”Svensk energipolitik gör Sydsverige till förlorare”

DEBATT
Den skånske entreprenören Fredrik Tånnander menar att den låga tillväxten i Skåne jämfört med både riket och Stockholm kan kopplas samman med den svaga elförsörjningen. Energifrågan är central för hela regionens framtid, skriver han.

Nyligen beslutade Svenska kraftnät (Svk) att behålla befintliga elområden, ett beslut som Sydsvenska Handelskammaren har kritiserat för att försvåra för industrin i södra Sverige att konkurrera på lika villkor. Kort därefter gav regeringen Svenska kraftnät i uppdrag att återigen utvärdera en konsolidering av våra svenska elområden, som vi haft sedan 2011, vilket får Skånes näringsliv att andas nytt hopp. Ett välkommet förslag, men inte tillräckligt. Det krävs aktiva åtgärder för att förändra energipolitiken.

Skånes ekonomi förtvinar med stagnation och ökad arbetslöshet som följd. Historiskt har Stockholm uppvisat en tillväxt på 2,4 procent och Skåne endast 1,4 procent under åren 2013 till 2024. Enligt färska siffror från Statistiska centralbyrån (SCB) förväntas Sveriges BNP årligen växa med 2,5 procent, medan Skåne halkar allt länge efter i ekonomisk tillväxt. Den låga tillväxten i Skåne jämfört med både riket och Stockholm, kan kopplas samman med en rad strukturella utmaningar där energi är en viktig del.

Stabil, planerbar och billig energi har alltid varit en garant för svensk och skånsk industris konkurrenskraft. En kritisk faktor för ekonomisk tillväxt. Företag som Trelleborg, Perstorp och Höganäs har historiskt byggt sin framgång på tillförlitlig och kostnadseffektiv energi i kombination med innovationer. När industrier och näringsliv hotas, riskerar det inte bara att leda till fortsatt ekonomisk nedgång utan också till en oåterkallelig förlust av regionens industriella arv. Energifrågan är central, inte bara för industrin och hushållen, utan för hela regionens framtid.

Sydsverige har, särskilt SE4, idag Europas svagaste område sett till effektbalans, enligt en rapport från europeiska systemoperatörernas samarbetsorganisation (ENTSO-E). Detta innebär att regionen har den lägsta installerade elproduktionskapaciteten i förhållande till den förväntade maximala elanvändningen bland de 50 europeiska elområden som analyserades i rapporten.

Det ska sägas att Svk ser utmaningen och har förbättrat situationen, där överföringskapaciteten har stärkts med Sydvästlänken och med en ny metod för beräkning av tillgänglig kapacitet. Men det är inte tillräckligt. Detta eftersom kapaciteten förblir outnyttjad, av stabilitetsskäl.

Problemet för Skåne är tudelat. För det första, prisfluktuationen och instabilitet från icke-planerbar kraftgenerering. En stor del av elproduktionen i södra Sverige kommer från intermittenta källor som vindkraft, vilket leder till hög prisvolatilitet. Under februari 2025 var elpriset i SE4, som Skåne tillhör, i snitt åtta gånger högre än i norra Sverige enligt Nord Pool, vilket slår hårt mot energiintensiva industrier. Icke-planerbar kraftgenerering bidrar heller inte med nödvändig nätbalansering, enkelt beskrivet som nätets stötdämpare, vilket leder till sämre nätstabilitet.

För det andra, internationaliseringen av energimarknaden. SvK har fokuserat på att expandera högspänningskablar till Danmark, Tyskland och Baltikum, vilket innebär att dyrare, utländsk el påverkar de skånska elpriserna negativt. Detta är särskilt kritiskt när dessa länder kämpar med egna energiproblem, vilket förstärker prisvolatiliteten. Detta har rapporterats i flera svenska medier, däribland Sydsvenskan, som rapporterat hur skånska bolag som Peab, Pågen och Polykemi tvingats dra ner på investeringar på grund av osäker energiförsörjning.

För att stärka den skånska industrins konkurrenskraft krävs därför tre akuta åtgärder.

