Sverige behöver kraftfullt förbättra sin beredskap och resiliens inom energisektorn. Försörjningstrygghets- och konkurrenskraftmålen har alltför ofta kommit i skymundan för miljö- och klimatmålen. Och fortfarande är det för mycket snack och för litet verkstad, menar Mikael Toll, tidigare chef för trygg energiförsörjning på Energimyndigheten.

Sveriges säkerhetspolitiska situation har drastiskt försämrats. Cyberattacker, industrispionage, underrättelseoperationer, subversiv verksamhet och sabotage, påverkanskampanjer och desinformation, illegal tekniköverföring, infiltration och systemhotande organiserad brottslighet – listan i Svenskt Näringslivs (SN) rapport om försörjningsberedskapen är lång.

Staten är ansvarig för Sveriges nationella säkerhet och försvar, men det är endast tillsammans med företagen i Sverige, civilsamhället och internationella partners som samhällets motståndskraft kan öka, enligt SN. Återuppbyggnaden av ett nytt svenskt totalförsvar innebär en omfattande samhällsreform. Framför allt efterlyser SN ”tydliga förmågemål” för detta.

Försvarsberedningen konstaterade för sin del i sin rapport ”Stärkt försvarsförmåga, Sverige som allierad” den 26 april att Sverige står inför ett historiskt totalförsvarsbeslut. Bland annat föreslås att en modern motsvarighet till det tidigare driftvärnet, för skydd och bevakning av samhällsviktig infrastruktur, återskapas.

Branschorganisationen Energiföretagen lyfter bland annat fram att Sverige behöver upprätta en reparationsberedskap för energisektorn och att ö-drift behöver fungera i hela landet.

Samtidigt behöver staten skapa långsiktigt stabila planeringsförutsättningar och öka finansieringen för allt detta. Privata företag får i dag inte betalt för alla säkerhetsinvesteringar och nyttor som behöver tillföras systemet i form av effekt, leveranssäkerhet och fysiska skyddsåtgärder, framhåller Åsa Petterson, vd för Energiföretagen.

Även Svenska kraftnät har levererat en rapport om behovet av att utveckla säkerhets- och beredskapsarbetet inom den svenska elförsörjningen.

”Fysisk infrastruktur eller it-infrastruktur kan angripas fysiskt eller via it-system, till exempel genom en cyberattack. It-system kan vara kritiska för elförsörjningen utifrån att informationen i dem ska vara korrekt och tillgänglig för att elförsörjningen ska kunna upprätthållas. Flera av dessa system är konstruerade och driftsatta innan dagens it-säkerhetskrav trädde i kraft”, säger Svk.

Data i elförsörjningens it-system kan vara det egentliga målet för en antagonist, men även information om anläggningar, sårbarheter i elförsörjningen och personer i kritiska funktioner kan vara föremål för informationsinsamling. Ett exempel är den attack som utfördes mot transmissionsnätet i Ukraina. Skadlig kod planterades in för att nästan ett år senare kunna ta över fjärrstyrningen av anläggningar i elnätet.

Svk påpekar att elnätens alltmer distribuerade karaktär kan öppna helt nya, slagkraftiga angreppssätt, särskilt inom snabbt växande nischer som energilagring, elektriska fordon och balanseringstjänster. Angrepp kan till exempel ske mot otillräckligt skyddad teknik i elfordon, fordonsladdare, värmepumpar, elmätare eller olika typer av kommersiella styrsystem hos privatanvändare.

Svk listar ett antal av de publikt kända exemplen på fientlig aktivitet: störningar av satellitnavigering och tidshållning i Östersjöområdet (kan påverka tidssynkronisering och takthållning), sprängningarna av Nord Stream 1 och 2 och skador på gasledningen Baltic Connector, misstänkt kartläggning av reservkraftverk och kommuners uthållighet vid strömavbrott (genom begäran om utlämning av allmän handling), drönare ”av professionell typ” som vid flera tillfällen setts över kärnkraftverken i Oskarshamn, Ringhals och Forsmark, en cyberattack där data stulits från ABB, en ransomware-attack som bland annat drabbade Schneider Electric och Siemens Energy (storleverantörer av industriella kontrollsystem), en annan sådan attack på Tieto Evrys datacenter.

”Händelsen visar på många myndigheters och organisationers bristande beredskap för plötsligt bortfall, samt riskerna med att samla flera verksamheter som nyttjar samma leverantörer”, konstaterar Svk.

Mikael Toll, i dag senior rådgivare på Ramboll, tidigare chef för trygg energiförsörjning på Energimyndigheten, har en mångårig, bred insyn i energiförsörjnings- och beredskapsfrågorna i Sverige. Han välkomnar de ambitioner som regeringen och de nämnda organisationerna nu formulerat. Mycket av detta borde ha hanterats för länge sedan, säger han. Och hoppas att det härefter ska bli mer verkstad och mindre snack.

”Det är viktigt nu att skapa ökad tydlighet kring vilka förmågor som behöver utvecklas inom både myndigheter och företag, och att de behov och förslag som redan utretts, ibland flera gånger, resulterar i konkreta åtgärder.”

