Plötsligt visar opinionsundersökningar en tydlig övervikt för kärnkraft i Danmark. Också i dansk politik tar kärnkraften nu plats. Förre utrikesministern Jeppe Kofod förklarar att vind och sol inte kommer att räcka till. Energiministern Lars Aagaard är bekymrad över att välfungerande kärnkraft stängs ner.

Den danska energipolitiken är motsägelsefull. Bilden har odlats att Danmark är ett föregångsland i fråga om förnybar energi – vind, sol och biomassa. En uppfattning som vuxit sig stark hos danskar i de flesta läger.

Bild: Barsebäcks kärnkraftverk. Inte längre lika impopulärt i Danmark. Foto: Uniper.

Den andra bilden handlar om att Danmark är det i särklass mest fossila landet i Norden (även om olje- och gasutvinningen i Nordsjön exkluderas). År 2020 var 64 procent av Danmarks primärenergikällor fossila (44 procent olja, 14 procent naturgas, 6 procent kol, enligt Energy Brainpool). Av den danska elproduktionen var 25,9 procent fossil 2021.

Kärnkraften förbjöds i Danmark redan 1985. I en krönika i tidningen Information i höstas beskrev Johan Christian Sollid, talesman för Foreningen Atomkraft Ja Tak, antikärnkraftshållningen som en del av den danska nationalidentiteten. Under decennier fanns en massiv majoritet mot kärnkraften.

Men något har hänt. I mars 2022 var den kärnkraftnegativa majoriteten nere i 43-39, baserat på 1 200 svar i en opinionsundersökning hur man skulle rösta ifall en folkomröstning utlystes om kärnkraften, enligt analysföretaget Megafon på uppdrag av tidningen Politiken och Danmarks TV2. I augusti i fjol gav en motsvarande undersökning en majoritet 46-39 för kärnkraft. I en tredje undersökning, i februari i år, vann kärnkraftssidan med hela 49-32.

Remarkabelt är att det fanns en övervikt för kärnkraften i alla ålderskategorier, men i synnerhet hos de yngre generationerna. Johan Christian Sollid talar om en generationsuppgörelse. Han ser en förklaring i att budskapet från vetenskapen, klimatdebatten och den aktuella energikrisen gått hem, men påpekar att förändringen i synen på kärnkraften började redan innan ryssarna satte i gång kriget i Ukraina.

Sollid menar att danskarna inte varit ärliga mot sig själva: ”Danmark är inte ett sådant grönt föregångsland som vi har gått omkring och trott. Den danska utbyggnaden av vindkraft är i sig mycket imponerande och bör inte avslutas. Men det har blivit klart att vindmöllor och solceller helt enkelt inte kan klara detta själva.”

Detta stämmer överens med den bild som den danska energijournalisten Frede Vestergaard gett i en tidigare artikel på denna sajt. En bild som bekräftas av flera andra danska sakkunniga, som sökt kontakt med Second Opinion.

”En ny grönt sinnad generation har tagit över utan relevanta kunskaper i systemkritiska frågor”, säger en systemingenjör som länge arbetat i centrala positioner på båda sidor av Öresund. ”Det är en olycklig trend världen över att effektfolket har mist terräng till de kolleger som arbetar med energin och marknaden och till politiker och regulatoriska fackgrupper.”

Denne sagesman, som begärt anonymitet, menar liksom Frede Vestergaard att det danska elsystemet är betydligt sämre förberett för omställningen än vad som kommunicerats utåt både av energibranschen och berörda myndigheter. Framför allt har detta försatt Själland (det danska elområde DK2) i ett utsatt läge med små marginaler vid driftstörningar, och i fråga om balansering och backup i ett alltför stort beroende av norsk och svensk vattenkraft.

Medan Jylland (DK1) har en fördel i att tillhöra det mer robusta kontinentala synkronsystemet, är Själland som del i det nordiska synkronsystemet mer utsatt. Särskilt viktig är relationen till det intilliggande svenska elområdet SE4. Som Second Opinions läsare vet har man från dansk sida genom åren protesterat kraftigt mot avvecklingen av elproduktionen i SE4, vars effekter i hög grad drabbat också Danmark.

Här två konkretiseringar om försämringarna i DK2-nätet:

”Lolland [som tillhör DK2] har i dag omkring 700 megawatt vind/sol i ett mycket svagt nät. Ytterligare 2 megawatt elproduktion är under planering, men inget nät som skulle kunna ta hand om en så stor effekt. Beroende på N-1-situationen i Öresund ger det en mycket ökad risk för spänningskollaps, vilket potentiellt är ett hot mot hela det övriga nätet.”

