DEBATT
Socialdemokraterna bör avstå från att gå in i en uppgörelse med Tidöpartierna om kärnkraften enbart för att få bort frågan från dagordningen, skriver Tomas Hallberg, ordförande för 100% förnybart. Vad är vitsen att gå in i överenskommelser med partier som visat att man inte hedrar uppgörelser, frågar han.
En långsiktigt stabil energipolitik efterfrågas av alla energimarknadens parter. Men inte till vilket pris som helst. När Socialdemokraterna nu meddelat att man vill gå in i en överenskommelse med Tidö-partierna om kärnkraften är det viktigt att inte jubla för tidigt. Först måste korten synas väl.
Bild: Dagens Nyheter rapporterar om utvecklingen av energipolitiken. Från dn.se.
Den senaste energiöverenskommelsen i juni 2016 såg ut att kunna hålla länge. Inte nog med att Socialdemokraterna och Moderaterna för första gången stod för en gemensam energipolitik, men med på noterna var också Miljöpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna, vilket tycktes borga för en långsiktigt stabil uppgörelse. Från Moderaterna och Kristdemokraterna var eftergiften att statligt stöd för kärnkraft i form av subventioner inte skulle införas och att 100% förnybar elproduktion år 2040 sattes som övergripande målsättning. Från Centerpartiet och Miljöpartiet var eftergiften att öppna upp för möjligheten att ersätta befintliga reaktorer i takt med att de nådde sin ekonomiska livslängd. Effekten av uppgörelsen lät inte vänta på sig: utbyggnaden av förnybar elproduktion satte ordentlig fart.
Den utvecklingen hade kunnat fortsätta om inte Kristdemokraternas Ebba Busch behövde hitta en profilfråga och meddelade att hon ville se fler och nya kärnkraftverk i Sverige. Möjligtvis räddade utspelet kvar KD i riksdagen, och under alla förhållanden innebar det att KD – som inför kärnkraftsomröstningen 1980 stått för linje 3 och understrukit att kärnkraft innebär ”ett övergrepp mot Guds natur” – satte ny kärnkraft som en av partiets viktigaste frågor.
I december 2019 lämnade Kristdemokraterna och Moderaterna energiöverenskommelsen. Den stabilitet som dragit till sig investerares intresse för ny förnybar energi rämnade och utbyggnaden av förnybar elproduktion stannade av.
Inför en ny uppgörelse måste Socialdemokraterna vara realister. Vad är vitsen att gå in i överenskommelser med partier som visat att man inte hedrar uppgörelser? Valstrategiskt ligger möjligen en vinst för Socialdemokraterna i att få bort energipolitiken från valrörelsedebatten. Men Tidöpartierna är minst lika angeläget inför valet 2026 som tidigare att fortsätta kärnkraftspolemiken, då tro och tyckande är betydligt enklare för dem än att bygga politiken på än fakta.
Men det som är fakta att utgå ifrån är att omställningen måste gå snabbt om vi ska klara klimatet, jobben och välståndet. Att elektrifiera transport- och industrisektor är en av de viktigaste pusselbitarna här. För att nödvändiga investeringsbeslut ska tas i närtid krävs att investerarna kan lita på att man har tillgång till den el som behövs – till en kostnad som är lägre än i konkurrentländerna. Fortsatt utbyggnad av förnybar elproduktion är det som går snabbast och är det som har lägst pris. Dyr kärnkraft på lång sikt är helt enkelt inte svaret på vad som driver på omställningen här och nu.
Socialdemokraterna bör därför avstå från att gå in i en uppgörelse enbart för att få bort frågan om ny kärnkraft från dagordningen. Det kommer inte att lyckas. För partier som hellre blickar bakåt än framåt kommer ”ännu mer kärnkraft” fortsätta vara det mantra man återkommer till när man avkrävs svar på hur man ska skynda på omställningen.
9 Kommentarer
9 Kommentarer
Klas Roudén
5 september, 2025: 12:21 e mAlla vi som har lite hum om förutsättningar för ett driftsäkert elkraftsystem, vilket är en förutsättning för hela vår samhällsekonomi, ser förstås nu fram emot en definitiv uppgörelse mellan regeringen och S.
Spåren eller snarare såren efter tidigare fundamentala missgrepp i vårt elproduktionssystem från tidigare S och S+MP regeringar förskräcker med hundratals miljarder i samhällsskada.
Och när världen kommer mera till sans med slut på de värsta pågående krigen, och Ryssland åter släpps in från kylan, men helst dessförinnan, så måste det globala samarbetet intensifieras för utvecklingen av kommersiella generation 4-reaktorer.
När dessa succesivt kommer i drift, kommer parallellt kärnkraftens kvarvarande problem med avfallet att i stort sett lösas.