För det första, investering i flexibla gaskombikraftverk. Dessa kan vara i drift inom 3-4 år och fungerar som en nödvändig backup för intermittent kraftgenerering. För att möjliggöra detta krävs marknadsåtgärder som ger incitament för sådana investeringar, så som kapacitetsåtgärd, ett nytt koncept mellan SvK och Vattenfall Eldistribution.

För det andra, investering i nätbalanseringstjänster som kan avropas om det till exempel uppstår ett behov av ökad överföringskapacitet. Detta skulle möjliggöra högre nätstabilitet och minska regionala prisskillnader.

För det tredje, en begränsning av nya, och befintliga internationella kabelprojekt. Fokus bör ligga på att först stabilisera den inhemska elmarknaden innan ytterligare exportinfrastruktur byggs ut.

Utan dessa omtag riskerar Skåne att förlora sin historiska roll som industriområde vilket skulle få långtgående konsekvenser för hela Sveriges konkurrenskraft. De enda som tjänar på dagens svenska energipolitik är el- och nätbolagen, medan företag och hushåll får betala notan.

Skåne är förlorare när tillväxten är bland de lägsta i landet. En ohållbar situation. Vi behöver en stark skånsk industripolitik för tillväxt. Det börjar med en ny stark energipolitik för Sydsverige.

***

Bild: Västra hamnen i Malmö.

7 Kommentarer

Av Fredrik Tånnander

Entreprenör

Profil Second Opinion drivs på uppdrag av Energiföretagen Sverige. Läs mer

Johan Montelius
28 maj, 2025: 6:13 f m

"För det tredje, en begränsning av nya, och befintliga internationella kabelprojekt."

Eller … hade detta handlat om potatis så hade man sett fördelen av de höga priserna i Tyskland och argumenterat för en ökad transportkapacitet för att kunna sälja ännu mer potatis. Varför inte bygga ett kraftverk i Karlshamn och ett i Trelleborg, bygga Hansa PowerBridge och börja slå mynt av en havererad tysk energipolitik?
Svara
Christer Daleskog
27 maj, 2025: 12:08 e m

Som sagt, inga överraskningar, nyheter eller hemligheter. SE3 och SE4 behöver kontinuerlig synkron elproduktion som upprätthåller aktiv och reaktiv effektbalans och ger rotationsenergi.
Det blir alltså inte sol, vind och batterier som kommer att tillgodose detta. Det vet alla som har någon hum om elkraftteknikens realiteter.
I väntan på ny kärnkraft blir det bränsleeldade värmekraftverk och gasturbiner eller kombikraftverk som kommer att byggas. Allt annat är dödfött. Tack för inlägget!
Svara
Lars-Göran Johansson
27 maj, 2025: 9:48 f m

Den mest akuta och uppenbara åtgärden är naturligtvis att identifiera själva orsaken till att Skåne och övriga sydliga landsdelar i SE4 blir så styvmoderligt behandlade. Nämligen Sveriges mycket unika interna elområden. Och avskaffa dem. De behövs inte!

De produktionskällor och de ledningar som gör att vårt svenska elsystem fungerar i dag skulle naturligtvis finnas kvar och fungera på precis samma sätt även om Sverige tilläts att bli ett normalt EU-land. Dvs en nation – ett elområde.

Vad skulle tekniskt förändras om Sverige blev ett enda elområde? Ingenting!
Däremot skulle Svk gå miste om interna eltullar (flaskhalsinkomster) på ca 13 miljarder kr per år (2024). Kan det vara där som skon klämmer?
Svara
- Fredrik Tånnander@Lars-Göran Johansson
  27 maj, 2025: 1:27 e m
  
  Helt ening med dig Lars-Göran. Tack för kommentaren.
  
  Att elområdena missgynnat SE4 är uppenbart. Precis som du skriver, de flaskhalsinkomster som tillfaller SvK kan vara en öm punkt.. Problemet idag är att allokering av dessa inkomster för återinvestering inte tillfaller flaskhalsarna för elområdet med högst behov. En del menar att SE4, från SvKs perspektiv, i praktiken fungerar som en buffertzon gentemot Europa, vilket SE4 får betala priset för – med Europas sämsta effektbalans.
  Svara
- Johan Montelius@Lars-Göran Johansson
  28 maj, 2025: 6:21 f m
  
  Hade vi haft ett elområde så hade vi dolt de nu uppenbara problemen i tio år till. Vi hade fortsatt med den helt meningslösa utbyggnaden av vindkraft i Norrland. Det är tack vara uppdelning i prisområden som det är, för de flesta, uppenbart att någonting är käpprätt fel med den (brist på) strategi som Sverige haft.
  
