Håkan Larsson, samhällspolitisk chef på Villaägarna, ifrågasätter varför Energimarknadsinspektionen värnar det som är bra för nätföretagen snarare än kunderna. Istället för att företag och boende ska drabbas av höjda kostnader, borde Ei koncentrera sig på att hitta incitament för nätinvesteringar och utforma tydliga krav på vad en områdeskoncessionshavare ska leva upp till för att få behålla sin koncession, skriver han.

I en intervju på Second Opinion den 5 februari framför Energimarknadsinspektionen åsikten att ”prissignaler” i ökad omfattning ska få slå igenom mot både företag och boende.

Bild: Brommaplan. Foto: Wikipedia, Jan Augustsson / Riksantikvarieämbetet

”Det vore bra för nätföretagen om de har möjligheten att tillämpa olika tariffer inom ett nätområde beroende på vilka behov som finns i nätet”, säger Jens Lundgren, biträdande chefsekonom på Ei i intervjun.

Som företrädare för 300 000 småhus runt om i Sverige är det provocerande att den reglerande myndigheten värnar om sådant som är ”bra för nätföretagen” istället för att värna den svagare parten, dvs. kunden. För det är inte landets småhusägare som rår för att Sverige brottas med kapacitetsbrist. Att då skicka notan till kunderna, för fel som politiker och företag begått, är stötande.

Istället för att företag och boende ska drabbas av höjda kostnader, borde Ei koncentrera sig på att hitta incitament för nätinvesteringar och utforma tydliga krav på vad en områdeskoncessionshavare ska leva upp till för att få behålla sin koncession.

Staten har genom koncessionen gett elnätsbolaget rättigheten att bedriva ett naturligt monopol inom sitt område. Mot en sådan rättighet borde rimligen en lika stor skyldighet ställas. Om bolaget inte uppfyller den skyldigheten borde Ei ha möjlighet att dra tillbaka koncessionen. Om en koncession dras tillbaka, ska en annan aktör ges möjlighet att bedriva elnätsverksamheten.

Vi anser att en period om fem år skulle vara en lagom tid för en ordentlig genomlysning av hur väl elnätsbolaget har uppfyllt sina plikter gentemot de kunder som finns inom elnätsområdet. Centralt är att elnätsområdets kunder ska få god leveranssäkerhet.

Vidare måste avkastningsregleringen förenklas och inriktas på kostnadstäckning för de investeringar som nätbolaget rimligen kan behöva göra för att uppnå lagstadgad leveranssäkerhet och elnätskapacitet. Elnätsbolagen ska få ersättning för detta, varken mer eller mindre.

Elnätsbolagen borde värderas utifrån indikatorer som visar hur väl de har uppfyllt sina skyldigheter. Dessa indikatorer ska nogsamt utvärderas av en tredje part som utifrån sakliga fakta ska utföra en teknisk, ekonomisk och samhällsinriktad revision av elnätet inom respektive elnätsområde. Denna revision som sker vart femte år föreslås fokusera på:

1. genomförda investeringar

2. genomfört underhåll

3. tillhandahållande av den elnätskapacitet som efterfrågas av elanvändare och producenter

4. tillhandahållande av god elkvalitet i enlighet med de föreskrifter som Energimarknadsinspektionen har utfärdat

5. elnätets informations- och IT-säkerhet

6. elnätets status och tillförlitlighet

7. elnätskundernas kundnöjdhet (inkluderande enskilda, företag, kommuner, regioner och producenter)

8. hur väl anslutningsskyldigheten har tillgodosetts (både elanvändare och producenter)

Baserat på resultatet av revisionen gör Energimarknadsinspektionen i vårt förslag en bedömning om elnätskoncessionen ska dras tillbaka eller om bolaget får fortsatt förtroende att bedriva elnätsverksamhet inom områdeskoncessionen.

Om en elnätsägare åberopar kapacitetsbrist borde EI till en början utkräva vite om inte åtgärder vidtas. Det kan handla om att bygga ut elnätet, men även alternativet att bygga batteri- eller vätgaslager borde tillämpas. I de fall elnätsbolagen inte börjar vidta åtgärder inom två år borde EI dra tillbaka nätkoncessionen och auktionera ut den till den aktör som kan anses ha bäst förutsättningar att leva upp till kundernas förväntningar.

Centralt är att fokus på denna monopolmarknad måste flyttas från kunderna till elnätsföretagen. Allt annat är orimligt och undergräver folkets förtroende för den reglerande myndigheten.