Putins strategi var att fullkomligt dränka Europa i gas. Från 2015 och till vintern 2020-2021 skulle den ryska gasen konkurrera ut andra energislag och maximera Europas beroende av metan. Sedan skulle Ryssland slå till.

Konsekvenserna för Europa har blivit oerhörda. I Sverige tog Gustav Boëthius, handläggare på Energimyndighetens enhet för trygg energiförsörjning, strid för att rädda den svenska energiförsörjningen.

Den 19 februari 2021 gjorde Gustav Boëthius den sannolikt tidigaste observationen inom Myndighetssverige om att något inte stod rätt till i Europas gasförsörjning. Han fick ett bekymrat telefonsamtal från Swedegas. På omvägar hade man hört att danska Energinet övervägt att utlysa tidig varning för gasbrist – den första krisnivån enligt EU:s förordning i saken.

Bild: Gazproms huvudkontor inryms i Lachta center i Sankt Petersburg. Foto: Wikipedia.

Anledningen till oron var att de danska gaslagernivåerna – som bevakades med avancerade verktyg – plötsligt hade börjat dippa. Troligtvis hade någon liten röd flagg automatiskt aktiverats i Energinets system.

”Det var inte tydligt varför de danska lagren betedde sig så här. För det första hade gasförsörjningen i både Danmark och Europa länge varit löjligt god. För det andra fanns inga väderfenomen, andra externa händelser eller tekniska fel som kunde vara orsaken”, berättar Gustav Boëthius.

Eventuellt orsakades gassänkan i Danmark av något underligt beteende bland gashandlarna, vilket i så fall kunde motivera att ett varningens finger höjdes åt marknaden.

Innan varningen hann verkställas slog vädret dock om till tö och lagringskurvan planade ut.

Med facit i hand har Gustav Boëthius en teori om vad som hände:

”För de verkliga Rysslandskännarna var det tydligt att Vladimir Putin aldrig skulle nöja sig med bara med annekteringen av Krimhalvön 2014 och upprätta några märkliga utbrytarrepubliker i Donbass. Likt en döende patriark ville han att Ryssland skulle återfå sin forna glans, och detta skulle ske genom att ta tillbaka hela Ukraina.”

Detta var ett stort projekt. De ryska väpnade styrkorna behövde rustas upp, den inhemska industrin behövde förberedas inför kommande sanktioner, statskassan behövde fyllas, desinformationsmaskineriet behövde smörjas och påtryckningsmedlen mot Ukrainas vänner behövde förfinas, förklarar Gustav Boëthius:

”Att Ukraina inte skulle få stöd av omvärlden när invasionen väl började var viktigt för Putin, och därför planerade han noga för att göra det så smärtsamt som möjligt för västvärlden att motarbeta hans planer.”

Den europeiska gasförsörjningen hade Putin till stor del rådighet över, särskilt gasleveranserna till Tyskland genom Nord Stream. Detta kunde användas som ett effektivt ekonomiskt vapen mot Ukraina och Ukrainas vänner, och potensen i vapnet byggdes upp under ett antal år. I samarbete med Tyskland drev Putin fram en andra Nord Stream-ledning, som skulle stå klar hösten 2021. Med den ledningen skulle Tyskland – EU:s största och mäktigaste land – bli ännu mer beroende av rysk ledningsbunden metan.

”Inför det som sedan hände instruerade Putin Gazprom att fullkomligt dränka Europa i gas”, säger Gustav Boëthius. ”Produktionen från alla gasfält skulle ökas, alla ventiler skulle öppnas, alla kompressorer skulle pumpa för att öka de ryska metanleveranserna till väst. Från 2015 och framåt – till vintern 2020-2021 – skulle den ryska gasen konkurrera ut andra energislag och maximera Europas beroende av metan.”

Sedan, exakt ett år innan den planerade invasionen av Ukraina, fick Gazprom en ny order. Nu skulle gasleveranserna till Europa stängas av. Under 2021 skulle bara så mycket rysk gas skickas till Europa som de snillrikt formulerade gaskontrakten krävde. I stället skulle Europa tvingas tömma sina egna gaslager.

Det hör till saken, säger Gustav Boëthius, att Gazprom också kontrollerade en betydande del av de europeiska gaslagren, framför allt de tyska.

Successivt under 2021 började Vladimir Putin beröva Europa dess motståndskraft mot hans gasvapen. Han skulle göra Europa beroende av ett just-in-time-leveranssystem för ledningsbunden metan. Sannolikt var det denna gaslagertömningsmanöver som de danska kollegorna hade plockat upp en signal på.

Och sannolikt utfärdade Vladimir Putin ordern om gastömning den första veckan i februari 2021, säger Gustav Boëthius.

