Makthavarna måste offentligt redovisa en konsekvensbeskrivning som tydligt visar vilka kostnader industri och konsumenter kommer att drabbas av vid en fortsättning på den inslagna vägen, hur arbetslöshetssiffrorna kommer att utvecklas och hur landsbygden, där mestadels de små och medelstora industrierna finns, kommer att påverkas. 

Svenska Elnätsupproret är generellt för allt som gynnar den Svenska elkunden och självklart för en miljövänlig utveckling. Vilket alternativ som är det miljömässigt bästa, överlåter vi till var och en att bedöma och lägger därför ingen värdering i hur elen produceras, oavsett om det är från kärnkraft- eller vindkraftsproduktion. Regeringen är dock skyldig att redogöra för den som betalar, vilka konsekvenser den nuvarande energipolitiken drar med sig. 

It- och energiminister Anna-Karin Hatt skrev den 13/9 på sin blogg ”Ett avbrott är ett avbrott är ett avbrott. Som alla andra veckor fattade vi en rad kloka beslut vid veckans regeringssammanträde i går. Ett av dem kom från mig och syftar till att stärka och slå vakt om de kanske mest utsatta av alla elkonsumenter – de som bor på landsbygden och oftare än andra drabbas av elavbrott”. Svenska Elnätsupproret välkomnar naturligtvis ministerns besked, men ställer oss frågan; hur skall nätföretagen praktiskt kunna leva upp till detta, när vi vet att omställningen till mer oregelbunden elproduktion kommer att leda till oöverskådliga stillestånd och konsekvenser.

Dagen då ministern skrev inlägget bidrog hela Nordens samlade vindkraftsproduktion med cirka 500 MW. Förbrukningen var samma dag cirka 42 000 MW. Det behövs ingen raketforskning för att räkna ut hur det sett ut inom industri och hushåll denna dag, om vi inte haft kärnkraften som basproduktion och vattenkraften till att reglera stabiliteten.

I ett inslag från radions P1, säger Johan Lundqvist på Svensk Energi, att den ökande andelen oregelbunden elproduktion kommer ställa enorma krav på vårt elnät och på vår privata utrustning. Att detta kommer att bli mycket dyrt för elkunden, som ovillkorligen får betala det hela. Detta kommenteras i samma inslag av Caroline Thörnqvist på Energimarknadsinspektionen, som först inleder med att bekräfta Johan Lundqvists uttalande med ”helt riktigt”. I nästa andetag försöker hon få lyssnaren att tro att kunden inte kommer märka av omställningen. Caroline bekräftar samtidigt att hushållen skall vara med och ta upp svängningar i elförsörjningen. Detta genom att till exempel kylskåp et cetera skall gå ner i varv vid brist på el.

Om tekniken skall ta upp svängningarna som Caroline beskriver, måste sista förbrukningsdatum på färskvaror i butiken regleras per automatik i förhållande till vindhastigheten och den högre temperaturen i diskarna. Industrianställda måste enligt denna princip meddelas dag till annan, om de behöver komma till jobbet. Hon glömmer dock att berätta vem som skall betala all utrustning. Carolines tro hur detta kommer att bli, visar att det uppenbarligen inte finns nödvändiga konsekvensanalyser gjorda, som hon annars kunnat referera till. Dylika önsketänkanden visar hur bräcklig energipolitikens grunder är, och vilket äventyr beslutsfattarna ger sig in på när de blandar miljöpolitik med Svensk energipolitik.

Elnätsupproret vill här ge sin syn på det hela; Sverige har efter Norge den renaste elproduktionen i Världen. Vår vattenkraft står för cirka 50 procent och kärnkraften för cirka 40 procent av vår elproduktion, en bra mix av baskraft och reglerkraft som gör det möjligt att hantera den nuvarande nivån av oregelbunden produktion. Sverige exporterade ca 20 TWh under 2012, vilket är cirka 3 gånger den totala vindkraftsproduktionen. Detta kan jämföras med att hela Danmarks årsbehov är cirka 35 TWh.