  Att de flesta andra länder i Europa har ett elområde är eftersom de där har en betydligt jämnare distribution av produktion och att produktionen ligger där konsumtionen är som högst. Det lysande undantaget är Tyskland som av politiska skäl endast har ett prisområde fast produktion och konsumtion inte är jämnt fördelade. Tyskland har på grund av den politiken uppenbara problem och är på väg att köra rakt in i kaklet. Är det den politiska banan vi skall slå in på även i Sverige?
  
  Åtgärda problemet istället för att lindra symptomen.
  Svara
Bengt Hellman
27 maj, 2025: 9:07 f m

Skåne behöver bejaka förändring för att ha en god framtid. Det enda som är säkert är att framtiden kommer vara annorlunda från det som är idag. Fört att få låga elkostnader behöver elproduktion med låga kostnader byggas. Kostnader för sol och vind sjunker dramatiskt. Kostnaden for en solpanel sjunktit till 0,2 promille av vad den var 1975. Kostnaden för landbaserad vind har också sjunkit kraftigt. Kostnaderna för havsbaserad vind, batterier och vätgasteknik har inte hunnit lika långt ner men är snabbt på väg ner.

Kostnaden för ny kärnkraft sjunker inte utan är många gånger dyrare än sol och vind. Vill vi ha billig el ska vi satsa på det som är billigt och undvika det som är dyrt. Kärnkraft är dessutom förenat med risker. Sveriges bästa åkerjord bör inte förgiftas samtidigt som klimatförändringarna riskerar att skapa livsmedelskris.

Fossila kraftverk tillhör historien och har ingen plats i framtiden. Balanseringen av elsystemet behöver utnyttja framtidsäker teknik. Sydvästlänken blev bara en sydlänk. Ingen förstärkning gjordes mot vattenkraften i Norge. De har goda förutsättningar att öka effekten i befintliga kraftverk och bygga pumpkraftverk. Norge har mycket mer att vinna på det att importera billig sol och vind och sälja vattenkraft när det är brist på sol och vind.
Svara
- Rickard Ohlin@Bengt Hellman
  27 maj, 2025: 12:45 e m
  
  Landbaserad vindkraft har små fördelar i Skåne eftersom den blir svår att installera då markintrånget genererar höga samhällskostnader pga hög befolkningstäthet. Såtillvida man inte förespråkar att ignorera detta. Vindmässigt är det inte så fördelaktigr som man tror heller.
  
  De fåtal öppna ytorna är dessutom odlad mark och du kan inte på fullaste allvar mena att hundratals hektar sådan skall förstöras. De tungtransportvägar som krävs förstor odlingsmarken och de enorma fundamenten likaså.
  
  Återstår havsbaserad vindkraft och Vattenfall har tydligt deklarerat att man inte avser bygga Krigers Flak då SVK INTE subventionerar landanslutningen vilket då gör projektet olönsamt med nuvarande elrpiser.
  
  Man kan misstänka att SVKs iver att bygga ut exportkablarna spelar en roll här.
  
  Dessutom går det att öka kapaciteten i befintliga anslutningar om man accepterar en något ökad risk för avbrott (som enklast hanteras genom att stänga utlandsförbindelserna om anslutningarna norröver får driftstörningar)
  
  Det krävs att regeringen agerar mot SVKs självsvådliga styre.
  
  Det krävs dessutom planerbar elproduktion med svängmassa i Skåne, mer vindkraft ger inte annat en marginell förbättring.
  
  Solkraft är totalt meningslöst i sammanhanget och en återvändsgränd ekonomiskt i SE4 numera då tyska elsubventioner får priset att kollapsa synkront med att solelen ger hög produktion.
  
  Det är den enda synkrona funktionen hos solel.
  Svara