När Moderaterna lämnar energiöverenskommelsen görs det på både osakliga och förvirrade grunder, skriver Mikael Odenberg, tidigare energipolitisk talesperson för moderaterna, och tidigare generaldirektör för Svenska kraftnät.
Som Moderaternas energipolitiske talesman 1994 – 1998, ledamot av den tidens parlamentariska energikommission och förhandlingsman med regeringen misslyckades jag gruvligen med att stoppa en politisk stängning av de två kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck. Men jag lyckades i alla fall med att förändra mitt eget parti från ett parti som var för vissa slag av elproduktion och emot andra.
Replik på Mikael Odenberg av Klas Roudén.
I stället blev Moderaterna ett parti som insåg att alla slag av elproduktion har sina olika för- och nackdelar och där politikens uppgift är att ange ramar – skatter, miljökrav och säkerhetskrav. Inom de ramarna ska elproducenterna sedan på en så fri elmarknad som möjligt få tävla om att möta kundernas efterfrågan.
Jag känner också stolthet över Moderaternas historia i ett annat hänseende. Mer än många andra partier anser jag att Moderaterna historiskt lyckades avhålla sig från ett rent partitaktiskt spel i energifrågorna.
När Socialdemokraterna riggade 1980 års folkomröstning med tre olika, konstlade alternativ hjälpte folkpartiet till och lovade t.o.m. en socialisering av all elproduktion i landet för att hjälpa Socialdemokraterna. De enda som höll en någorlunda ärlig och pragmatisk kurs vid sidan om linje 3 var den gången Moderaterna.
Slutligen sätter jag allmänt ett stort värde vid att Moderaterna på goda grunder har kunnat etablera ett rykte om sig att vara en trovärdig avtalspartner. Man kan lita på ett handslag och att partiet inte plötsligt börjar svaja när det blåser.
Alla de här tre fundamenten raserades enligt min mening när Moderaterna meddelade att man lämnar den energiöverenskommelse som man ingick för tre år sedan. Man gjorde detta på både osakliga och förvirrade grunder.
Huvudskälet var att man vill omförhandla energiöverenskommelsens mål om att Sverige 2040 ska ha en elproduktion som är ”100 procent förnybar”. Det borde i stället stå ”utsläppsfri”. Om det är klimatfrågan som står i centrum så är detta naturligtvis en helt korrekt synpunkt. Men när uppgörelsen träffades var ordet ”förnybar” av lätt insedda skäl viktigt för framför allt Miljöpartiet.
Följaktligen löste man konflikten med sedvanlig politisk fingerfärdighet. Dvs. man skrev in målet ”förnybar” och skrev sedan i de två följande meningarna bort samma mål genom lydelsen ”Detta är ett mål, inte ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft och innebär inte heller en stängning av kärnkraft med politiska beslut”.
När M-talesmannen Lars Hjälmered ingick uppgörelsen var detta väl känt och övervägt i den dåvarande partiledningen och man visste således mycket väl vad man gjorde. Och Hjälmered fick rikligt betalt.
Genom överenskommelsen avskaffades den förhatliga kärnkraftsskatten som mot slutet stod för en tredjedel (!) av kostnaden för att producera kärnkraftsel i Sverige. Att nu svika den uppgörelse där man fick denna framgång inger inte förtroende och jag avundas inte Lars Hjälmered som nu lojalt har att försvara den nya linjen.
Jag har också noterat att den kärnkraftsskatt man fick avskaffad i en del tidningsartiklar har kallats för den ”socialdemokratiska straffskatten på kärnkraft”. Skatten höjdes onekligen 2015 med knappt 17 procent av den tillträdande Löfven-regeringen. Däremot är det diskutabelt om det var den höjningen eller en tidigare som puttade Ringhals 1 och 2 över lönsamhetsstupet. Den mest drakoniska höjningen av kärnkraftsskatten genomfördes nämligen 2008 av en alliansregering där Anders Borg var finansminister.