Neddragningar inom svensk elintensiv industri, energieffektiviseringar tillsammans med en fortsatt utbyggnad av vindkraften, gör att vi kommer ha ett enormt överskott de dagar det blåser. Naturvårdsverket beskriver i sin rapport 6525: ”Underlag till en färdplan för ett koldioxidfritt Sverige 2050” i bilaga 6 sidan 13: Samtidigt bedöms elproduktionen i scenariot avsevärt överstiga den svenska efterfrågan och exporten uppgår till 40–50 TWh/år”.

Detta förklarar varför politikerna är så angelägna om att bygga utlandsförbindelser. Här kommer problematiken in; Bortsett från Norge och Sverige, har Europa i dag världens högsta elpriser. EU:s kommissionär för näringsliv och företagande Antonio Tajani med flera konstaterar att 3 miljoner industriarbeten försvunnit till länder utanför EU. Större delen av Svensk industriproduktion går söderut på export, till kunder som nu flyttar sin produktion ut ur EU. Inte nog med att svenska elkunder och speciellt de i södra Sverige bekostar pågående anslutningar till utlandet, vi importerar även grannländernas höga elpris via dessa kablar. Detta leder till minskad efterfrågan med påföljd av kraftigt ökande arbetslöshet i Sverige.

Det märkliga är att regeringen i ena ändan driver en energipolitik som drastiskt ändrar inriktning och förutsättningar för industri och invånare, samtidigt som de via utredningar och i statens eget bolag Vattenfall, avser att ha kärnkraften kvar ett bra tag till. I ett pressmeddelande den 25/5 meddelar Vattenfall: “The extensive upgrade of the nuclear reactors in Forsmark and Ringhals means that Vattenfall can now plan for an operating time of up to 60 years.” Om Sverige skall ta på sig rollen att lösa våra grannländers miljöpåverkan, så är det betydligt effektivare att bygga den förnybara elproduktionen där.

På förekommen anledning och efter upprepade frågor till näringsdepartementet hur konsekvenserna av elområdesindelningen, som har direkt koppling till exporten av vårt elöverskott, kommer att påverka elkunden i södra Sverige tillsatte regeringen en snabbutredning som sedan ledde till den så kallade ”Hagmanrapporten”. Denna har sedan varit ute på remiss hos ett antal aktörer och organisationer. Elnätsupproret är en av dem och övervägande delen av svaren, som nyss publicerades, visar att justeringar bör göras.

Utfallet var uppenbarligen inte det näringsdepartementet förväntat sig, varför man nu väljer att helt bortse från yttrandena, och i stället hålla fast vid sitt beslut. Detta är inte bara arrogant mot de som lagt arbete på sina yttranden, det sätter även demokratin ur spel. Hela förfarandet framstår nu som ett spel för galleriet.

Om Sverige fortsättningsvis skall kunna vara en framstående industrination, behöver landet en stabil och långsiktig energipolitik som ger den konkurrensfördel som landets geografiska läge behöver. Logiskt vore då att driva en energipolitik som även fortsättningsvis kan ge BILLIG och REN elförsörjning, utan onödiga och dyra investeringar i infrastruktur och utlandskablar, som nu bara försämrar konkurrenskraften. Detta skulle dessutom locka hit den industri, som nu försvinner till länder med betydande miljöbelastning från sin elproduktion. Samtidigt som Sverige på så vis aktivt skulle bidra till en globalt sett minskad miljöbelastning, slår man vakt om Svensk industri och dess arbetstillfällen.

Även om ordet ”hållbar” är något utslitet, tillåter vi oss att fråga; är Svensk energipolitik hållbar för utvecklingen av Svensk Industri? Makthavarna måste offentligt redovisa en konsekvensbeskrivning som tydligt visar vilka kostnader industri och konsumenter kommer att drabbas av vid en fortsättning på den inslagna vägen, hur arbetslöshetssiffrorna kommer att utvecklas och hur landsbygden, där mestadels de små och medelstora industrierna finns, kommer att påverkas. Först då kan folket ta ställning och gå till valurnorna.

Svenska Elnätsupproret
Gnosjöregionens Näringslivsbälte
Genom Eric Anderzon