Medierna missar helheten. De tar fasta på utbyggnaden av vindkraften, men ställer det inte i relation till hur mycket el från kärnkraften som ska ersättas. Det menar Pappers förbundsekonom Christer Larsson, som sitter i Energimyndighetens programråd för att energieffektiviseringar inom elintensiv industri, PFE.
Elintensiv industri är orolig för att vi ska hamna i en situation med brist på el. Detta möts med stor skepsis och de får höra att de överdriver. Industrin vill se ett beslut inom några få år om en utbyggnad av vår elproduktionsförmåga för att undvika en bristsituation. Kärnkraftmotståndarna pekar på att vi klarar oss idag trots att flera reaktorer står still. De hänvisar samtidigt till den kraftiga utbyggnad som sker av förnybar elproduktion och de lyfter också fram den enorma potential de tycker vi har i effektivisering. Därmed ingen risk för elbrist är deras slutsats.
Finns en risk för en direkt fysisk brist på el? Svaret är väl nej eftersom brist på el oftast är ett relativt begrepp. Effektbrist leder det till att priserna skjuter i höjden och det blir olönsamt att producera exempelvis papper. Frågan om effektkapacitet ska istället ställas emot vilket elpris vi tycker är acceptabelt för att kunna bedriva industriell verksamhet, men även så att hushållen kan betala sina elräkningar. Priset på el avgörs av balansen på elmarknaden, men också av kostnaden för att producera el på olika sätt. Olika produktionssätt utgör helt enkelt utbudskurvan för el. Högre elpris gör fler produktionssätt lönsamma. Dagens vindkraft bygger därför helt på subventioner i form av certifikat, eftersom den kräver runt 1 kr KWh för att vara lönsam.
Om priset blir för högt avvecklas elintensiv industri och förbrukningen av el minskar som en följd av detta. Effektbrist leder till elpriser som är oförenliga med elintensiv industri. På medellång sikt kommer vi troligen att få ett överskott av el baserat på en utbyggnad av förnybar elproduktion. Detta under förutsättning att vi har alla kärnkraftsreaktorer kvar och i drift. Stängs en reaktor försvinner överskottet och när reaktor 2 stängs får vi ett underskott. Det är därför det är hög tid att diskutera vad som händer när vi av ålders- och säkerhetsskäl måste börja avveckla reaktorer. Vad blir effekten på elförsörjningen och på elpriset, samt effekterna av detta på den industriella strukturen?
Utbyggnad av förnybar elproduktion är bra men den kan inte ersätta kärnkraften, bara att komplettera den. Kraftvärmebaserad produktion börjar närma sig taket eftersom det finns begränsningar i hur mycket värme de kan sälja, ett måste för ekonomin i elproduktionen. Vindbaserad elproduktion kan i bästa fall hamna på 15 TWh och då saknar vi fortfarande 50 TWh för att ersätta kärnkraften. Även med en möjlighet till import får vi en allt svagare effektbalans och risk för att priserna skjuter i höjden.
Programrådet för energieffektivisering PFE har visat att det finns en viss potential att sänka elförbrukningen. Deltagare i PFE har effektiviserat motsvarande 2 TWh vilket är ett gott resultat. En drivkraft att delta är att elkostnaden är en stor utgift. De senaste 5-10 åren har investeringarna inom pappersindustrin dominerats av olika åtgärder för att spara energi och öka förmågan till egenproducerad energi. Pappersindustrin har byggt fastbränslepannor, sodapannor, mesaugnar och nya indunstningar. Investeringarna har ökat produktionskapaciteten och därigenom delvis betalat kostnaden och i andra änden sänkt elförbrukningen. Koncentrationen på energiinvesteringar visar att de gör vad de kan för att effektivisera och att det inte finns några enkla Alexanderhugg för att minska förbrukningen ytterligare. Det finns säkert mer att göra, men alla investeringar måste kunna finansieras.