När Ulf Kristersson i Aktuellt lät meddela att Moderaterna inte längre vill ”vara med och administrera avvecklingen av svensk kärnkraft” så kan jag inte bli annat än matt och undra vilken planet han befinner sig på. Vilken avveckling? Vems avveckling?
Inga politiska beslut har fattats om avveckling. Tvärtom har politiken genom energiöverenskommelsen gett fortsatt klartecken för nya investeringar i kärnkraft. Att sedan ingen är intresserad är en annan sak. Men det finns ingen som administrerar en avveckling, utom elmarknaden.
Vad klagar Moderaterna för? Partiet skapade ju för bara för tre år sedan förutsättningarna för en mer rimlig konkurrens och för kärnkraftens framtid genom den avskaffade straffbeskattningen på kärnkraftsel. Men när man fått som man vill så ska man kliva av överenskommelsen. Det är inte att vara en pålitlig avtalspartner.
Förnybar elproduktion har under gångna år fått stora subventioner, både globalt och nationellt. Det har varit lyckosamt såtillvida att det pressat produktionskostnaderna. Förnybar elproduktion står alltmer på egna ben. Då borde en moderat reflex vara att fundera över hur man successivt ska kunna fasa ut dessa subventioner, inte hur man ska höja dem ytterligare och också utvidga dem till att gälla också kärnkraft.
En fungerande elmarknad behöver färre subventioner och inte fler. Nu försöker man t.o.m. leda i bevis att det finns en ”elbrist” som gör att Pågens inte kan få tillräckligt med el till en brödfabrik i Malmö. Sanningen är att vi 2019 hade det största elöverskottet i svensk historia.
Vi kan naturligtvis hålla liv i Ringhals 1 och 2. Vi kan t.o.m. bygga Ringhals 5 och 6. Men ingetdera skulle hjälpa. Pågens problem är inte elbrist, utan lokala begränsningar i överföringsförmågan. Begränsningar som förvärrats genom att regeringen med skattebeslut stängt ner kraftvärmeproduktion i flera stora städer.
Personligen är jag positiv till kärnkraftsteknologi och hoppas på dess framtida utvecklingspotential. Jag har ärligt talat svårt att se hur vi globalt ska kunna hantera klimatfrågan, utan att ta kärnteknologin i anspråk. Men det innebär inte att jag är reservationslöst positiv.
De sex reaktorer som byggdes på 1980-talet har förutsättningar för att tjäna oss väl i minst 25 år till. Fokusera då på det och se till, genom statliga Vattenfall, att nödiga livsförlängande åtgärder genomförs. Men inse också att ny kärnkraftsel – som det ser ut idag – är förskräckande dyr och inte konkurrenskraftig.
Det hindrar naturligtvis inte att det kan ske både teknisk och industriell utveckling som förändrar detta. Därför ska vi naturligtvis fortsätta med den kärnkraftsforskning som den regering jag ingick i öppnade upp för 2007. Men dröm inte drömmar. När jag satt i Energikommissionen på 1990-talet var det 50 år kvar till dess att fusionsteknologi skulle lösa alla våra energiproblem. Det är fortfarande 50 år kvar.
Ett annat M+KD-krav är att vi ska etablera en ”färdplan för fjärde generationens kärnkraft” Dock är det bra om man inser att den fjärde generationens kärnkraft som så många vurmar för faktiskt är något som bara finns på ritbordet och ingenting som är kommersiellt och lämpar sig för en politisk färdplan.
Framför allt, kära politik; låt bli att fatta beslut som ni inte begriper er på. Ni stängde Barsebäck. Det var dumt av politiken att stänga elfabriker. Det är lika dumt att fatta politiska beslut om att öppna dem. Så ge f-n i det!