Detta eftersom världens kärnkraftsavfall då blir basen för nytt bränsle i generation 4 under överskådlig tid (tusentals år), med en mycket kraftig reducering av volymen för slutligt avfall.
Och en sådan utveckling tillsammans med purfärska rön om en ny metod att framställa tritium från utbränt kärnbränsle, för kommande fusionsreaktorer, bör innebära en omplanering (pågår kanske redan?) hos SSM betr vår slutförvaring.
Allra viktigast där är att absolut inte tillsluta slutförvaret och därmed sabba återanvändning.
Avslutningsvis:
Viktigast nu i "nystarten" för ordning och reda för oss i Sverige i vår elförsörjning är att i vårt parlament slutligt politiskt desarmera hela kärnkraftsfrågan genom en uppgörelse mellan regeringen och det det allra största partiet, även på sikt, S.
Kanske är där en nyckelfråga: Kriegers flak i syd o kanske någon havsvindpark till? Om så, låt det ske.
Men stöd inte mer vindkraft på land.
För i Syd- och Västsverige behövs ny kärnkraft, ovannämnda ny energi och effekt, och även mera snabbt några nya moderna gasturbiner, efter tidigare politisk avveckling (både renodlad och skattevägen) av ca 4000 MW kärnkraft med årsproduktionen omkring 30 TWh.
SvaraLennart Nilsson
4 september, 2025: 8:13 e mDet finns fantasier om 300 TWh fossilfri elanvändning i Sverige år 2045. Det ska ske via elektrifiering av fossil energi inom transporter och industri. Mer än dubbelt de cirka 140 TWh/år som elanvändningen parkerat på sedan slutet av 1980-talet.
Det kommer inte att ske.
En anledning är aktivister som Hallberg på ”Förnybart Sverige”. Hela vänsterblocket (C-S-MP-V), och agendan inom statsmedia, myndigheter, universitet etc kommer också att förhindra all utbyggnad av baskraft från kärnkraft som gör verklig skillnad.
Tidö-regeringens planer kan i bästa fall ersätta de 2800 MW kärnkraft vi redan tappat efter att S-MP, efter sin regeringsförhandling hösten 2014, sett till att R1, R2, O1, O2 lagts ned.
Det kvarstår vidare att planera för ersättning/förnyelse av 7000 MW baskraft från F1-F3, O3, och R3-R4. Dessa reaktorer är redan >40 år.
Till detta kommer att nuvarande väderberoende och slumpmässiga vindkraft (säg 17 000 MW installerat), i dess merpart faller för åldersstrecket långt innan 2045.
Ny massiv utbyggnad av slumpmässig vindkraft kan aldrig försörja det under dygnet och året varierande elbehovet – än mindre ett kraftigt utökat konstant effektbehov inom processindustri.
Inga drakoniska direktiv från regeringen – oavsett färg – kan ändra på fysikens lagar.
Utan omfattande ny kärnkraft, långt utöver nuvarande 7000 MW, kommer inte någon omfattande elektrifiering att kunna ske i Sverige.
Alternativet är förstås en omfattade utbyggnad av kol- och gaskraft. Det kommer inte heller att ske, i alla fall inte de närmaste decennierna.
Såå… Någon elektrifiering av Sverige med användning av 300 TWh förnybar el till år 2045 kommer inte att ske.
Vi i Sverige får nog vara glada om vi fortfarande år 2045, kan ha den välfärd som 140 TWh/år elenergi skapar.
Får jag gissa, så kommer den globala energianvändningen av energi år 2045 också fortsatt baseras på omkring 80% ”fossilt”, dvs kol, olja, naturgas.
Svaramats nilsson
4 september, 2025: 12:50 e mTomas Hallberg från 100% förnybart menar att Socialdemokraterna bör avstå från att gå in i en uppgörelse om kärnkraft med Tidöpartierna. Argumentet är att förnybart är billigare och snabbare, och att kärnkraften därför inte är svaret. Men denna bild bortser från två avgörande faktorer: utvecklingen av elförbrukningen och behovet av baskraft.
För det första ser vi idag inte den explosionsartade efterfrågeökning på el som tidigare diskuterats. Industrins investeringar skjuts på framtiden, elektrifieringsprojekten tar längre tid än väntat, och hushållens elanvändning utvecklas mer försiktigt än prognoserna antydde. Detta innebär inte att vi kan slå oss till ro – tvärtom visar det att vi måste bygga en robust bas i elsystemet nu, för att vara redo när investeringarna väl kommer.
