Lena Ek är i Uppsala och talar till den svenska energibranschen och utstrålar själv hög energi. Hennes tal sveper över en rad olika aspekter på energifrågorna och hon sprider mängder med fakta och åsikter på kort tid.

Hon talar om den extrema omställning som Europa står inför när det gäller att minska utsläppen av koldioxid. Hon pekar på att handeln med utsläppsrätter måste styras upp och omfattas av börsliknande regler. Hon vill förbättra konsumenternas möjligheter att påverka sina energikostnader genom bättre tjänster. Och hon är skeptisk till att lagring av koldioxid i marken någonsin kommer att bli ekonomiskt försvarbart.

– Växtzonerna förskjuts just nu en meter i timmen norrut, det finns ingen tid att förlora, säger hon och konkretiserar utmaningen.

Lena Ek efterfrågar mer fokus på energisparåtgärder.

– Bankerna borde inte bara fråga efter hur hög inkomst man har när man söker bostadslån utan även vilka energikostnader bostaden har. Det skulle sätta fart på energisparandet.

Efteråt blir hon ansatt av frågvisa åhörare och hon visar sig besitta detaljkunskaper om än det ena, än det andra, exempelvis tjänster för övervakning av energiförbrukning, den småskaliga vattenkraftens villkor och kommunala energibolags bekymmer med verksamhet utanför den egna kommungränsen.

Lena Ek är en storkonsument av svenska tidningar och läser regelbundet sex stycken, men hon är kritisk till energibevakningen.

Vad beror det på att svenska medier är dåliga på energifrågorna?
– Kärnkraftomröstningen 1980 förlamade den svenska energidebatten och det märker vi fortfarande av.

Hon drar en parallell mellan medier och politik och menar att energipolitiken efter kärnkraftsomröstningen har blivit låst och debatten tungfotad och introvert. Det är allt för få journalister som specialiserar sig på energifrågor, menar Lena Ek. Det viktigaste inom energiområdet händer i Bryssel och där har de svenska redaktionerna dragit tillbaka sin bevakning. Svenska medier har sitt fokus på Rosenbad.

– Ett exempel är bevakningen av det internationella atomenergiorganet IAEA där de svenska medierna kapitulerat.

Lena Ek menar att exempelvis de norska, tyska och brittiska medierna har en betydligt bättre energibevakning.

Hon ger även den svenska energibranschen kritik på samma tema och menar att när hon träffar den handlar diskussionen ofta om att man vill lyfta fram att Sverige har de bästa lösningarna och att Sverige behöver undantag från de europeiska överenskommelserna. Det är annorlunda när Lena Ek träffar företrädare för den norska branschen som oftast har som utgångspunkt att de vill bidra med olika saker till det gemensamma europeiska projektet.

Lena Ek trycker på att klimatutmaningen tas på största allvar av EU och hon tror att de tidplaner för olika åtgärder som finns kommer att behöva kortas ner för att klara av klimatmålet om maximalt två graders varmare klimat. Den som vill vara med och bidra och påverka i det arbetet bör öka tempot och närvaron.