18 Kommentarer
18 Kommentarer
Kåre Bergkvist
15 december, 2022: 9:15 f mÄntligen en vettig redogörelse av energipolitiken.Tack
SvaraNils Ronquist
10 februari, 2020: 11:28 f mVindkraft vs kärnkraft kostnader: År 2017 publiserade Sweco en rapport på uppdrag av Skellefteå Kraft vad förutsättningarna var för 100 % förnybart. Rapporten är välskriven och belyser fördelar och nackdelar med 100 % förnybart. Rapportens titel är just ”100 % förnybart”. Rapporten är på 38 sidor och vad som verkligen är av intresse är kostnaderna för 100 % förnybart. Kapitel 2.6 redogör för kapitalbehovet och två olika summor finns redovisade. I fall 1: kostnad 1554 miljarder och fall 2: kostnad 1638 miljarder kronor. Investeringsperioden är mellan 2017 – 2050. Antar vi att ett vindkraftverk måste renoveras eller byggas nytt var 15:de år blir det 2 omgångar inom perioden.
SvaraKostnaden för ett nytt kärnkraftverk kan beräknas med hjälp av vårt senast byggda verk som kostade totalt omkring 15 miljarder kronor och stod färdig 1985 med en produktionsförmåga om ca 1100 MW elkraft. Byggnadstiden från byggstart fram till att anläggningen började producera el var drygt fem år. Kostnaderna idag skulle bli omkring 55 miljarder kronor med en livslängd på cirka 60 år.
ulf@Nils Ronquist
22 maj, 2022: 8:30 f mDu kan inte först använda en uträkning i en rapport, den om vindkraft, och sen på egen hand dubblera den. Eftersom den i särklass största kostnaden för vindkraft är infrastrukturen till och från är dina egna uträkningar totalt felaktiga.
SvaraInte heller kan du använda byggkostnader från tidigt 80 tal och tro att dom är riktiga för idag.
Enklast är att använda Bloomberg, investmentbanken, för att få en snabb och opartisk kostnadsanalys. 2kr/kWh för kärnkraft och 56 öre/kWh för havsbaserad vindkraft.
Magnus Persson
31 januari, 2020: 8:06 f mMycket bra talat!
Tror politiker med ryggrad inom de flesta partier håller med i dina åsikter.
Det är mycket tråkigt att det inte bara är SD som är populistiska och kortsiktiga, utan även vissa politiker i etablerade partier.
SvaraDag Isacson
30 januari, 2020: 4:10 e mMikael Odenberg har onekligen stora erfarenheter av energipolitik från sina olika uppdrag. Oftast brukar hans artiklar vara både välgrundade och välformulerade. På ett par punkter i denna artikeln känner jag dock viss tveksamhet till det framförda budskapet. Att tala om marknadens villkor som styrande för kärnkraftens lönsamhet är missledande. Faktum är att marknaden har varit satt ur spel i många år – kanske egentligen hela tiden. Det var faktiskt regeringen och en majoritet i Riksdagen, som nyss beslutade att reaktorerna 1 och 2 i Ringhals inte skulle få förlängd driftstid. Beslutet att ta bort effektskatten kom alldeles för sent för att påverka Vattenfalls tidigare beslut att inrikta sig mot avveckling av de båda reaktorerna, även detta en effekt av politiska beslut. Samtidigt har subventionerna till vindkraft och solenergi varit mycket stora. Att då tala om marknad är meningslöst.
SvaraDen andra invändningen till Odenbergs artikel gäller utvecklingen och användandet av kärnkraft framöver. Troligen ligger genombrotten för generation 4 av kärnkraft långt fram. Icke desto mindre så håller många länder på att planera för nya kraftverk – t.ex. Kina, Ryssland och Polen för att nämna några. Det är svårt att förstå varför Sverige ska satsa på så stor andel vindkraft när vi inte behöver det och har erfarenhet inom kärnkraftssektorn. Det behövs stabila kraftkällor som vatten- och kärnkraft för att Sverige ska klara omställningen och dessutom ha möjlighet att hjälpa länder som inte har samma förutsättningar som Sverige att lämna de fossila energislagen.
Sivert Göthlin
30 januari, 2020: 3:36 e mElförbrukningen i Sverige har inte ökat under de senaste 25 åren. Däremot har en viss omfördelning skett genom att några storstadsområden växt till följd av invandring och inflyttning från landsbygd. Trots denna stora stabilitet i elbehovet har vi idag påtagliga problem med kommande effektbrist enligt Svenska kraftnäts rapporter till regeringen. Lägg därtill fiaskot med den nya likströmslänken till Skåne som nu är fem år försenad samt skenande nätavgifter.
