Stora förhoppningar finns att vattenkraften i Norge ska balansera den väderberoende elproduktionen i Sverige. Men det stora antalet elbilar i Norge riskerar att minska möjligheten till import till Sverige vid kritiska lägen, skriver Kenneth Ahlström, energi och miljöchef på Kopparstaden i Falun.

En avgörande del i visionen om framtidens energisystem med en stor andel väderberoende elproduktion är att acceptera att vissa (vindfria) dagar kommer import att krävas för att klara frekvenshållningen i elsystemet.

Foto: Norsk elbilförening.

Stora förhoppningar finns att vattenkraften i Norge ska balansera den väderberoende produktionen i Sverige. Ett problem är att även Danmark, Tyskland, Storbritannien vill vara med och handla el från Norge av samma anledning.

Det som inte diskuteras är hur den stora andelen elbilar i Norge riskerar att minska möjligheten till import från Norge vid kritiska lägen i Sverige. Normalt så brukar Norge obehindrat kunna bidra med ett överskott på minst 3000 MW effekt till elhandelssystemet. Bara inom några få år riskerar detta förhållande att rubbas.

Idag finns det cirka 500 000 laddbara bilar i Norge (se graf). Av bilförsäljningen i Norge under 2020 på 140 000 bilar uppgick de laddbara till 100 000. Om denna trend håller i sig kommande år, eller mycket mer troligt ökar, så innebär det en miljon laddbara bilar i Norge vid utgången av år 2025. Om hälften av dessa bilar pluggar in sin laddkabel kl 17 med 3,7 kW laddeffekt så kräver detta 1850 MW effekt. Då försvinner mer än hälften av normal export till omvärlden. Ännu värre om man laddar med 11 kW, då riskerar norrmännen själva att få problem att klara sin egen elförsörjning en kall vinterdag trots ca 25 000 MW tillgänglig eleffekt från sin vattenkraft.

Källa: Norsk elbilförening

Även i Sverige ökar de laddbara bilarna som bekant, idag finns det ca 170 000 sådana bilar. Om nuvarande årliga tillväxt på ca 70 % för laddbara fordon fortsätter så kan Sverige ha fler laddbara fordon än Norge år 2025. Prognosen till år 2030 är 2,5 miljoner laddbara bilar enligt Power Circle. En ännu större effektproblematik kommer att uppkomma än i Norge om laddningen inte kan regleras. Även om Norge inte behövde effekten till sina elbilar och enbart exporterade obehindrat till Sverige så kvarstår problemet med all övrig effekt som behöver importeras vindfria mörka vinterdagar. Vi har då inte ens nuddat vid behoven vid en eventuell satsning på ståltillverkning genom Hybrit och en fortsatt utbyggnad av datacenter.

Huvudfrågan blir varifrån eleffekten ska importeras och vad den elen kostar? Men framförallt, vilken miljöpåverkan har den? Vad riskerar att hända med visionen om 100 % förnybart?

Jag tycker detta är en viktig fråga att adressera till energiministern, Regeringen och andra berörda aktörer. Framförallt bör de som inte ser något större bekymmer med väderberoende elproduktion ge besked om hur effektproblematiken ska lösas praktiskt. Att hänvisa till vätgas och framförallt batterier i svepande och allmänna ordalag är inte tillräckligt. Att säga att Sverige producerar mer el än vårt behov (på årsbasis) hjälper inte heller när effektuttaget är som störst. Det är viktigt att proportionerna klargörs. En halv miljon av Teslas största batterier (100 kWh) till en kostnad av 75 miljarder (75 000 000 000 kronor) kan stötta elsystemet med 4000 MW under ett halvt dygn, sedan är de urladdade. När och hur ska de sen kunna återladdas om det fortfarande finns ett effektunderskott? Sådana och andra frågor bör tas på allvar om visionen om ett 100 % förnyelsebart energisystem ska kunna göras trovärdigt och kunna fungera praktiskt.