Tysklands regering får stryk så det sjunger om det i den tyska riksrevisionens nya granskning av Energiewende.

Landets energipolitik baseras på verklighetsfrämmande antaganden. Målen för nätutbyggnaden har missats grovt. Förbundsregeringen har inte vidtagit de åtgärder som skulle behövas för en miljövänlig energiomställning och el till överkomliga priser, sägs bland annat.

Den svenska Riksrevisionens granskning av regeringens och myndigheternas arbete med energiomställningsarbetet i Sverige, publicerad i september i fjol, väckte uppmärksamhet för sin hårda kritik om senfärdigt agerande, kortsiktighet och dåliga konsekvensanalyser.

Toppbild: Bundesrechnungshof är den tyska motsvarigheten till Riksrevisionen.

I jämförelse framstår ändå den svenska granskningen som en mild sommarfläkt jämfört med den som Bundesrechnungshof häromdagen levererade om den tyska regeringens hantering av Energiewende, den tyska energiomställningen.

I motsats till den svenska Riksrevisionen, som lyder under riksdagen, står Bundesrechnungshof i rang över alla andra rättsnormer med ett kraftfullt mandat fastställt i grundlagen att agera som oavhängig kontrollinstans. Bundesrechnungshof betonar själv starkt begreppet transparens.

Bundesrechnungshofs granskning av Energiewende är den tredje i ordningen, och kritiken har skärpts för varje rapport. I den första granskningen, 2018, kritiserades förbundsregeringen för bland annat bristande koordination och styrning av omställningen och därav följande höga kostnader. Slutsatsen var då att den stora belastning som lagts på medborgarna och näringslivet inte stod i proportion till den nytta som levererats.

Den andra granskningen, 2021, utsträckte sig även till försörjningssäkerheten, och hade betydligt skärpts i tonfallet. I inget annat EU-land var elpriset för privathushåll lika högt som i Tyskland, 43 procent över EU-genomsnittet.

Nu i den tredje granskningen använder Bundesrechnungshof ord som att den bild som förbundsregeringen ger av arbetet med försörjningssäkerheten är ”förvrängd” och att de antaganden som åtgärderna för försörjningssäkerhet bygger på är ”verklighetsfrämmande”.

Detta återspeglas till exempel i att Tyskland från att vara en betydande nettoexportör av el i takt med avvecklad kärnkraft och kolkraft och trots minskad elanvändning gått till att vara nettoimportör, illustrerat med nedanstående kurva. Bundesrechnungshof varnar för att importberoendet är på väg att bli permanent.

En säker försörjning av el baserat på volatila förnybara kraftkällor förutsätter, påpekar Bundesrechnungshof, att ett redundant system med planerbar produktionskapacitet parallellt står till förfogande – plus att en omfattande utbyggnad av elnätet görs. Emellertid står det redan nu klart att framför allt landvindkraften inte kommer att hinna byggas ut i takt med de lagstadgade 2030-målen, att regeringen inte kommer att klara att få en planerbar backup-kapacitet på plats och att nätutbyggnaden ligger mycket långt efter planeringsmålen:

Från och med 2009 till och med tredje kvartalet 2023 hade bara 2 965 kilometer nya stamnätsledningar byggts, att jämföra med målet på ungefär 9 000 kilometer. Vilket som illustrationen ovan visar innebar att man låg efter i tidtabellen med sju år. Utöver detta står Tyskland inför att bygga ytterligare omkring 30 000 kilometer nya stamnätsledningar fram till 2045, om de långsiktiga planerna mot koldioxidneutralitet ska förverkligas. Som jämförelse har den genomsnittliga årsutbyggnadstakten för de senaste femton åren varit 200 kilometer – om takten inte ökas, kommer utbyggnadsmålet till 2045 med andra ord att försenas med 128 år, till år 2172.

Till detta omkring 93 000 kilometer nya ledningar i de underliggande elnäten redan till 2032, om planerna ska förverkligas.

