Hur arbetar kraftbolagen med att förbättra miljön runt vattenkraftverken? E.ON vattenkrafts miljöchef Johan Tielman berättar om deras egna initiativ och hur de arbetar med dessa.
– Vi vill visa att vi är ansvarstagande utan att myndigheter ska behöva piska på oss, säger han

Daniel Löfstedt på uppdrag av Svensk Energi

Johan Tielman är miljöchef för E.ON vattenkraft. Han har 20 års erfarenhet av frågan om vattenkraftens påverkan på miljön och kan vittna om att det har skett en förändring i hans bolag under de två decennierna. 

– Frågan om den lokala miljön var viktig för oss även för 20 år sedan, men i dag är den ännu viktigare och hanteras på ledningsgruppsnivå, det gjorde den inte tidigare. Miljöfrågan är viktig för den påverkar våra möjligheter till att göra affärer och dessutom behöver vi en acceptans från samhället för att vi ska kunna verka. Vi vill visa att vi är ansvarstagande utan att myndigheter ska behöva piska på oss, säger han.

Ett pågående projekt som Johan Tielman vill lyfta fram som ett bra exempel på att E.ON vattenkraft arbetar för att förbättra den lokala miljön är i Faxälven nära Strömsund. Nedströms Ströms Vattudal finns det fyra dammar med tillräcklig vattenföring, men det saknas fiskvägar. Det arbetar E.ON tillsammans med Vattenregleringsföretagen för att ändra på, berättar Johan Tielman.
– Jag skulle vilja säga att det här projektet är unikt, för genom att vi bygger fiskvägar kan fisken vandra ytterligare hela 20 mil i systemet. Initiativet kommer från en person som bor utmed vattendraget och vi gör det här av eget intresse, det finns ingen dom som tvingar oss. Det som gör det här särskilt intressant för oss är att det är mer en engångskostnad med fiskvägarna, förvisso en dryg sådan, men det tillkommer inget bortfall av förnybar elproduktion. Vi har dessutom flera andra liknande projekt på gång där vi ser en stor miljönytta utan att den förnybara produktionen behöver minska, säger han.

Inte sällan så möter man i diskussionen om vattenkraften argumentet att kraftbolag bara är intresserade av vinst och inte bryr sig om miljön, att de är nej-sägare till miljöförbättrande åtgärder.
– Visst möter vi den attityden ibland. Men till exempel där vi har en lång relation med en länsstyrelse så är det sällan vi möter den här inställningen till oss.

Och det är detta som är Johan Tielmans mest påtagliga erafarenhet av arbetet med den lokala miljöfrågan kring våra vattenkraftverk – det är i samverkan som de absolut bästa resultaten nås.
– Det blir alltid bättre resultat av de åtgärder som ska genomföras när vi jobbar tillsammans med andra. Vi har som kraftbolag kunskap kring hur själva kraftverket och vattenregleringen funkar och vad som krävs för produktionen, men det är mycket annat som vi inte kan och därför är samverkan det bästa.

Ett tydligt exempel på samverkan som fallit väl ut är ett projekt för Mörrumsån, berättar Johan Tielman. I mitten av 1990-talet aktualiserades frågan att förutsättningarna för fisk och växtlighet i Mörrumsån borde förbättras och motsättningar mellan Kammarkollegiet, Fiskeriverket och dåvarande Sydkraft blev tydliga. Men i stället för att hårdnackat driva avgörandet till domstol började de att samarbeta.
– Vi visste ganska lite om vad som skulle krävas, ingen av oss hade hela bilden och vi behövde mer kunskap, så vi bestämde oss för att titta på frågan gemensamt. Tillsammans byggde vi under flera år upp kunskapen om vattenföringens påverkan och vad som händer om vi på olika sätt släpper vatten förbi kraftverken, bygger fiskvägar med mera. Vi testade olika tekniker och drog slutsatser om vad som skulle krävas för att förbättra ån. Vi hade ett väldigt konstruktivt samarbete med berörda myndigheter där vi testade olika förslag och det här hade aldrig blivit så bra om vi eller bara myndigheterna hade gjort det själva. När vi var klara tog vi det till domstol, som fastställde det som vi hade kommit överens om.

Ett annat exempel som visar på konstruktiva lösningar är projektet ”Krafttag ål”, menar Johan Tielman. Det är ett projekt med syfte att minska vattenkraftens påverkan på den rödlistade ålen. Projektet startade med ett initiativ från Axel Wenblad som var generaldirektör på dåvarande Fiskeriverket. I dag drivs det av, förutom E.ON, fem kraftbolag och Havs- och vattenmyndigheten där åtgärder riktas till de vattendrag där de gör störst nytta. Forskningsdelen utförs av bland annat SLU och Karlstad Universitet, som enligt Johan Tielman har tillfört mycket ny kunskap. En utvärdering av projektet pågår.

E.ON tar även andra initiativ med fokus på ål. Ett av problemen i ån Ätran och vid kraftverket Ätrafors var att ålen under sin vandring fastnade i gallret framför kraftverket.
– Därför gjorde vi gallerytan större genom att luta gallret, vilket gjorde att det inte blev samma sugeffekt som tidigare och ålen kan nu i stället simma utmed gallret utan att sugas fast. Åtgärden är den första i sitt slag i landet. En utvärdering av forskare från Karlstad visar att vi fick ner förlusterna på ål från 70 procent till cirka 5 procent. Det här visar på en relativt enkel åtgärd som inte påverkar produktionen, utan ger till och med i vissa lägen en något högre produktion. Erfarenheterna från Ätran har vi nu kunnat använda på andra ställen.

Johan Tielman vill peka på att samverkan ger de bästa lösningarna för vattenkraften och hans förhoppning inför slutbetänkandet av Vattenverksamhetsutredningen är att just nå en samsyn kring frågan. Han menar att det viktiga för E.ON är att åtgärderna som genomförs vid ett vattenkraftverk får avsedd effekt, att kostnaderna måste ställas i förhållande till vad satsningarna ger.

Det är bättre att satsa mer där det verkligen ger effekt än att satsa överallt är Johan Tielmans syn och då ser han stora möjligheter för hur man kan skapa bättre ekologisk status vid de vattenkraftverk som man väljer att satsa på.