Det förslag till ändring av utvärderingen av den framtida metoden för att beräkna handelskapaciteter över prisområdesgränser, som Svenska kraftnät står bakom, innebär kraftiga försämringar, skriver elmarknadsanalytikern Mats Nilsson.

Litet i skymundan av Coronaviruset och en allmän elpriskollaps så lämnade Svenska kraftnät och de övriga systemoperatörerna den 17 april en förfrågan om ändring av den framtida metoden för att beräkna handelskapaciteter över prisområdesgränser. Att gränshandeln med el kommer att få en större betydelse i framtiden är många bedömare eniga om. EU har som långtgående ambition att minska prisskillnaderna mellan länder och prisområden ner till ca 2 öre/kWh. Effektiva producenter ska kunna nå kunder och därmed ska både kund- och producentnytta skapas. Det är därför värt att studera och begrunda vilka förändringar som nu föreslås.

Det finns problem med den nya beräkningsmetoden, flödesbaserad kapacitetsberäkning. Jag har tidigare beskrivit metodens begränsningar men låt mig kort rekapitulera min viktigaste kritik. I och med att systemoperatörerna kan förväntas använda gränsen för att minska sin mothandelskostnad, vilket den nya lagstiftningen möjliggör, så kommer handelskapaciteten att med stor sannolikhet minska. Metoden kommer vidare att leda till att flöden kommer att gå emot priset, dvs från högprisområde till lågprisområde. Det senare har implikationer för intradaghandeln då det skapar snedvridna incitament till handel. Problemen att få den nya metoden att fungera med gränsöverskridande intradaghandel på kontinenten har visat sig vara stora. Metoden innehåller dessutom en stor mängd information som inte kommer att nå aktörerna, till exempel vad som förorsakar minskad handelskapacitet vid en viss gräns, vilket ger små möjligheter att förstå prisbildningen. 8 av 10 europeiska subregioner, så kallade  beräkningsregioner varav Norden är en, har tills vidare avböjt att införa flödesbaserad kapacitetsberäkning. Metoden anses alltför ofärdig.

Det finns därför anledning att med noggrannhet följa den nordiska diskussionen, inte minst kring de parallella körningar som ska utföras. Dessa innebär att man under en period kör både den nuvarande och den flödesbaserade beräkningsmetoden, och utvärderar utfallet av de båda metoderna. Låt oss här fokusera på de delar där jag anser att förslaget till förändringar innehåller markanta försämringar.

I det ursprungliga förslaget ska de parallella körningarna säkerställa samhällsekonomisk effektivitet hela testperioden. Detta krav har plockats bort i förslaget och ersatts med ett tämligen löst formulerat krav på att om det är möjligt så ska testkörningar utföras och resultat meddelas. Systemoperatörerna hänvisar till att de ska ta fram ett icke bindande dokument som innehåller kravet om samhällsekonomisk effektivitet. Det vore dock olyckligt om reglermyndigheterna accepterade en sådan kraftig försvagning av skyddet mot en försämring av den samhällsekonomiska effektiviteten.

Transparens, såsom det används i ingenjörs- och samhällsvetenskaper, innebär att det är lätt för aktörerna att förstå vad som händer. I detta fall ska det vara lätt att inse varför en neddragning skett vid en viss gräns, eller man ska kunna logiskt förstå varför flöden blivit som de blivit. Här tycks systemoperatörernas (Svenska kraftnät et al.) definition i allt väsentligt skilja sig från aktörernas. De erfarenheter vi har från kontinenten är att det är viktigt att aktörerna får information om vilka de interna flaskhalsarna (critical network elements) är. Här hänvisar dock de nordiska systemoperatörerna till att nationell säkerhet, vilket är en unik säkerhetsklassning i Europa, omöjliggör sådan publikation. Tills man rett ut denna fråga finns det all anledning att skjuta på införandet. Att en nordisk implementation av den nya beräkningsmetoden skulle fungera väl med en lägre informationsnivå än till exempel i Tyskland är helt osannolikt.

Vi måste också påminna om varför lagstiftaren en gång föreslog denna metod. Det problem som lagstiftningen (nätverkskoden för kapacitetsallokering, CACM) avser att lösa är att:

1) lagstiftaren vill öka gränshandel

2) man vill undvika flytt till gräns.

I ett större perspektiv är det därför viktigt att vi kan se att 1 och 2 uppfylls. De inledande åren med den nya beräkningsmetoden på kontinenten har den belgiska reglermyndigheten noterat allvarliga problem med flytt av interna flaskhalsar till gräns.

Gränshandelns betydelse för elmarknaden ska inte underskattas. När vi hade de högsta priserna någonsin (14 kronor per kWh) hade Statnett dragit ner handelskapaciteten 100 MW (och det hade behövts 44 MW för att undvika de extremt höga priserna). Därför är det viktigt att den nya metodens prestanda utvärderas. Viktiga parametrar att redovisa är effekterna på gränshandel, effekterna på intradaghandeln, hur många timmar en intern flaskhals varit bindande (begränsat handelskapaciteten), samt hur producenter och kunder i olika länder påverkas. Intressant vore också att mer exakt följa upp hur flöden från högpris till lågpris påverkar marknaden. Det senare kan inträffa ca en tredjedel av tiden.

Min förhoppning är de nordiska myndigheterna håller huvudet kallt och inte accepterar de försämringar som nu föreslås. Vid införandet av en kontroversiell beräkningsmetod bör vi ställa så höga minimikrav att potentiellt negativa effekter minimeras till en samhällsekonomiskt rimlig nivå!