I linje med detta har också kostnaderna för att hantera elnätets flaskhalsar stigit våldsamt i Tyskland och väntas förbli mycket höga framöver, så som bilden nedan sammanfattar. Från en årsnivå på 1,5 – 2 miljarder euro före energikrisen steg kostnaden i fjol till hisnande 10,9 miljarder euro (c. 122 miljarder kronor) och bedöms efter 2025 ligga på nivån 6,5 miljarder euro.

Diskrepansen mellan de politiska målen och utfästelserna jämfört med den faktiska utvecklingen går också i övrigt som en röd tråd genom Bundesrechnungshofs rapport. Till exempel överskrids det LOLE-mått (antalet statistiskt förväntade timmar under året då utbudet inte matchar efterfrågan på el) som Tyskland satt – 2,7 timmar – redan 2025 eller 2027 beroende på val av ENTSO-E:s scenarier.

Bundesrechnungshof varnar följaktligen för en betydande risk för elbrist redan under det här årtiondet och säger, utan omskrivningar, att inte bara förbundsregeringen, utan även tillsynsmyndigheten Bundesnetzagentur förmedlar en ”förvrängd” och ”opålitlig” bild om den faktiska försörjningssäkerheten.

Till detta kostnaderna, som med den nuvarande politiken kommer att fortsätta att raka i höjden, genom de massiva investeringar som krävs för nätutbyggnaden och hanteringen av systemkostnaderna. Detta äventyrar enligt Bundesrechnungshof inte bara den tyska ekonomin, utan också medborgarnas acceptans för Energiewende.

Så här såg de tyska elpriserna ut i fjol för hushållskunderna:

Medelpriset för elen med allt inräknat var totalt alltså 45,19 cent/kWh, motsvarande drygt 5 svenska kronor per kWh. Detta trots att Tyskland i juli 2022 lyfte den tidigare så kallade EEG-avgiften (för finansiering av subventioner till producenter av förnybar el) från elräkningen in i statsfinanserna. EEG-avgiften motsvarar enligt 2021 års nivå drygt 70 öre/kWh.

Elpriset på partimarknaden låg under 2023 historiskt högt och ska i takt med att det sjunker i princip driva ner totalkostnaden för kunden. Detta motverkas enligt Bundesrechnungshof av de kraftigt ökade kostnader som i Tyskland är att vänta genom utbyggnaden av nätet och systemskyddet.

Kaj Scheller

Som jämförelse kostade nätutbyggnaden i Tyskland 107,4 miljarder euro för de sjutton åren 2007-2023 (genomsnitt 6,3 miljarder per år) och uppskattas av Bundesrechnungshof för de kommande tjugotvå åren 2024-2045 kosta totalt 463,7 miljarder euro (21,1 miljarder per år). I svensk valuta motsvarar detta 5 170 miljarder kronor, ungefär fyra gånger den svenska statsbudgeten.

Ett exempel på hur en saklig och artig, men samtidigt tillintetgörande utskåpning kan låta på effektiv tyska finns här, nämligen det uttalande som Bundsrechnungshofs president Kaj Scheller gör med anledning av den nya rapporten. Här i sammandrag:

Förbundsregeringen har inget fungerande system för styrning och uppföljning av Energiewende. Otillräcklig kapacitet och verklighetsfrämmande åtgärder äventyrar en säker elförsörjning, liksom också de mycket höga kostnaderna. En falsk bild ges av de faktiska kostnaderna för omställningen. Förbundsregeringen kan inte säkerställa att denna genomförs med så lite miljöbelastning som möjligt. Förbundsregeringen måste brådskande lägga om kursen, för att omställningen ska kunna lyckas.

Fotnot:

Bundesrechnungshofs rapport finns bara på tyska, dock med ett pressmeddelande på engelska här.

Illustrationerna i artikeln är tagna från Bundesrechnungshofs rapport.