar att kärnkraften på lång sikt behöver ett lägsta elpris på åtminstone 30-35 Euro/MWh för att undvika nedläggning, beroende på site. För att ägarna ska våga investera måste det långsiktiga elpriset upp en bit över dessa nivåer.

Frågan är vad som skulle kunna vända priset uppåt. Det som har tryckt ner priset i Norden är framför allt den svaga efterfrågan på el och tillförseln av mer förnybar el i form av vindkraft, som stimuleras av stödsystemet med elcertifikat. Den förnybara energin kommer att fortsätta påverka priserna nedåt, men CO2-priset, marknadsintegreringen och nedlagd produktion påverkar uppåt.

– CO2-priset måste bli en styrande prissignal, så är det inte i dag, och den prissignalen kommer att påverka de kontinentala priserna och också det nordiska priset uppåt. Ju mer vi kopplar samman elmarknaderna med varandra desto mer kommer priserna konvergera och det innebär i praktiken att det nordiska elpriset stiger något. Sedan har också utfasning av all kapacitet påverkan på priset. Om Ringhals 1 och 2 stängs kommer det att påverka priset och påverkar alla kraftproducenter positivt, säger Frank Krönert.

Sett till helhetsbilden tror du att det kommer att komma fler annonseringar likt den som vi såg från Vattenfall nyligen?
– Alla sitter och räknar just nu, skulle jag tro, för besluten måsten fattas ganska snart. Kombinationen av en naturlig åldersutveckling, investeringsbehov kopplade till ökade säkerhetskrav samt ökningen av effektskatten påverkar kalkylerna. Poängen är att vi i dag inte har någon reaktor som har genomfört de säkerhetshöjande åtgärderna. Oskarshamn till exempel har redan idag högre kostnader än Ringhals. Det måste finnas en tro bland ägarna på att det kommer en fas längre fram med högre elpriser och det blir CO2-priset som får fixa det. Annars blir kalkylerna jättesvåra att få ihop.