Först kommer infrastrukturen. Sedan ny elproduktion. En hel värdekedja måste etableras för att elsystemet ska klara kraven på driftsäkerhet och för att vi ska kunna säkra försörjningstryggheten, förklarar Maja Lundbäck, regeringens rådgivare i energifrågor.
”Att åter sätta elsystemet i fokus innebär en omställning för Sveriges energisektor. Men jag ser nu en stark vilja att verkligen få en förändring till stånd”, säger hon.

230601 14:30 – Artikeln har uppdaterats med information från Svenska kraftnäts kraftbalansrapport.

Sveriges elsystem är paradoxalt. Dess volym är mer omfattande än någonsin: 6 900 MW kärnkraft, 16 300 MW vattenkraft, 14 300 MW vindkraft, 6 800 MW värmekraft och 2 300 MW solkraft, enligt siffrorna för installerad effekt vid utgången av 2022.

Men det finns en annan sida av saken. Sveriges elsystem är bemängt med fler riskfaktorer än någonsin, överföringsbegränsningarna är omfattande, elpriserna har periodvis varit rekordhöga och slår ojämlikt mellan elområdena. Den fossila elproduktionen i Sverige var i fjol den största på över tio år.

”Befintlig nätkapacitet kan inte utnyttjas. Den gångna hösten och vintern varnade Svenska kraftnät för en reell risk för bortkoppling. På många håll råder brist på kapacitet. Elkunder kan inte få anslutning. Elsystemet klarar i stora delar av landet inte av att möta industrins krav på omställning”, säger Maja Lundbäck, rådgivare i energifrågor för energi- och näringsminister Ebba Busch och välkänd för Second Opinions läsare efter en rad artiklar 2021 och 2022.

Hon hänvisar till att Sveriges kraftbalans under lång tid framåt beräknas fortsätta krympa, enligt Svenska kraftnäts prognoser, illustrerat av nedanstående tabell.

En uppdaterad (1 juni 2023) tabell, som finns i Svenska kraftnäts nya kraftbalansrapport, ser för de fyra kommande vintersäsongerna ut som nedan. Att döma av den är de riktiga eldproven att vänta vintrarna 2025/2026 och 2026/2027:

”Trots den här utgångspunkten”, konstaterar Maja Lundbäck, ”ska vi i Sverige enligt ambitioner från både industrin och politiken fram till 2045 fördubbla elproduktionen till över 300 TWh/år. Något som förutsätter en motsvarande ökning av den installerade nätkapaciteten. På tjugo år ska Sverige bygga lika mycket ny elproduktionskapacitet som totalt under de senaste hundra åren.”

Liksom sin kollega Daniel Liljeberg återkommer Maja Lundbäck till att frågan är mycket större än att bara bygga all denna nya elproduktionskapacitet.

Maja Lundbäck

”Elsystemet måste vara dimensionerat för att kunna ta hand om elen, distribuera den dit den ska och detta utan att driftsäkerheten riskeras. Produktion och nät måste finnas på rätt ställen för att förmågan till driftplanering ska kunna upprätthållas. Rätt geografisk lokalisering, hög tillgänglighet och hög uthållighet – allt det behöver finnas samordnat.”

I hög grad handlar det nu om att återta gamla kunskaper. Ännu på 1990-talet hade Sverige en erkänd ledarposition vad gällde effektiv elproduktion och ett genomtänkt utformat elsystem. Efter det har elsystemet urholkats. Maja Lundbäck tycker sig se en vändpunkt med regeringen Fälldin i slutet av sjuttiotalet. Det blev mer en fråga om vad elsystemet skulle bestå av och mindre om vad det skulle klara av.

Till detta kom på nittiotalet en känsla både i kraftbranschen och politiken att energisystemet i Sverige var mer eller mindre färdigbyggt. De marginaler som byggts upp var goda. Vid samma tid avreglerades branschen och en marknad definierades där prissättningen baserades på den levererade energin, energy only. Sambanden mellan energi, effekt, driftsäkerhet och distribution hamnade utanför synfältet. Åtgärder vidtogs som motiverades av enskilda aktörers lönsamhetskalkyler och inte av ett helhetstänkande om elsystemet.

Maja Lundbäck lyfter fram den här bilden ur fjolårsboken Elsystemkrisen som beskriver de fem drifttillstånd som elsystemet bygger på:

De fem drifttillstånden måste vara utgångspunkten i arbetet, säger Maja Lundbäck.

Vart och ett av dessa drifttillstånd har sina egna kriterier i fråga om driftsäkerhetsgränser, reserver och förfaringssätt – var och en har en egen definierad ”verktygslåda”. Det övergripande målet för den systemansvariga är att i alla lägen hålla, eller ta tillbaka, kraftsystemet i normaldrift och upprätthålla en säker och kostnadseffektiv överföring av el. Verktygslådan för en nivå får inte används för de andra nivåerna.

”När energipolitiken nu syftar till att expandera elsystemet, måste vi vara lika noggranna med grunderna som våra mor- och farföräldrar var under 1950- och 1960-talen”, säger Maja Lundbäck. ”Vi kan inte bara använda de elsystem vi har och tro att de kan ta hand om en stor mängd förnybar elproduktion.”

Trots allt uttalar sig Maja Lundbäck positivt: ”Det de äldre generationerna klarade av, det ska också vi klara”.

Hon hänvisar till att många av de regulatoriska verktygen genom EU de facto finns på plats. Till exempel ska – det sägs i Tidöavtalet – elmarknadsdirektivet implementeras fullt ut i Sverige för att tydliggöra vad som ska göras, och av vem, för att kunna expandera elsystemet. Hon påpekar att allt inte nödvändigtvis handlar om marknadslösningar:

”Elmarknadsförordningen säger klart och tydligt att marknaden är ett verktyg – av flera – för den energiförsörjning som Europa behöver”, säger Maja Lundbäck.

Sammanfattningsvis bör hela värdekedjan ses över. Säker drift. Mer el. Rätt egenskaper på rätt plats.

”Vi behöver restaurera systemets förmågor till det som de en gång var, fast med ny teknik och med fler lösningar än vad man hade tillgång till då. Det är samma fysikaliska funktioner som ska säkerställas, men lösningarna kommer delvis att se annorlunda ut. Därför är regeringens beslut om teknikneutralitet och 100 procent fossilfritt väldigt viktigt”, säger Maja Lundbäck.

Hon upprepar att kraftproduktionen måste fungera i alla systemtillstånd. Och eftersom den tillkommande elen också ska vara fossilfri, ställs särskilda krav på allokering och yteffektivitet. ”Låt oss i det avseendet tala klarspråk”, säger Maja Lundbäck: ”Intermittent elproduktion som vindkraften kan inte ensam expandera elsystemet. Elsystemet är för viktigt för att ett kraftslag ska få dominera.”

”Att åter börja sätta elsystemet i fokus kommer att innebära en omställning för Sveriges energisektor. Att konkretisera ett leveranssäkerhetsmål och skapa planeringsförutsättningar för elsystemet är sådant som inte gjorts sedan 1970-talet och är något som vi är ovana med. Men stora delar av sektorn har efterfrågat det här ganska länge. Jag ser en stark vilja att nu verkligen få en förändring till stånd”, säger Maja Lundbäck.