Problemet i energidebatten är att helheten ofta försvinner. Media fokuserar på en sak i taget och jämför inte sällan fel saker. De tar fasta på utbyggnaden vindkraften men ställer det inte i relation till storleken på hur mycket el från kärnkraften som ska ersättas. Ofta framkommer att det skulle finnas enorma potentialer för effektivisering, men inte om det är möjligt att utnyttja den potentialen. En teoretisk uppskattning av potentialer för effektivisering får ersätta analyser av kostnader för att förverkliga dessa investeringar.
9 Kommentarer
9 Kommentarer
Carl-Åke Uttertröm
22 december, 2015: 12:17 e mAll industriverksamhet är beroende av en säker elförsörjning.
Det finns i flertalet företag processer som måste gå dygnet runt. En så pass enkel industri som en sammansättningsfabrik har också processer som klarar max en timmas elavbrott. Därefter måste månadslånga reparationer till och resultatet blir att hela koncernen drabbas av detta. Dvs inte endast elintensiv industri är ytterst sårbar.
Vi måste ha 100 procent effektgaranti oavbrutet. Tolererar inga avbrott i detta.
SvaraBjörn Andersson
12 januari, 2012: 12:54 f mJa, Gunnar.
Du har helt rätt det Du skriver om mitt inlägg (utom möjligen ”okunnig”). Möjligen är det Du som är okunnig om hur elmarknaden fungerar. Du kanske ska läsa http://www.dubu.se/index.html ?
Jag har aldrig påstått att vattenturbinerna inte körs för fullt när utskovsluckorna öppnats/ska till att öppnas. Det jag skriver är att när luckorna öppnats ser en ekonom att det rinner en massa pengar förbi turbinerna och då stänger man det sista kolkondenskraftverket och därmed sjunker marknadspriset markant. När luckorna stängs igen sätts kolkondenskraftverket direkt igång igen (trots fullt vattenmagasin) med följd att marknadspriset igen går tillbaka till de ”hälsosamma” höga nivåerna med hjälp av marginalprissättningen. Och detta samtidigt som vattenturbinerna fortfarande går för fullt och kolkondenskraften bestämmer priset på elmarknaden.
SvaraGunnar Ålfors
19 november, 2011: 7:42 e mStig har som vanligt fel. Vet kanske inte heller så mycket om vattenkraft. Jag vet efter mer än 40 års erfarenhet av vattenkraftskörning. Varför fortsätter Stig att påstå så ofta om sådant som han inte vet något om??
SvaraStig Forsberg
19 november, 2011: 7:12 e mGunnar är naiv. Elproducenterna kör sina anläggningar så att det resulterar i maximal vinst, det gynnar definitivt inte svenska samhället, gynnar inte heller största delen av ägarna (svenska medborgare som äger vattenfall och andra offentligt ägda anläggningar).
Däremot gynnar det definitivt finska och tyska ägare som har bjudits in av naiva och ovetande svenska politiker. Finnarna och tyskarna är så klart bara att gratulera, undrar hur många gånger de tänkt tanken ”dumma svenskar”.
SvaraGunnar Ålfors
19 november, 2011: 5:12 e mOkunnigt. Björn vet t.ex. inte tillräckligt om vattenkraft. Är det för mycket vatten så körs först turbinerna fullt. Sedan öppnas eventuellt luckorna dessutom men fortfarande fullt genom turbinerna (Möjligen med minimalt ökande fallförluster). När sedan spillet upphör/utskovsluckorna stängs kör fortfarande turbinerna fullt. Elproduktionen är alltså densamma oberoende av om det samtidigt spills.
SvaraVattenkraften o kärnkraften körs faktiskt optimalt o optimum sammanfaller faktiskt för ägarna o samhället.
Björn Andersson
8 november, 2011: 11:55 e mMarginalprissättningen på elmarknaden är ett klart ekonomiskt incitament för elproducenterna att anpassa sin basproduktion (vatten- och kärnkraft) i Sverige i syfte att maximera vinsterna. Incitamentet ligger i det att den allra minsta produktion med fossil kraft sätter priset på basproduktionen vilket ökar systempriset (marknadspriset) med flera hundra procent på grund av den fossila produktionens höga bränslekostnader samt marknadspris för utsläppsrätter på toppen.
