Processen för att bygga havsbaserad vindkraft är betydligt smidigare och tydligare på kontinenten, konstaterar Johnny Ståhlberg som är ansvarig för Vattenfalls havsbaserade vindkraftsprojekt. ”Man kan ifrågasätta om Sverige har en effektiv process”. 

Regeringen har stora förhoppningar på att den havsbaserade vindkraften snabbt ska kunna byggas ut för att möta framtidens stora efterfrågan på el. Marknaden är med på tåget och har planer för en utbyggnad motsvarande 366 TWh per år, enligt branschorganisationen Svensk Vindenergi.

Johnny Ståhlberg berättar att Vattenfall hittills främst investerat i vindkraft på kontinenten men att man nu vänder blicken mot Sverige och att särskilt den havsbaserade är intressant.

– Sverige har haft mycket fossilfri energi och låga priser, men nu ser vi att det finns utrymme och behov för större investeringar i Sverige. Just nu har vi två ansökningar för havsbaserad vind hos regeringen som väntar på beslut.

I förra veckan fick Vattenfall tillstånd för att bygga en vindkraftspark vid Kriegers flak söder om Trelleborg. Projektet påbörjades redan 2002 men har försenats upprepade gånger. Bland annat eftersom Vattenfall behövde söka nya tillstånd för större turbiner. Mitt i processen fattade också Länsstyrelsen beslut om att delar av Kriegers flak skulle klassas som Natura 2000-område.

Johnny Ståhlberg är orolig för de svenska tillståndsprocesserna. I länder som Danmark, Nederländerna, Frankrike och Tyskland, där Vattenfall främst investerat, är processerna smidigare och mer förutsägbara.

Johnny Ståhlberg

– Projektstyrningen är centraliserad och det är staten som pekar ut vilka områden till havs som ska byggas. I Nederländerna och i Danmark sköter också staten tillståndsprocesserna. Det ser lite annorlunda ut i Storbritannien, Frankrike och Tyskland, men gemensamt för samtliga länder är att det finns en tydlig process för att säkerställa att havsbaserad vind blir byggt, säger Johnny Ståhlberg.

På kontinenten är det också gängse att man auktionerar ut själva byggandet till den aktör som kan bygga till lägst kostnad.

– Vår erfarenhet är att processen blir mer förutsägbar när den i slutändan blir en finansiell fråga.

I Sverige sker vindutbyggnaden med större oförutsägbarhet.

– Nu har vi en situation där mellan 50–70 olika projekt är på väg in ungefär samtidigt. De ska passera samma myndigheter, samma försvarsmakt och samma komplexa tillståndsprocesser, säger Johnny Ståhlberg.

Här skulle han vilja se en bättre samordning.

– En stor nackdel med de svenska tillståndsprocesserna är att du inte får en samlad prövning. Det kan handla om mellan 7–10 olika tillstånd för att kunna anlägga en vindpark i Sveriges ekonomiska zon. Jag tycker att man kan ifrågasätta om Sverige har en effektiv process.

Daniel Kulin, strategisk analytiker på Svensk Vindenergi*, menar dock att marknadsmodellen varit framgångsrik i att attrahera en mångfald av aktörer, kapital och innovationskraft.

– En mer uppstyrd modell passar kanske Vattenfall medan den mer fria passar andra projektörer, säger han.

Men det har visat sig vara svårt att komma vidare i processerna. Här är Daniel Kulin kritisk mot de svenska myndigheterna som han menar inte förmår lyfta blicken.

Daniel Kulin

– Vi är väldigt duktiga på att attrahera investeringar till förstudier men man skulle ju vilja att de sedan konverteras till produktion av förnybar energi. Det måste vara målet, men jag ser inte att myndigheterna har det perspektivet. I stället fokuserar man på sitt eget lilla område och missar helheten.

– Idag är det inte ovanligt att det en månad efter en samrådsprocess dimper ned ett brev från Länsstyrelsen om att nu ska vi göra ett Natura 2000-område av det tilltänkta vindkraftområdet, fortsätter han.

Daniel Kulin menar ett en förändring måste till eftersom förutsättningarna ändrats radikalt de senaste åren.

– Det som har hänt är att vi ska fördubbla Sveriges elförsörjning de kommande 10–20 åren. Det finns ett stort tryck inom industrin att börja investera i elektrifieringen men hur ska det gå till som det ser ut idag, frågar han sig.

Johnny Ståhlberg efterlyser också att myndigheterna intar ett mer vidsynt perspektiv.

– Risken är att de olika tillsynsmyndigheterna endast tittar på sina frågor från sitt perspektiv utan att lyfta blicken och se det nationella perspektivet. Jag skulle vilja se en tydligare plan för hur den här stora utbyggnaden ska gå till. Vart vi ska med områden, tidsplaner och prioriteringar.

När Svensk Vindenergi nyligen gjorde en sammanställning över den planerade havsbaserade vindkraften konstaterade man att totalt 67 terawattimmar just nu befinner sig i tillståndsfasen.

Men tidsspannet för när de vindparkerna eventuellt skulle kunna driftsättas sträcker sig mellan 2028 som tidigast och 2041 som senast, beroende på hur effektiva tillståndsprocesserna blir.

– Klart den osäkerheten kan påverka investeringsbesluten. Det måste finnas förutsättningar för att komma vidare i processen. Vi behöver en trygghet i att vi kan få avkastning i våra investeringsbeslut, konstaterar Johnny Ståhlberg.

***

* När intervjun med Daniel Kulin gjordes arbetade han på Svensk Vindenergi. Nu arbetar han på den norska vindprojektören Cloudberry.

Fakta:

Totalt uppgår Vattenfalls nettoinvesteringar för 2022 – 2023 till 55 miljarder kronor.

De är uppdelade på tillväxtinvesteringar (34 miljarder), underhållsinvesteringar (16 miljarder kronor) och ersättningsinvesteringar (6 miljarder kronor)

Av tillväxtinvesteringarna lägger Vattenfall 23 miljarder kronor (70 procent) på vindkraftsinvesteringar.

Regeringen har gett Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att utreda konkurrerande vindkraftparker till havs. Myndigheten ska redovisa uppdraget senast 30 november 2022.