Energimarknadsinspektionen har börjat arbeta med en ny metod för att bestämma vilka avgifter som elnätsföretagen får ta ut. Joacim Eronen som är vd för Upplands Energi är mycket kritisk och menar att det slår mot investeringarna: ”Det handlar om investeringar i leveranssäkerhet som till exempel vädersäkringar och reinvesteringar som vi skjuter fram.”, säger han.
Energimarknadsinspektionen (Ei) har flaggat för en ny metod för reglering av elnätsföretagens intäkter, och vill gå ifrån den nuvarande så kallade kapacitetsbevarande principen till en ”förmögenhetsbevarande”. Det handlar om hur man räknar ut värdet på det kapital, och därmed kostnaden för att använda det, som företagen ska kunna få ersättning för av sina kunder. Lite förenklat kan man säga att skillnaden handlar om att utgå ifrån vad ett elnät en gång i tiden kostade att bygga jämfört med vad de skulle kosta att ersätta idag. Skillnaden kan bli stor bland annat eftersom investeringar sker på flera decenniers sikt.
”Ei har sedan tidigare identifierat flera svårigheter med den så kallade kapacitetsbevarande principen…”, skriver Ei och signalerar att en förmögenhetsbevarande princip vore bättre och att den skulle sänka kostnaderna för kunderna.
Branschen har varit kritisk bland annat för att det inte gjorts någon ordentlig utredning av konsekvenserna av en sådan stor förändring, att Ei börjat arbeta med en ny metod trots de stora oklarheterna om hur den nya metoden ser ut men också för att de flaggade förändringarna skulle slå mot det stora behovet av investeringar de närmaste åren samt i omställningen till ett fossilfritt samhälle där infrastrukturen elnät är möjliggöraren.
Joacim Eronen är vd för Upplands Energi, som är ett kundägt energiföretag. Hans beräkningar visar att metodförändringen skulle kunna innebära kraftigt minskat investeringsutrymme, och företaget har redan dragit ner på investeringar:
”Energimarknadsinspektionen har signalerat att de vill byta beräkningsmetod i intäktsregleringen från en kapacitetsbevarande metod till en förmögenhetsbevarande. För oss skulle det innebära ungefär 20-25 procent lägre ersättning. Vi har redan nu på grund av detta sänkt vår investeringsvolym med nästan en tredjedel.”, slår Joacim Eronen fast.
Upplands Energi har sin bas i Björklinge en dryg mil norr om Uppsala och har runt 15.000 kunder som också alltså äger verksamheten genom en ekonomisk förening. Företagets elnät distribuerar elenergi i halva Uppsala Kommun samt delar av Östhammar och Heby kommuner.
Det är långa investeringscykler i en elnätsverksamhet och 40-50 års investeringshorisont är normalt. I Upplands Energis fall handlar det om ett relativt glest befolkat område där en typisk investering är att byta ut luftledningar till jordkabel för att öka leveranssäkerheten.
Företaget gör inga utdelningar av vinstmedel till ägarna och har heller inte möjlighet att begära att ägarna ska skjuta till kapital.
Joacim Eronen
”Vårt ägardirektiv slår fast att vi ska leverera rätt nätkvalitet till en skälig kostnad till våra kunder som också är våra ägare. Det egna kapital som vi har kommer från kassaflödet, alltså från anslutningsavgifter och tariffer. Ägartillskott är uteslutet.”, säger Joacim Eronen.
Med kassaflöde menas alltså in- och utbetalningar över tid vilket avgör hur mycket kapital som finns för exempelvis investeringar.
”De beräkningar som vi gjort baserat på det vi tror kan komma i ny reglermodell innebär att vi kommer få ett negativt kassaflöde om vi skulle investera på de nivåer vi historiskt gjort.”, konstaterar Eronen.
Upplands Energi är alltså hänvisat till att låna pengar i det fall som det behövs mer kapital än vad verksamheten genererar. Den snabba elektrifieringen som är på gång leder till nya behov av som exempelvis laddinfrastruktur och möjlighet att ansluta solpaneler.
”När det gäller lånat kapital så är vi kunder i en vanlig storbank, och de är väl insatta i hur regleringarna påverkar vårt kassaflöde. Har vi inget positivt kassaflöde över tid så påverkar det självklart vår möjlighet till att låna. Jag anser även att i grunden skall framtida investeringar finansieras av de nättariffer och anslutningsavgifter som kundkollektivet betalar.”
Joacim Eronen använder liknelsen vid ett hushåll som äger sitt boende: banken kommer bara att låna ut pengar om den bedömer att det finns rimliga inkomster i hushållet för att betala tillbaka med ränta.
Det nuvarande läget leder till att investeringsutrymmet krymper.
”Det handlar om investeringar i leveranssäkerhet som till exempel vädersäkringar och reinvesteringar som vi skjuter fram. Det innebär att vårt elnät kommer att bli äldre och äldre, och då påverkas förstås leveranssäkerheten.”
3 Kommentarer
3 Kommentarer
Jimmie
12 februari, 2023: 7:52 f mDetta elnätbolag kanske har som mål att bara investera så mycket som krävs för att skapa en tillräcklig ”nätkvalitet” vilket är bra. Men generellt är det konstigt att regleringen både nuvarande och tänkta är så fokuserad på hur mycket kapital som används. Det borde vara mer fokus på nätkvalitet i regleringen och uppnår man en viss standard på nätkvaliten så skall man självklart få ett positivt kassaflöde. Men kunderna bryr sig egentligen inte om hur mycket det kosta att bygga en viss anläggningsdel utan kunden bryr sig om vilken nätkvalite den får till en specifik kostnad. Just nu driver regleringen iaf vinstdrivande företag att investera i såna anläggningsdelar som ger mest avkastning oavsett om den anläggningsdelen behövs i nätet eller inte.
