Det behövs en modern miljölagstiftning genom vilken landets domstolar i enskilda ärenden tillåts fatta beslut som tar lika stor hänsyn till vattenkraftens positiva värden på övergripande nivå som dess eventuell negativa inverkan lokalt. 

När man gör grova förenklingar så blir allt mycket enkelt. Ibland lite för enkelt. Det blir ofta så för Älvräddarnas Christer Borg. Untra handlade om att ersätta ett antal närmare hundra år gamla aggregat med ett nytt och effektivare. Det handlade om att bygga en ny väl fungerande fiskväg och att under samma period som det nya aggregatet byggdes passa på att förstärka dammen vid kraftverket. Inte om att ta ytterligare naturresurser i anspråk. Detta jublar Christer Borg över. 

För den som är intresserad av en hållbar och ansvarsfull vattenkraft väcker Miljödomstolens beslut rörande Untra kraftstation berättigad oro. Alla tar för givet att vattenkraften även i framtiden ska förse oss med el – tyst, tillförlitligt, billigt och miljöanpassat. Men det är inte längre säkert. Utvecklingen går mot en långsiktig avveckling av vattenkraften. Det kommer inte att hända nästa vecka eller nästa år men redan om tio år kommer vi att börja märka av förändringen och om femtio eller hundra år är frågan om vattenkraften alls finns kvar i Sverige.

Vi håller långsamt på att avveckla det som enligt World Energy Council, WEC, är världens bästa och uthålligaste energisystem. Vattenkraften har gjort Sverige till en industrination och välfärdsstat. Vattenkraften har gett Sverige, ett kallt land i norra Europa, en unik konkurrensfördel genom effektiv och uthållig energiproduktion. Men när vi låter beslut och regelverk fattas genom ett mikroperspektiv blir det goda lätt det bästas fiende.

Den nu aktuella Vattenverksamhetsutredningen, VVU, har lagt fram ett betänkande: ”Ny tid ny prövning”. Utredningen föreslår att i stort sett all vattenkraft ska bli föremål för en helt ny prövning enligt 1998 års miljöbalk. Skälet är att dagens miljöbalk anses vara modern och tidsenlig. Men frågan är om inte Miljöbalken idag snarare är otidsenlig i ett åtminstone ett viktigt avseende: Den tillkom under en tid då vår tids största utmaning, det globala klimathotet, inte var på agendan. Klimathotet får självklart aldrig bli en ursäkt för att inte värna lokal biologisk mångfald, men globalt sett är ett av de största hotet de ökade utsläppen av växthusgaser.

I ett större perspektiv är den svenska vattenkraften en viktig del av lösningen, både genom att bidra med koldioxidfri elproduktion och att möjliggöra utbyggnaden av annan koldioxidfri elproduktion som sol och vind. Gårdagens basproduktionsperspektiv må snabbt förlora i betydelse, men behovet av reglerkraften och energilagringen blir allt större ju mer förnybart som byggs.

Sett ur detta perspektiv har vattenkraften mycket stora både direkta och indirekta miljövärden vilket inte fångas upp av dagens miljölagstiftning. De senaste årens erfarenhet visar tydligt att den existerande vattenkraften har mycket svårt att få tillstånd vid nya prövningar, trots att det går att visa på tydliga, långsiktiga positiva effekter både för miljön och elproduktionen. Avgörande blir enskildheter och detaljer. Det finns en besvärande brist på helhetssyn och konsekvensanalys. Följden blir att det är dags att tala om faran för en bortre parentes för all vattenkraft om vi inte gör något.

Untra kraftstation som ligger i nedre Dalälven togs i drift 1918 och byggdes för att förse Stockholm med el. Fortum ansökte för några år sedan om miljötillstånd för att bygga ett nytt aggregat och trygga den framtida produktionen. Många års processande ledde slutligen fram till ett avslag i Miljööverdomstolen. Skälet var att Fortum inte lyckats ställa utom allt tvivel att själva byggprocessen inte skulle innebära mer än endast en obetydlig påverkan i närområdet under de månader konstruktionsarbetet var tänkt att ske.

Untra ligger i likhet med stora delar av vattenkraftverken i ett område med känslig natur. Det nu liggande förslaget till lagändring innebär att Untra i likhet med många andra vattenkraftverk måste stängas och sannolikt rivas. Alla anläggningar har en teknisk livslängd och efter 100 år måste också vattenkraftsanläggningar förnyas eller renoveras om de ska kunna fortsätta att producera förnybar el. Om Vattenverksamhetsutredningens förslag genomförs, blir enligt vissa bedömare i branschen, en direkt konsekvens att cirka 20 procent av vattenkraften försvinner redan inom överskådlig tid. Därmed försvinner också en stor del av den reglerförmåga som krävs för att upprätthålla balansen i elnäten när än mer vindkraft tillförs.

Ett minikrav borde vara att åtminstone bestämma vilka vattendrag som är av riksintresse för energiproduktion. Annars riskerar utredningsförslaget att slå blint och på sikt hota all vattenkraft. Vattenkraften är ett starkt riksintresse som måste värnas. Det är rent av ett europeiskt och globalt intresse som måste hanteras med nationell lagstiftning. Tyvärr går utvecklingen i rakt i motsatt riktning på punkt efter punkt.

Det behövs en modern miljölagstiftning genom vilken landets domstolar i enskilda ärenden tillåts fatta beslut som tar lika stor hänsyn till vattenkraftens positiva värden på övergripande nivå som dess eventuell negativa inverkan lokalt. Utan vattenkraft blir det betydligt svårare och dyrare för oss att motverka klimatförändringen och bygga morgondagens energisystem baserat på sol, vind och vatten.

Det hade varit välkommet om Älvräddarna och dess ordförande Christer Borg hade varit intresserad av att bidra till att bevara och utveckla världens bästa och uthålligaste energisystem. Kanske nästa gång?

Jens Bjöörn
Fortum