För det andra är det inte tillräckligt att endast bygga ut väderberoende kraftslag. Sol och vind spelar en viktig roll, men de kan inte ensamma säkra den stabila leverans som krävs för industrins smältverk, transportsektorns laddning och samhällets trygghet. Här behövs baskraft – planerbar elproduktion som fungerar oavsett väder och tid på dygnet. Det är kärnkraftens unika styrka.
De senaste åren har vi fått en tydlig påminnelse om hur sårbart det svenska elsystemet är när balansen rubbas. När planerbar produktion läggs ned och ersätts med enbart väderberoende alternativ ökar prisvariationerna, importberoendet och risken för effektbrist. Det är inte hållbart att bygga framtidens välfärd och industriella konkurrenskraft på osäkerhet.
En bred politisk överenskommelse om kärnkraft är därför inte bara önskvärd utan nödvändig. Den ger investerare stabila spelregler och skapar långsiktighet. Socialdemokraterna har allt att vinna på att delta aktivt – inte för att ”få bort frågan från dagordningen” utan för att ta ansvar för Sveriges energiframtid.
Förnybart och kärnkraft är inte motsättningar. Vi behöver både snabb utbyggnad av sol och vind och långsiktiga satsningar på ny kärnkraft. Att låsa fast sig vid ett ensidigt perspektiv riskerar att fördröja omställningen och försvaga Sveriges konkurrenskraft.
Om vi menar allvar med elektrifieringen måste vi våga tänka längre än till nästa mandatperiod. Det är bara genom att kombinera klimatsmart teknik med stabil baskraft som vi kan skapa den trygga, hållbara och konkurrenskraftiga energiförsörjning som Sverige behöver.
SvaraLennart Nilsson@mats nilsson
5 september, 2025: 6:28 e mJag brukar ju instämma i der mesta som Mats Nilsson skriver. Men inte i detta:
"Förnybart och kärnkraft är inte motsättningar. Vi behöver både snabb utbyggnad av sol och vind och långsiktiga satsningar på ny kärnkraft."
Det är tvärtom. Vind/sol och kärnkraft går inte ihop i ett väl fungerande kraftsystem. Kärnkraft kan inte användas för reglering av vind/sol.
En för stor andel vind/sol i ett lands kraftsystem garanterar att det landet blir beroende av kol/gas för reglering av den slumpmässiga elproduktionen från vind/sol.
Som i Tyskland, med installerad effekt 100 GW solceler och 70 GW vindkraft, i ett land med effektbehov 40/70 GW (sommar/vinter). Nu tvingas de bygga ut massiv elproduktion från fossilgas.
Sverige år på god väg i samma riktning, Energie-Misere, med redan nu 17-18 GW vindkraft som löper amok i kraftsystemet, och där en stor del av vindkraftsbolagen är konkursmässiga.
Kostnaderna för att balansera SE kraftsystem rusar. SVK:s antal anställda har snart 10-dubblats på 25 år. Det vore något för en forskare att undersöka.
SvaraJohan Montelius
4 september, 2025: 12:18 e m"Den stabilitet som dragit till sig investerares intresse för ny förnybar energi .."
Det var inte stabilitet som var dragningskraften utan ett flöde av bidrag. När bidragen försvann så försvann också dragningskraften – och kvar står vi med stora vindkraftsparker som förlorar pengar,
Subventionerna till utbyggnaden av vindkraften kommer gå till historien som ett stort slöseri av samhällets resurser.
Svarafredrik bruno
4 september, 2025: 10:35 f mGlöm bara inte bort att hålla koll på hur mycket reglerbar kraft som finns tillgänglig och hur mycket som kan behövas för att tackla även mer normala svängningar i väderförutsättningarna, t.ex. de beramade högtrycken på vintern, som kan hålla i sig med dåliga vindar under mer än en vecka. Vi har under senare år sett flera exempel med högtrycksblockeringar över Nordeuropa, och det bådar inte gott.
Svaramats nilsson
4 september, 2025: 10:08 f mKärnkraften är en nödvändig del av en stabil energipolitik
Tomas Hallberg från 100% förnybart varnar för att Socialdemokraterna ska gå in i en ny energiöverenskommelse med Tidöpartierna. Han menar att tidigare uppgörelser visat sig instabila, att förnybart är billigare och snabbare, och att kärnkraft därför inte är lösningen. Men bilden är mer komplex, och slutsatsen blir missvisande.
2016 års energiöverenskommelse var viktig. Den samlade fem partier och satte ramar för en energipolitik som skulle skapa långsiktighet. Att vindkraften växte kraftigt åren därefter är väl belagt. Men Hallbergs förklaring till varför överenskommelsen sprack är förenklad. Det var inte enbart ett utspel från Ebba Busch som fällde den, utan en principiell kursändring i både Kristdemokraterna och Moderaterna. Frågan om ”100 procent förnybart” tolkades av dessa partier som ett hinder för ny kärnkraft. Det visar att konflikten inte kan reduceras till personfrågor – det handlar om hur vi ser på elsystemets långsiktiga balans.
