Med en reduktionsplikt på EU:s miniminivå och utan nya styrmedel som lyckas minska utsläppen av metan inom jordbruket kan det bli svårt och i alla fall mycket dyrt att klara EU:s krav genom minskningar av utsläppen inom Sveriges gränser, skriver John Hassler, professor i nationalekonomi med fokus på klimatekonomi vid Stockholms universitet. Vi bör redan nu inleda diskussioner för att köpa ESR-kvotsenheter från länder med låga krav på utsläppsminskningar, menar han.

Sverige bör köpa utsläppsminskningar i andra EU-länder. Detta är fullt möjligt enligt EU:s regler och kan komma att behövas för att vi till rimliga kostnader ska nå de krav som följer av den nyligen träffade överenskommelsen om EU-kommissionens ”Fit for 55” paket.

Bild: Bulgariens och sydöstra Europas största kraftverk Maritsa Iztok använder brunkol som bränsle. Karftverket är Bulgariens största utsläppare av koldioxid. Källa: Wikipedia.

EU:s krav på Sverige innefattar utsläppsminskningar inom de sektorer som inte täcks av EU:s utsläppshandelssystem. Dessa, så kallade ESR sektorer, är bland andra bil- och lastbilstrafik, jordbruk och uppvärmning. Sverige är enligt överenskommelsen ansvarig för utsläppsminskningar motsvarande 50% av de svenska utsläppen år 2005.

Av rättviseskäl har Sverige fått ett mycket större ekonomiskt ansvar för utsläppsminskningar än mindre rika medlemsländer. Kraven på Bulgarien är till exempel bara 10%. Inget i EU:s regler säger dock att utsläppsminskningarna måste eller ens bör ske inom vårt lands gränser. Istället kan Sverige ta sitt ansvar genom att betala för utsläppsminskningar i andra EU-länder. Möjligheten till sådan handel med ESR-kvoter är införd i syfte att utjämna skillnader i kostnaderna för utsläppsminskningar i olika delar av unionen. Tanken är precis densamma som med utsläppshandelssystemet EU ETS. Där är det dock företag som köper och säljer utsläppsrätter men inom ESR-sektorerna är det regeringar som handlar med ESR-kvotsenheter.

Hittills har den svenska politiken varit inriktad på att utsläppsminskningarna huvudsakligen måste ske i Sverige och framför allt inom transportsektorn. Det senare kräver förmodligen att reduktionsplikten bibehålls på en hög nivå. Det är redan mycket dyrt och inspirerar inte till efterföljelse. Efterfrågan på biobränsle ökar snabbt och priset riskerar skjuta i höjden. Biobränslet behövs rimligen bättre för andra ändamål än bilar, till exempel inom flygtrafiken.

John Hassler, professor i nationalekonomi med fokus på klimatekonomi, menar att det förmodligen blir billigare med utsläppsminskningar i andra länder. Foto: Adam Jakobsson.

Med en reduktionsplikt på EU:s miniminivå och utan nya styrmedel som lyckas minska utsläppen av metan inom jordbruket kan det bli svårt och i alla fall mycket dyrt att klara EU:s krav genom minskningar av utsläppen inom Sveriges gränser. Vi bör därför redan nu planera för att köpa ESR-kvotsenheter från andra länder. Det påstås ofta att detta riskerar bli väldigt dyrt, t.ex. av klimatpolitiska rådets ordförande Cecilia Hermansson. Jag skulle säga att lite eller inget pekar i denna riktning. Dessutom kan riskerna för höga kostnader minskas.

Hittills har handeln med ESR-kvotsenheter varit blygsam och obskyr men när den skett har priset varit mycket lågt. Tyskland kom nyligen överens med Bulgarien, Tjeckien och Ungern om att köpa utsläppskvoter motsvarande 11 miljoner ton koldioxid. Enligt det ansvariga tyska ministeriet har man betalat ”flera miljoner euro” för detta. Detta betyder att man betalt flera kronor per ton koldioxid. Men kostnaden för minskningar via reduktionsplikten är i storleksordningen 1000 gånger högre! Att priserna på ESR-kvoter i framtiden skulle hamna på några kronor per ton är förstås inte troligt. Men att de skulle bli så höga att reduktionsplikten blir ett jämförelsevis billigt alternativ förefaller dock högst osannolikt.

Med en väl fungerande mekanism för att handla ESR-kvotsenheter bör priserna hamna i nivå med priset på utsläppsrätter inom EU ETS. De skulle då inte vara ett kostsamt alternativ till dyra inhemska utsläppsminskningar, tvärtom. En välfungerande handel förutsätter dock att långsiktiga överenskommelser träffas mellan inblandande regeringar. Det är förstås riskabelt att förlita sig på att länder av en slump skulle ha kvotenheter över som de kan sälja om någon skulle visa sig vilja köpa. Därför bör vi redan nu inleda diskussioner om handel med länder med låga krav på utsläppsminskningar. Om vi kommer överens med till exempel Bulgarien att finansiera utsläppsminskningar där är det en ”win-win” situation som bör användas. Genom att bidra till att utveckla transparenta mekanismer för sådana ömsesidigt bra överenskommelser kan Sverige visa sig vara ett gott klimatpolitiskt föredöme och bidra till att EU:s nya regelverk behåller sin legitimitet.