”För elområdet – elproduktion, elhandel, eldistribution – finns sedan länge regelverk i form av bland annat elberedskapslagen. Elberedskapen har fortsatt stora utvecklingsbehov, men lagstiftningen och det pågående arbetet – inom branschen, Svenska kraftnät och Strålsäkerhetsmyndigheten – ger i alla fall ett ramverk för kraven och förväntningarna”, säger Mikael Toll.

Värre är det inom områdena fjärrvärme, energigaser och drivmedel, som har ”ett ännu större underskott av regelverk och tydliga planeringsförutsättningar”.

Vem ska betala för de kostnader som uppkommer?
En utgångspunkt är att energileverantörerna och energianvändarna har ansvar för resiliens och robusthet i vardagen, medan staten har ett tydligt ansvar för försvaret av Sverige vid krig.

Svenska kraftnät har elberedskapsmedel, som i fråga om elförsörjningen kan användas för beredskapsåtgärder inom företag.

”Det är mycket pengar, och ändå lite. Beredskapsmedlen räcker inte till för att skapa den robusthet som samhället behöver i krig.”

Även Energimyndigheten har numera medel som är tänkta för finansiering av energiberedskapsåtgärder. Oklart dock hur de används, såvitt Mikael Toll vet.

Vad behövs alltså?
”Tydliga regelverk som ställer krav på beredskapsförmågor, effektiva marknadsfunktioner och ökat statligt ansvarstagande, vilket inkluderar ett utvecklat samarbete med energibranschens aktörer.”

I första hand behöver finansieringen ske inom marknaden, säger Mikael Toll: ”I praktiken behövs en kombination, så att både staten och de som drar nytta av ökad robusthet och resiliens finansierar mer.”

Han nämner att det redan finns regelverk, ofta initierade på EU-nivå, som reglerar delar av förmågan. Andra krav specificeras i den svenska säkerhetsskyddslagen.

Två nya EU-direktiv benämns NIS2 (informationssäkerhet för samhällsviktiga och digitala tjänster) och CER (om kritiska entiteters motståndskraft). NIS2-direktivet ersätter NIS-direktivet, som redan är implementerat i svensk lagstiftning. CER handlar om att skapa minimiregler på EU:s inre marknad för tekniska, säkerhetsmässiga och organisatoriska åtgärder, som stärker motståndskraften inom ”kritiska entiteter” (samhällsviktiga verksamheter). Direktivet omfattar bland annat energi- och transportsektorerna.

Ett utredningsförslag om implementeringen av CER i Sverige väntas i september.

Till komplikationerna hör att många av dagens svenska lagar och administrativa regelverk i dagsläget begränsar och försvårar förmågebyggandet.

”De här regelverken är framtagna med goda intentioner, men inte så sällan hindrar de rationella, snabba, beredskapshöjande åtgärder. Fokus har inte alltid varit att balansera de olika energipolitiska målen. Jag har länge lyft att försörjningstrygghets- och konkurrenskraftmålen tyvärr ofta kommit i skymundan för miljö- och klimatmålen”, säger Mikael Toll.

Konsekvenserna av detta blev tydliga under den europeiska energikrisen 2022 med dess emellanåt panikartade åtgärder.

”För en långsiktigt hållbar utveckling behöver vi balansera bättre och prioritera alla tre målområdena inom energipolitiken. Potentiella målkonflikter försvinner inte bara för att de förbises i analyser och beslut.”

Så talet om vikten av energiberedskap har ibland varit en läpparnas bekännelse?
”Så är det. Det är lätt att prata. Och hittills har det varit ganska accepterat att prata, utan att behöva visa så mycket resultat.”

”Man står på scener och säger saker som låter kloka, men sen går man hem och fortsätter värdera behov och göra saker på samma sätt som tidigare. Så det blir ingen förändring, däremot en allt större skillnad mellan vad andra förväntar sig och vad som faktiskt blir gjort. Orden måste omsättas i handling och vi behöver förstå att ett nytt säkerhetspolitiskt läge innebär behov av andra prioriteringar och snabbare åtgärder än tidigare.”

Vad lär vi oss av Ukraina?
”Det absolut viktigaste är betydelsen av god försvarsvilja! Det är även oerhört viktigt att genomföra förberedelser i tid och att alltid upprätthålla en robust, resilient infrastruktur med god reparationsberedskap. Och att man har personal som både kan och vill kliva fram när det hettar till.”

”Det är viktigt att man inte underdimensionerar sina organisationer så att man inte har kapacitet och kompetens när det verkligen behövs. Man behöver ta hand om sina medarbetare så att de har förutsättningar att göra ett bra jobb oavsett vad som händer.”

Har vi alltså slimmat våra organisationer för mycket i Sverige?
”Ja, det tror jag. Sen handlar det ju om vad man använder sin personal till och vilka förutsättningar man ger sina medarbetare. Men inom många områden så har vi slimmat för mycket.”