”Ett annat stort problemet är N-1/N-2-situationen i 400-kilovoltskablarna över Öresund. Om den ena av kablarna av något skäl inte kan hållas i drift, bör det helst inte uppstå fler komplikationer. Det handlar ju inte bara om överföring av själva elen, utan också om överföring av den rotationsenergi, synkroniserande effekt och kortslutningseffekt som elsystemet förutsätter.”

Det som nu hänt, på ett överraskande sätt, är att de danska politikerna tvingats ta kärnkraftsfrågan på allvar. Tidigare har Nye Borgerlige, för tillfället med tre platser av de 179 i Folketinget, profilerat sig som ett kärnkraftsparti. Ordföranden Pernille Vermund förklarade i fjol att hon hellre såg ett kärnkraftverk än ett vindkraftverk på sin bakgård och inte skulle ha något emot att förvara kärnavfall i sin källare.

Även en ungdomspolitiker i det liberala partiet Venstre, Louise Theilade Thomsen, vill bort från ”tabuet” om kärnkraften och ser inget problem i Danmark för den händelse Sverige skulle bygga ett nytt kärnkraftverk i Barsebäck.

Tyngre väger att en central socialdemokratisk politiker, som förre utrikesministern Jeppe Kofod, trätt fram. Hans argument handlar till en del om försörjningssäkerhet: ”När den tyska gröna vicekanslern Robert Habeck drar till Qatar – en av världens två wahhabistiska [strängt islamistiska] regimer – för att köpa gas, säger det allt om Europas förödmjukelse”, skriver han i Berlingske och efterlyser en energi- och säkerhetspolitisk frihetskamp.

”I alltför många år har vi varit för dogmatiska och kategoriska i vårt avvisande av atomkraft. Sol- och vindkraft är inte tillräckligt och riskerar att bli en sovkudde [”sovepude”] för den omställning som ska frigöra världen från fossila bränslen och beroende av slyngelstater”, tillägger Jeppe Kofod.

Från det socialdemokratiska partiets sida var man snabbt ute och försäkrade att partiets mångåriga absoluta nej till kärnkraft står fast. Vind- och solenergin räcker till, enligt partiets talesperson i frågorna Lea Wermelin, som menar att Danmark med sin förnybarhetsinriktning har väldigt mycket att erbjuda både i det egna landet och ute i världen.

Riktigt intressant blev den här frågan häromdagen (10 maj), då Folketinget tog till behandling ett förslag att tillsätta en så kallad Nils Bohr-kommission, med uppdrag att undersöka fördelar och nackdelar med kärnkraft i Danmark. Förslaget lades av Liberal Alliance, ett av de halvstora danska partierna (14 av 179 Folketingsledamöter).

Partiets talesman Steffen Frølund karakteriserade den danska energipolitiken som känslomässig och protektionistisk och efterlyste tillsättande av en grupp av oberoende experter och systemtänkare som skulle analysera kärnkraften vetenskapligt och förutsättningslöst. Detta skulle inte göras i syfte att pick the winners, men definitivt heller inte i syfte att pick the losers, ”så som fallet har varit sedan 1985”. Den två timmar långa debatten i Folketinget kan följas här.

Pikant är att det ankom på den nuvarande danske energi- och klimatministern Lars Aagaard, Moderaterne, att framföra och argumentera för beskedet att de danska regeringspartierna (socialdemokraterna, det liberala partiet Venstre och Moderaterne) bestämt sig för att rösta nej till förslaget. Aagaard var under fjorton år, fram till i fjol, vd för intresseorganisationen Dansk Energi och kan energifrågorna utan och innan. Kanske kan man våga påståendet att Lars Aagaard är världens kunnigaste minister inom energiområdet.

Ministerns besked nu var att Danmark klarar att bygga ett säkert och effektivt energisystem baserat på förnybar energi. Roande är att alla i Folketingsdebatten var väl medvetna om att Lars Aagaard inte är någon kärnkraftsmotståndare. Till exempel förklarade han nyligen i en intervju att det inte finns någon anledning till att vara emot kärnkraft: ”På det hela taget bör vi inte vara emot ny teknologi, och vi ska inte vara emot att bli klokare. Det vore verkligen dumt.” Vidare bekymrade det den danske energiministern att ”någon kunde hitta på att stänga välfungerande kärnkraftverk”, då energin så väl behövs.

Liberal Alliances förslag om en kärnkraftskommission blev nedröstat, dock ställde sig en majoritet i Folketinget bakom ett förslag att framöver genomföra en hearing om nästa generation av kärnkraft.