Transportsektorn ska till 2030 nå målet att vara fossiloberoende. Hur man ska nå dit är inte givet. Second Opinion har intervjuat tre initierade personer för att visa på olika vägar.

Daniel Löfstedt och Mats Olin på uppdrag av Svensk Energi

Förbränning av fossila bränslen står för det största bidraget till växthuseffekten både i Sverige och i övriga världen. Det svenska transportsystemet är i dagsläget starkt beroende av fossila bränslen och inrikes transporter svarar för nästan en tredjedel av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser, skriver Naturvårdsverket på sin hemsida. Det finns alltså stora möjligheter till utveckling för transportsektorn och alternativen till fossil förbränning finns. De förnybara energislag som erbjuds i dag är etanol, biodiesel och biogas. Det finns också fordon som kan drivas med grön el. 
Second Opinion har intervjuat Lena Dahlman, drivmedelsexpert på Svebio, Martin Ådahl, chef för tankesmedjan Fores och Runar Brännlund, professor i nationalekonomi vid Umeå universitet, för att ge en bild av drivmedelsfrågan just nu.
– Det gäller att ta tag i transportsektorns utsläpp på allvar. Miljö- och klimatpolitiken för transportsektorn får underkänt, säger Martin Ådahl.
Lena Dahlman menar dock att den politik som har drivits i Sverige till flera stycken har varit framgångsrik och med hjälp av ekonomiska styrmedel har utsläppen påverkats. Skattebefrielsen för biodrivmedel tillsammans med riktade upphandlingar från stat, landsting och kommun har visat resultat. Även koldioxidskatten och energiskatten är effektiva styrmedel, menar Lena Dahlman.

Martin Ådahl ser också politik som har fungerat. Han vill framhålla pumplagen där etanolen blev en stor del av bilparken och miljöbilspremien i kombination med den riktade reduktionen av förmånsbeskattning, som tillsammans har gett en lite större sammantagen effekt på utvecklingen mot användningen av mer förnybart bränsle, menar Martin Ådahl.
– Vi har kunnat se en omställning. Sedan är koldioxidskatt och skatt på drivmedel naturligtvis bra. Om man kan få ned genomsnittsutsläppen på nyköpta bilar till 120 gram per kilometer är det lika kraftfullt som om man höjer bränslepriset med fyra kronor per liter. Därför är det en väldig fördel om man har incitament att välja rätt bil från början, säger Martin Ådahl.

Runar Brännlund håller med om att avgiftsbelägga utsläppen är ett bra styrmedel.
– Om man vill minska utsläpp av klimatgaser ska man göra det dyrt att släppa ut klimatgaser, genom till exempel skatter på koldioxidutsläpp och utsläppsrätter för koldioxid. Om man tycker att omställningen går för långsamt kan man öka trycket i dessa system, säger han, men avfärdar däremot hela idén med att stödja särskilda sorters bilar för att uppnå minskade utsläpp från fossila bränslen.
Runar Brännlund menar att det är ineffektivt att styra mot viss teknologi och bättre att rikta all kraft mot själva problemen som man vill lösa, det vill säga utsläppen av klimatgaser.
– Alla åtgärder som stöttar en viss teknologi eller ett visst drivmedel är ineffektiva och dyra i jämförelse. Och de riskerar att leda in samhället på fel spår, vilket satsningen på etanolbilar visar, säger han.

Runar Brännlund anser att de som tjänar på stöd till exempelvis etanol, eller gasbilar enbart är de som tillverkar dessa bilar och bränslen. Han är emot alla särskilda stödformer som går utöver och ibland på tvärs mot de generella systemen. Martin Ådahl vill dock i Sverige se en modell som man i dag tillämpar i Frankrike. Det bygger på ett bonus- och avgiftssystem, där den som köper fordon som drivs med förnybart drivmedel får en bonus och den som köper fordon med höga koldioxidutsläpp beläggs med avgift. Martin Ådahl menar att det finns både ett symboliskt värde i en sådan här åtgärd och det ger också en tydlig skjuts att öka incitamenten att byta till en bil som drivs med förnybart drivmedel.

Lena Dahlman tror på styrmedel som ställer sig neutrala till tekniken, så som exempelvis koldioxidskatt, på så sätt får man en bred utveckling där flera olika förnybara drivmedel utvecklas samtidigt, för de kommer alla att behövas i framtiden. Men just nu saknar Lena Dahlman en tydlig politik för framtiden:
– Politiken har en enormt viktig roll när det handlar om att bryta vanemönster. Vi når klimatmålen under 2012, men dagens generella styrmedel med skattebefrielse för förnybart bränsle upphör 2013. Efter det vet vi inte hur den politiska ambitionen ser ut och vilket mål som gäller. På något sätt står vi utan politisk ledning i frågan just nu. Det är ett politiskt vakuum. Eftersom vi inte vet hur politiken ser ut efter 2013 är det svårare att få till investeringsbesluten. Det blir helt enkelt en större ekonomisk risk att investera i det som är bra för miljön när det är så här osäkert och det är inte bra, säger Lena Dahlman och efterlyser bred och långsiktig politik med tydliga klimatmål.

Fakta:
Statistik visar att koldioxidutsläppen började minska 2007.

——–
Fotnot. Näringsdepartementet har erbjudits att bemöta synpunkter på politiken som framförs i artikeln.