Påståendet att utbyggnaden av förnybart stannade av direkt efter 2019 är också en förenkling. Vindkraftsprojekten som redan var beslutade fortsatte, och rekordutbyggnaden nådde sin kulmen 2021–22. Därefter mattades investeringstakten av, delvis på grund av kommunala veton, delvis på grund av osäkerhet om den långsiktiga politiska inriktningen. Just den osäkerheten är i sig ett starkt argument för varför vi nu behöver en ny bred uppgörelse.
Vi måste också se på efterfrågesidan. För några år sedan talades det om en explosionsartad ökning av elanvändningen till följd av elektrifieringen. Den bilden har dämpats. Stora industriprojekt har skjutits på framtiden, och hushållens elanvändning ökar långsammare än väntat. Det betyder inte att behovet försvinner, men det ger oss möjlighet att bygga en stabil bas i systemet innan nästa våg av investeringar kommer.
Här är baskraften avgörande. Förnybara kraftslag som vind och sol är viktiga, men de kan inte ensamma leverera den planerbara produktion som industrin och hushållen behöver dygnet runt, året om. Vattenkraften är redan fullt utnyttjad. Därför är kärnkraften det enda realistiska alternativet för att ge Sverige den stabilitet som krävs. Utan den ökar risken för prischocker, importberoende och förlorad tillit från investerare.
Socialdemokraterna bör därför inte avstå från att delta i en ny överenskommelse. Tvärtom är det genom att vara med och ta ansvar för långsiktigheten som man kan säkerställa att Sverige får ett elsystem som kombinerar snabb utbyggnad av förnybart med trygg baskraft. Förnybart och kärnkraft är inte varandras motsatser – vi behöver båda för att klara klimatomställningen, hålla priserna nere och stärka industrins konkurrenskraft.
SvaraMartin Holm
4 september, 2025: 9:08 f mDet är frustrerande att energipolitiken i Sverige gjorts till en politisk dragkamp, snarare än en gemensam strävan efter lösningar som gynnar både människor och vår planet. Energifrågan är en fråga om rättvisa och långsiktig hållbarhet. Därför är det befriande att läsa en debattartikel som tydligt pekar på behovet av att lyfta blicken från partipolitikens kortsiktiga vinster och i stället fokusera på vad som fungerar praktiskt.
SvaraKlimatutmaningen kan inte vänta. Varje år vi förlorar på fruktlösa politiska diskussioner är ett år då koldioxidutsläppen fortsätter att skada människor och jorden. Kärnkraftens fördelar är stabilitet och basproduktion, men nya reaktorer tar lång tid att bygga och kräver stora subventioner. När vi väl når dit – om vi ens gör det – har vi redan förlorat värdefull tid. Förnybara lösningar som sol, vind, kraftvärme och vattenkraft finns redan här, redo att skalas upp och kombineras med energilagring och smarta nät.
Men energifrågan handlar inte bara om produktion, utan också om hur vi använder energin. Vi kan drastiskt minska våra behov genom energieffektivisering. Smarta byggnader, modern belysning, elfordon och digitala styrsystem gör det möjligt att minska förbrukningen. Att spara energi är ofta den mest lönsamma och miljövänliga åtgärden av alla.
Här spelar innovation en avgörande roll. Teknikutvecklingen går snabbt, och lösningar som för bara tio år sedan kändes avlägsna är redan verklighet. Vi ser nya batteriteknologier, smarta värmepumpar och kylmaskiner, vätgas för industrin och avancerad digitalisering av hela energisystemet. Om vi satsar på dessa områden, och gör det med långsiktiga spelregler, kan Sverige bli en förebild för resten av världen genom att leda utvecklingen.
Det handlar också om rättvisa. Klimatkrisen slår alltid hårdast mot de som har minst resurser, både i Sverige och globalt. Att fortsätta investera i dyr och riskfylld kärnkraft innebär att vi låser in pengar som annars skulle kunna gå till snabba, rättvisa och effektiva lösningar.
Vi måste fråga oss: vad är bäst för jordklotet, för våra barn och barnbarn, för framtidens arbetstillfällen och för ett samhälle där alla människor har tillgång till hållbar energi?
Det är dags att avpolitiseras energidebatten och föra den tillbaka dit den hör hemma – i vetenskapen, tekniken och det långsiktiga ansvaret för vår gemensamma värld.
Bengt lilja
4 september, 2025: 6:28 f mHej en fråga!
SvaraInfraljud är en fråga som dyker upp, hur förhåller sig vindkraft i det sammanhanget?!