”En gasmarknadscykel är exakt ett år. Troligen var Vladimir Putins plan att invadera Ukraina den första veckan i februari 2022 då vädret är som kallast. Men här gjorde han en elementär miss. Den 4-20 februari 2022 stod Kina värd för vinter-OS, och det kinesiska ledarskapet lät inte Rysslands krig stjäla strålkastarljuset från det evenemanget.”

Invasionen blev alltså tre veckor försenad. Då hade tjälen hunnit släppa i den ukrainska marken, och de ryska stridsvagnskolonnerna fastnade i leran.

De extrema europeiska gasprisernas återverkan på det svenska elpriset har ofta uppmärksammats i svenska medier. För första gången berättas i Gustav Boëthius bok nu om allt det andra som också hände, om de hot mot Sverige som följde i gaskrisens spår och hur de hanterades av en person som kunde tolka händelseförloppet, och även påverka det, nämligen Gustav Boëthius själv.

Den första saken att klarlägga var hur danskarna agerade. Om läget blev kritiskt i Danmarks gasförsörjning, skulle leveranserna till Sverige överhuvudtaget ges någon prioritet?

Gustav Boëthius hittade sitt förhandlingsargument gentemot Danmark i de värdekedjor som skapades av gasanvändningen i de svenska industrierna, framför allt den som gällde produktionen av dricksvatten. Danmark och Sverige var lika beroende av samma leverantör av den nödvändiga insatsvaran för vattenreningen, och denna bara kunde produceras med hjälp av gas.

Ett möte med Energinet återges av Gustav Boëthius bland annat så här:

”Jag sa att jag hade förstått vad man sa från dansk sida, men nu måste man också förstå vår situation. Vi kunde givetvis inte kontrollera danskarnas beslut om att skicka eller inte skicka gas till Sverige. Det har vi inte rådighet över, och vi accepterade det. Men däremot skulle vi kunna bestämma om hur den gas som Danmark faktiskt skickade till oss skulle fördelas inom Sverige. 

– Och vid en särskild gräns, sa jag, så kommer vi tyvärr att behöva stänga av ert vatten.

Det blev tyst i rummet, och jag lät publiken hämta sig och rätta sig i stolarna. Det blev Niels som ställde nästa fråga.

– Och när stänger ni av vattnet?

– Du måste förstå, sa jag. En miljon problem kan uppstå.”

Efter det mötet förändrades Sverige och Danmarks gasrelation. Det tog någon månad för budskapet att sjunka in, men sedan var bollen i rullning. Danska Fødevarestyrelsen och svenska Livsmedelsverket kom in på banan, den svenska Energimyndighetens och danska Energistyrelsens generaldirektörer höll diskreta samtal om saken. En rad myndigheter och företag, som alla var beroende av ledningsbunden metan, loopades in.

Gustav Boëthius framåtriktade agerande möjliggjordes av att han sökte kontakt med Sveriges gaskunder och lärde sig vad gasen användes till. Det klargjorde att det största hotet låg i att centrala gasberoende industriprocesser skulle slås ut, med risk för skador som under lång tid och mycket allvarligt skulle kunna drabba miljontals människor.

Intressant är att Gustav Boëthius envisa arbete resulterade i att lilleputtlandet – i fråga om gasen – Sverige blev först i EU att uppdatera sin officiella gaskrisplan, de facto det enda landet i unionen som uppdaterade sin plan före kriget. Därigenom fick Sverige kommissionens uppmärksamhet, vilket kunde användas för att vinna ytterligare fördelar för Sverige.

I Bryssel hade man inledningsvis ingen aning om hur man skulle hantera energikrisen. I kontakterna med EU tog Gustav Boëthius varje chans att förklara för kommissionskollegorna att Sverige var unikt som gasland:

”Vi konsumerade den minsta gasvolymen och hade den minsta andelen av gas i den nationella energimixen. Vi hade den minsta andelen hushållskunder ansluta till systemet, och i själva verket var vår gasmarknad ett industriprojekt. Men med denna gas tillverkade Sverige ett antal kritiska produkter som utgör vitala delar av globala värdekedjor.”

Han valde att mot kommissionen spela också ett nytt kort: att ett gasavbrott i det västsvenska gasnätet skulle orsaka ett långt uppehåll i den globala produktionen av insulin, och dessutom liknande störningar inom andra stora läkemedelskategorier. Globalt skulle hundratals miljoner människor påverkas. Budskapet var att kommissionen skulle beakta också kritiska värdekedjor och inte bara skydda hushållskunderna.

”Under mer än ett halvår var jag besatt av frågan. Jag blev trött och arg och var otrevlig mot kollegor. Men under den här perioden gjorde jag mitt livs arbetsinsats. Det slutliga ransoneringsresultatet kom för Sveriges del nämligen att bli ytterst gynnsamt, och jag ångrar därför inget”, säger Gustav Boëthius.