SvaraFredrik Bruno
11 februari, 2023: 10:45 f mVindkraftens variationer mellan stiltje och blåsiga förhållanden är grovt räknat i storleken en tiopotens mellan 11 GW och nästan ingenting. Gräver man ner sig i Svenska Kraftnäts statistik (Kraftrummet/Energistatistik) kan man se att i första hand vattenkraften får ta stötarna för att vi ska få ett jämnt flöde. Vattenkraften pendlar mellan 2 GW och 12-13 GW och pendlingarna möter varandra, dvs vattenkraften får bli reglerkraft (balanskraft) som gör att vi har ett stabilt elnät. Det innebär för det första att bygger vi ut vindkraften ytterligare som politikerna (både S, MP och åtminstone L) vill, så har vi inte balanskraft så det räcker för att kompensera vindkraftens variationer. Överdimensionerar vi då vindkraften i förhållande till förbrukningen får vi då kraftöverskott, som sannolikt inte alltid går att sälja (men det tror jag de kan lösa på annat sätt).
SvaraMen – min huvudinvändning nu är de här effektvariationerna som vattenkraften tvingas till måste säkert sänka vattenkraftverkens lönsamhet. Ytterliga vindkraftutbyggnad sänker lönsamheten än mer. De kan inte längre utnyttja vattnet och turbinerna fullt ut, utan producerar som det ser ut bara ungefär hälften så mycket el som de borde kunna göra med ett jämnt flöde i turbinerna, så att de går fullt hela tiden man har vatten så det räcker. Vattenkraften var i stort sett grovt räknat färdigutbyggd runt 1970, så verken måste rimligen ha varit dimensionerade för att gå på full-last så långt vattnet räckte. Det antyder att dagens förhållanden för vattenkraften inte är optimala och att de förlorarar stort i intäkter när vindkraften byggs ut. Ytterligare vindkraft kommer att skärpa de här motsättningarna, samtidigt som vattenkraften inte längre räcker till som balanskraft.
Kärnkraften hittills har gått med ett jämnt flöde (statistiken avser 2022) och är tydligen mindre lämpad som balanskraft.
Man ser här hur topparna för vindkraften möts med motsvarande neddragningar av vattenkraftproduktionen.
Jag tror inte det står klart för menige man hur stora variationerna är, hur lång tid de kan vara eller hur stor betydelse balanskraften har. Vi skulle ju kunna låta vattenkraften, som ju redan är utbyggd, gå för fullt med normal produktion som det var förr i tiden. Det skulle vara mycket pålitligare.
Man ser på statistiken hur topparna för vindkraften möts med motsvarande neddragningar av vattenkraftproduktionen.
Jag tror inte det står klart för menige man hur stora variationerna är, hur lång tid de kan vara eller hur stor betydelse balanskraften har. Vi skulle ju kunna låta vattenkraften, som ju redan är utbyggd, gå för fullt med normal produktion, som det var förr i tiden. Det skulle vara mycket pålitligare, och dessutom – här förefaller det som vi slarvar bort möjligheten till driftsäker fossilfri elkraft från vattenkraftverken. Var det det vi ville åstadkomma?
Så för det första måste någon betala för de här obalanserna (blir det vi elkonsumenter via Svenska Kraftnät och nätbolagens avgifter?), för det andra så efterlyser åtminstone jag lite mer teknik och lite mindre politik när det gäller landets kraftförsörjning. Den här lekstugan vi har nu har redan lett till långkalsonger och dubbla ylletröjor även inomhus. Och snart får jag väl också bruk av den gamla fotogenlampan som jag plockat fram och rustat upp.
Ingemar Eriksson@Fredrik Bruno
14 februari, 2023: 2:53 e mJag har umgåtts med lite vattenkraftfolk genom åren och de konstaterade för tio år sen att vattenkraftverken misshandlas tekniskt av den reglering de drabbas av med utbyggd vindkraft.
SvaraEtt kärnkraftverk kan reglera ganska bra ner till runt 70% av sin nominella effekt, ca 300 MW är i praktiken en skaplig reglermöjlighet. Men det skadar kraftverkets ekonomi.
Vindkraften skulle egentligen kunna reglera ner själv de stunder det blåser ”för mycket”.
Hur behandlar egentligen marknaden fysiska nätförluster? Flytten av 4000 MW kärnkraft från SE4-SE3 till SE2 borde medföra större nätförluster, men vem betalar?
Till sist, är inte ”ursprungsgarantier” prisdrivande? Det ger i princip vindkraften rätt att lagra sin överskottsproduktion ”gratis” i datorn samtidigt som det driver upp priset för de kraftslag som måste reglera ner. Ursprungsgarantierna kan dessutom säljas inom hela EU vilket rimligen driver upp nätförluster om det finns någon rimlig teknisk koppling. Egentligen avräknas många vindelcertifikat mot en verklig produktion av fossilt baserad el och den elen är förvisso relativt lokalproducerad, så länge den får finnas.