DEBATT
För Sveriges elförsörjning och datainfrastruktur finns redundans, men om Västsveriges enda gasrör går sönder tar gasen slut på tolv timmar, skriver gasexperten Gustav Boëthius. Sverige bör därför införa infrastrukturnormen i det svenska gassystemet och bygga terminaler för LNG kopplade till nätet, skriver han.

Nyligen gav regeringen ett uppdrag till ett antal myndigheter, däribland Energimyndigheten och Svenska kraftnät (Svk), om att stärka förmågan att upptäcka och agera vid störningar på undervattensinfrastruktur. Myndigheterna ska förkorta kommunikationskedjorna så att kustbevakningen eller militären kan ingripa mot sabotörer så snabbt som möjligt. Efter en period av upprepade sabotage mot infrastruktur i Östersjöområdet är tanken att detta ska ha en avskräckande effekt på Ryssland- och Kina-kopplade fartyg som angriper rör och kablar.

Bild: I Göteborgs hamn har det funnits planer på att bygga en LNG-terminal. Foto: Göteborgs hamn.

Direkt efteråt skrev Innovations- och kemiindustrierna i Sverige (IKEM) ett pressmeddelande som uppmanade regeringen att skyndsamt vidta åtgärder för att skydda gasförsörjningen. IKEM kräver att ansvaret för gasförsörjningen förstatligas och att staten investerar i en LNG-terminal till det västsvenska gasnätet. Vidare vill man se ett rikligt gaslager och satsningar på biogas och infrastruktur.

Pressmeddelandet speglar det ytterst utsatta läge den västsvenska gasförsörjningen befinner sig i. När det kommer till Sveriges elförsörjning och datainfrastruktur finns redundans, men om Västsveriges enda gasrör går sönder tar gasen slut på tolv timmar.

Det är hög tid att gasfrågan får en högre politisk prioritet och börjar hanteras ansvarsfullt av myndigheterna. Den här artikeln presenterar förändringar och åtgärder som är nödvändiga för att skydda det västsvenska gasnätet.

1. Sverige behöver en ny och verklighetsbaserad gasanalys
Den officiella analysen av den svenska gasförsörjningen har under åren varit felaktig. I sak har den helt fokuserat på gasens storlek i energimixen, och har dessutom präglats av att gas är politiskt oönskat i Sverige. De två procent som gasen utgör av energimixen ansågs vara hanterbar volym att förlora. Sverige hade ju mycket annan energi, och gas var ett oskick. Regeringen Löfvéns avslag mot LNG-hamnen i Göteborg 2019 ligger helt i linje med den uppfattningen. Det är den här gasanalysen som har försatt Sverige i den mycket sårbara situation som vi nu befinner oss i.

Den nya gasanalysen måste utgå från de värden som gasen faktiskt skapar i Sverige. I Sverige är gas nämligen en industriell insatsvara, och de gasberoende industrierna förser landet med dricksvatten, livsmedel och drivmedel. Vidare producerar de kritiska komponenter och insatsvaror till verkstadsindustrin och läkemedelsbranschen. Produkterna ingår i globala värdekedjor. Gasanalysen måste alltså ta hänsyn till de svenska gasberoende industriernas strategiska värden.

Om de västsvenska gasleveranserna avbryts leder det till okontrollerad nedkylning av anläggningarna. Konsekvensen blir permanenta skador på näringslivet, och Sverige är därför beroende av ett oavbrutet gasflöde. Analysen blir således att ett gasavbrott vore ekonomiskt oöverskådligt och fullkomligt oacceptabelt.

Att etablera en verklighetsbaserad gasanalys i politiken och byråkratin kräver att man tar av sig sina miljöpolitiska skygglappar och erkänner tidigare misstag. Detta kommer att vara en svår process för många politiker och höga myndighetschefer att gå igenom, men det måste ske.

2. Inför infrastrukturnormen i det västsvenska gasnätet
I enlighet med det huvudsakliga regelverket för försörjningstrygghet för gas (förordning (EU) 2017/1938) har det västsvenska gasnätet ett undantag från den s.k. infrastrukturnormen. Den västsvenska gasförsörjningen behöver därför inte vara dimensionerad för att klara av ett haveri på den största försörjande infrastrukturen. Den infrastrukturen är i vårt fall ett enda gasrör. I praktiken betyder detta att det västsvenska gasnätet har tillstånd att driftas utan säkerhetsmarginal. Inom energibyråkratin framhålls ofta undantaget från infrastrukturnormen, märkligt nog, som en svensk förhandlingsseger gentemot EU. I själva verket är det ett säkerhetspolitiskt självmål.

