Med mer förnybar energi från vind och sol hotas den nordiska elmarknaden av utvecklingen mot kapacitetsmarknader, men inte genom införande i Norden utan på andra marknader.
Det menar Mats Nilsson som ansvarar för makro- och efterfrågeanalyser på Vattenfall.
– Det kan förstöra handeln mellan länderna och hotar på det sättet den nordiska elmarknaden, säger han.

Daniel Löfstedt på uppdrag av Svensk Energi

Frågan om hur ett energisystem ska hantera situationerna när det inte blåser blir mer och mer påtagligt allt eftersom vindkraftens andel ökar på elmarknaderna. En lösning kan vara att införa en effektmarknad, även kallad kapacitetsmarknad. Det innebär att man kompletterar marknaden för el med att betala för att kapacitet hålls tillgänglig för situationer med litet eller ingen vind- eller solelsproduktion. 

Men att gå den här vägen är fel, menar Mats Nilsson, docent i nationalekonomi, som ansvarar för makro- och efterfrågeanalyser på Vattenfall.
– Man genomförde avregleringen för att vi tidigare satt med mycket överkapacitet som blev dyrt för kunderna. Den grundläggande filosofin var att marknaden är bäst lämpad att sköta det operativa. Om man för kapacitetsmarknad på tal är det ett tecken på att dagens reglering och marknadsdesign har misslyckats fundamentalt. Om vi inför en kapacitetsmarknad återgår vi till att reglera marknaden och det blir dyrare för kunderna. Enligt min mening är en avreglerad marknad den mest kostnadseffektiva lösningen, säger Mats Nilsson och lyfter fram vissa marknader i USA som dåliga exempel.

Där har man i vissa regioner en stor överkapacitet som blir kostsamt för elkunderna. Spanien, Italien och Portugal är andra exempel på marknader med kapacitetsinslag och till exempel Storbritannien är på väg in i en marknadsdesign med kapacitetsmarknad.
– Med en kapacitetsmarknad skulle vi få en situation där systemoperatören får räkna ut hur mycket kapacitet det behövs när det inte blåser och se till att den här effekten alltid finns tillgänglig genom mer eller mindre smarta upphandlingar. Vi har i Sverige en effektreserv, så kallad strategisk reserv, som är på väg att fasas ut, och så länge den finns kvar ger den signalen att vi inte riktigt vågar lita på marknaden, säger Mats Nilsson och fortsätter:

– Vi måste komma ihåg att det är bara på marknader med pristak, eller överinvesteringar i subventionerad kraftproduktion som vi har en diskussion om kapacitetsmarknader. Men att rätta till ett designfel genom att addera ett annat måste vara fel väg att gå. Den europeiska elmarknaden kommer då ganska snart att hamna i samma läge som en gång satte igång avregleringen: med en kostsamt stor och ineffektiv produktionsapparat med en centralplanering som alltför långsamt agerar på marknadens signaler.

Men att vi på den nordiska elmarknaden skulle införa kapacitetsmarknad som en del av marknadsdesignen, tror inte Mats Nilsson. Han menar att elcertifikatsystemet som det är konstruerat i dag är förutsägbart och det är bra. Härtill är den nordiska designen utformad på det sättet att vindkraftsproducenten som lägger ett bud på elmarknaden också måste ta ansvar för balansen genom att lägga bud på balansmarknaden och sedan stå fast vid det.

– På grund av det här har vi en marknadsdesign som gör att utbyggnaden av vindkraft evolutionärt anpassar sig till rådande system och driver fram innovationer för att lösa problemen med obalanser. Om vi däremot hade haft ett stödsystem som hade varit för generöst hade vi fått en situation där vi blivit överraskade av den stora mängden intermittenta kraften och inte kunnat hantera situationen. Så har det blivit i Spanien och där får man nu subventionera konventionell kraft för att få balans i systemet, säger Mats Nilsson, som också menar att det är mycket viktigt att elcertifikatsystemet inte förändras:

– Det gäller att bibehålla systemet robust och hålla mängden elcertifikat på den nu fastställda nivån. Då vet marknaden vad som gäller och agerar efter det. Om man däremot börjar ändra i kvoterna riskerar man att få en liknande situation som i Spanien där man slagit undan investeringsviljan för konventionell kraft. Marknaden agerar inte på marknadssignaler utan på hur subventionerna är konstruerade. Då blir investerarna osäkra och försiktiga med att investera i konventionell kraft. Vi hamnar istället i en förhandlingsekonomi med en ohelig allians av företag och politiker. Istället för långsiktiga investeringsbeslut riskerar vi att få kortsiktiga suboptimala beslut baserade på, politikens cykler med fyra års intervall, säger Mats Nilsson.

Men i dag ser han inga signaler på att det skulle vara på väg åt det här hållet i Norden och anser det som osannolikt att vi kommer att få kapacitetsmarknad på den nordiska elmarknaden. Däremot ser han ett potentiellt hot från elmarknaderna runt den nordiska. Han tar Ryssland som exempel. Här har man satsat på en kapacitetsmarknad, medan man i Finland inte har gjort det och det påverkar Rysslands vilja till att handla.
– När Ryssland har investerat i dyr överkapacitet är man helt enkelt inte benägen att sälja den dyrare elen till Finland och hindrar därför handeln i den här riktningen. En finsk studie har tittat på det här och min tolkning av den är att det här är ett stort hot mot handeln mellan olika elmarknader. Det blir ett nationellt förhållningssätt som hindrar handelsutbytet, säger Mats Nilsson och exemplifierar också med Tyskland där han kan se tendenser till att man inte vill sälja sin subventionerade el från vindkraft och solkraft vidare för att den har kostat tyskarna mycket pengar.

Mats Nilsson menar att den här utvecklingen mot ett mer nationalistiskt tänkande på andra elmarknader på sikt kan bli ett hot mot den nordiska marknadsmodellen, som bland annat bygger på att handeln mellan länder utvecklas.
– Det är handel som på lång sikt kan skapa en effektiv elmarknad, där olika regioners fördelar bäst tas tillvara.