Detta faktum visades helt klart under hösten 2011 då vattenmagasinen var överfulla och producenterna tvingades skydda dammarna genom att släppa vatten förbi turbinerna. När dessa luckor kunde stängas tog det inte många timmar innan det första kolkondenskraftverket återigen togs i drift trots att magasinen var fulla och marknadspriset mångdubblades dagen efter.
Denna ”manipulation” är tyvärr tillåten i denna ”fria” marknad och hittills har ingen elproducent avstått från denna möjlighet av förklarliga skäl.
Det mest sorgliga i detta är att marknadspriset på utsläppsrätter, som skulle vara ett ekonomiskt incitament för elproducenterna att undvika produktion med fossilt bränsle, istället läggs på konsumentfakturan. I och med elmarknadens marginalprissättning hamnar utsläppsrätterna dessutom på basproduktionen vilket innebär att konsumenterna betalar utsläppsrätter som inte existerar. I ett fungerande rättssamhälle kallas det bedrägeri när man tar betalt för något som inte existerar men på den fria elmarknaden kallas det kreativt ekonomiskt tänkande och är fullt tillåtet.
I en fri elmarknad utan priskonkurrens där priset sätts efter det dyraste produktionssättet har elproducenterna ingen som helst anledning att inte utnyttja dessa fria händer. Den som är tvingad att betala hela kalaset är den som inte ens finns på elmarknaden och kan försvara sig, elkonsumenten och svensk industri.
SvaraStig Forsberg
8 november, 2011: 8:41 e mAtt det är en missuppfattning att elproducenterna skulle tjäna på en lägre produktionsvolym är minsann något man får höra om och om igen av elbranschens företrädare.
Faktum är dock att när man för svensk vatten- och kärnkraftproduktion månaderna januari och februari jämför åren 2009 (högre kärnkraftsproduktion) och 2010 (lägre kärnkraftproduktion), så blir utfallet när det gäller summan producerad volym * spotpris för året 2009 = 8,8 miljarder SEK och för året 2010 = 14,2 miljarder SEK. Alltså 5,4 miljarder SEK högre för året med lägre kärnkraftproduktion.
Om Vattenfall sen skulle ha hedgat bort mycket av den här tänkbara vinsten, har väl egentligen inte med saken att göra. Att det inte skulle vara tillåtet för Vattenfall att spekulera är dock för mig en nyhet, vad jag har förstått ska det i en ”fri marknad” vara helt tillåtet att sälja till vem man vill alternativt inte sälja alls.
SvaraOskar Ahnfelt
8 november, 2011: 6:28 e mDet är tyvärr en väl utbredd missuppfattning att energiproducenterna skulle tjäna på att hålla igen på elproduktionen. Producenterna tjänar på att verken går, särskilt som det mesta redan är hedgat i förskott. Och det är heller inte praktiskt möjligt att ’spekulera’ med t ex kärnkraftproduktion på det sätt som en del tror. Elpriset är en funktion av väldigt många parametrar: förutom tillgänglig produktionskapacitet även väder, tillgänglighet i överföringskapacitet, produktion/konsumtion i länderna runt omkring mm. Att spekulera kring alla dessa faktorer är varken tillåtet eller ens möjligt.
Svara/Oskar Ahnfelt, Vattenfall
Stig Forsberg
8 november, 2011: 4:24 e mVisst stämmer det att medierna missar helheten i energifrågan.
Kanske ännu värre är att medierna överhuvudtaget missar energifrågan varje gång det är dags för valrörelse. Genom att det helt klart är så att ingen företrädare för våra riksdagspartier vill ta i energifrågan ens med tång, så ställs de aldrig mot väggen när det som mest skulle behövas.
De senaste vintrarna med begränsad elproduktion har visat att det lönar sig för de svenska producenterna att hålla nere produktionen. Detta genom att elbörsens funktion medfört att priserna ökat så mycket att totalintäkterna blivit högre.
För de vinstmaximerande elproducenter som äger våra vatten- och kärnkraftanläggningar finns alltså inget incitament att hålla uppe produktionen. Det här är helt klart en fråga som politikerna måsta ta ansvar för, den kan inte överlämnas till ”marknaden”.
Svara