Sverige måste se till att artikel 5 i EU-förordningen ändras så att vi blir av med detta undantag, och införa infrastrukturnormen i det västsvenska gassystemet.

3. Skaffa ett undantag från försörjningsnormen
Inom EU ska hushållskunder alltid prioriteras under en gaskris. Hushållen är därför definierade som skyddade kunder i gasförordningen. Detta är logiskt ur ett kontinentaleuropeiskt perspektiv. Stora delar av den europeiska befolkningen är beroende av gas för uppvärmning och matlagning. Gaskriser kan därför orsaka stora samhällsstörningar i Europa.

Så är inte fallet i Sverige. De västsvenska hushållskunderna är få till antalet (ca 27 000), och ett gasavbrott hos en grupp av den storleken kan samhället absorbera. Däremot kan Sverige inte hantera ett långvarigt bortfall av dricksvatten, livsmedel och drivmedel. Därför måste Sverige se till att få ett undantag i EU-förordningens artikel 6 avseende genomförandet av försörjningsnormen, så att gasen kan prioriteras rätt i en krissituation.

4. Bygg terminaler för LNG
För att uppfylla infrastrukturnormen och ge det västsvenska gasnätet en rimlig säkerhetsmarginal behöver Sverige omgående bygga terminaler för LNG kopplade till nätet. En terminal bör byggas mellan Helsingborg och Göteborg för att ha en central placering i det västsvenska gasnätet. En annan bör byggas i närheten av Stenungsunds kemiindustrier. På så vis kan det västsvenska försörjas från tre geografiskt separerade punkter.

Idag finns det ett antal tekniska lösningar för att leverera LNG till det västsvenska gasnätet. En möjlighet vore att konvertera ett LNG-fartyg till en s.k. Floating Storage and Regasification Unit (FSRU) och permanent förankra den vid en flytande Jettyless-terminal. Terminalen kopplas upp mot en förgasningsanläggning på land. FSRU:n fungerar då som både en mottagare och en lagringsanläggning för gas.

Enligt en källa i branschen skulle en sådan LNG-terminal, beroende på de exakta specifikationerna, kosta mellan en halv miljard och en miljard kronor. Sådana terminaler skulle kunna vara på plats mellan 1,5 och 3 år, mest beroende på hur lång tid tillstånds- och certifieringsprocesserna tar.

5. Överför gasansvaret från Nordion Energi till Svk
I höstas avslöjade tidningen Fokus att strategi- och verksamhetsutvecklingschefen på den västsvenska gas-TSO:n, Nordion Energi, hade nära kopplingar till Ryssland. Efter avslöjandet försvann personen från bolagets ledningsgrupp. Varken Nordion eller Energimyndigheten, som ansvarar för energisektorns säkerhetsskyddstillsyn, har sedan dess kommenterat saken. Den sammanlagda situationen är oacceptabel, och den tidigare uppmaningen om att gasansvaret måste överföras från Nordion till Svk upprepas.

6. Säkerhetspolisen bör utreda myndigheternas och Nordions hantering av gasförsörjningen
I mars i år avslöjade tidningen Fokus att personen som hade organiserat protestgruppen Fossilgasfällan, och därmed påverkat Regeringen Löfvéns beslut om LNG-terminalen i Göteborg, en tid senare fick anställning på Energimarknadsinspektionen. Där fick hon ansvara för handelsregelverken för gas. Ett år tidigare hade Fokus avslöjat att gassamordnaren på Energimyndigheten var aktiv i Extinction rebellion. Tillsammans med avslöjandet om Nordions strategichefs ryska kopplingar uppstår en alarmerande bild. Att alla dessa personer samtidigt var centralt placerade i den svenska gasapparaten kan inte ha varit en slump.

Med tanke på gasförsörjningens kritiska roll för Sveriges säkerhet och för det svenska näringslivet bör Säkerhetspolisen utreda hur Energimyndigheten, Energimarknadsinspektionen och Nordion Energi har hanterat frågorna rörande Sveriges gasförsörjning. Utredningen bör falla inom ramen för Säkerhetspolisens ansvar för författningsskydd och kontraspoinage.