Det är därför svårt att tänka sig ett större politiskt misslyckande sedan avregleringen och politikernas påtagna större makt över branschen. Mikael Odenberg är en av de ansvariga för detta som tidigare talesperson för moderaterna och chef för Svenska Kraftnät.
Skatter och subventioner har i hög grad fått styra utvecklingen. Inför Energikommissionens arbete skrev jag därför i GP artikeln ”Behåll kärnkraften så länge det går – ändra elskatterna”
https://www.gp.se/debatt/beh%C3%A5ll-k%C3%A4rnkraften-s%C3%A5-l%C3%A4nge-det-g%C3%A5r-%C3%A4ndra-elskatterna-1.189855. Artikeln kommunicerades med flera politiker inkl Lars Hjälmered. Som bekant tog Kommissionen till sig av mitt förlag och skatter flyttades från produktion till konsumtion. Däremot gjordes inget åt de nyligen beslutade stoppen av fyra kärnkraftsaggregat.
Någon omprövning av stoppbesluten har sedan inte skett trots ändrade skatteregler och återigen kraftigt stigande fossilbränslepriser som styr elpriset. Är en orsak regeringens politiska färg och intressen?
Det måste därför ses som bara positivt för elförsörjningen när moderaterna (tillsammans med kristdemokraterna) nu tar ställning för fortsatt drift av så många aggregat som möjligt. Som jämförelse kan nämnas att den finländska regeringen nyligen gett tillstånd för drift till 2038 av de två svensklevererade aggregaten i Olkiluoto som är lika gamla.
SvaraLars-Magnus Kihlström
30 januari, 2020: 12:17 e mKlok och insiktsfull beskrivning. Tack för den. Det är intressant att se att Moderaterna och högern numer efterlyser mer regleringar och statlig styrning än vänstern.
SvaraAlvar Nyrén
30 januari, 2020: 10:39 f mEtt i raden av förvirrade åsikter om energi och klimat. Börja om och börja från början. Fakta från verkligheten och vetenskaplig regler säger att detta är en icke-fråga som kostar samhället och hela världen astronomiska summor utan faktabakgrund:
Svarahttps://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/det-teoretiskt-om%C3%B6jliga
Bengt Hellman@Alvar Nyrén
30 januari, 2020: 1:48 e mDitt klimatförnekande har inget med vetenskap att göra. Det är vetenskapligt belagt att människan idag orsakar klimatförändringar.
SvaraAlvar Nyrén@Bengt Hellman
30 januari, 2020: 3:20 e m”Ditt klimatförnekande har inget med vetenskap att göra. Det är vetenskapligt belagt att människan idag orsakar klimatförändringar.”
SvaraJag låter läsarna värdera de källor och fakta jag beskriver. Överraskande för många?
Morgan Svensson@Alvar Nyrén
30 januari, 2020: 7:54 e mHärligt att just du har skådat ljuset
SvaraIsak
30 januari, 2020: 10:23 f mDen dag moderaterna och KD är beredda att bedriva uranutvinning på sin egen tomt kan vi börja prata om kärnkraft igen. Tills dess är det bara en pervers fantasi som bygger på att andra får ta den skit vi skapar. Idag bryts merparten av all världens uran i Kazakstan, ett land på plats 158 av 180 i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex och plats 124 av 180 i Transparency Internationals korruptionsindex…listan fortsätter. Sverige ska inte bara bli koldioxidneutrala, vi ska främja en trygg, moraliskt och miljömässigt OK försörjning också. Där är kärnkraften inte idag, och inte om 100 år.
Svaramats@Isak
30 januari, 2020: 10:44 f mse på electricitymap.com.
De nationer som producerar klimatvänligt är de som har storskalig vattenkraft samt kärnkraft. Finland och UK är oftare ”grönare” än vind- och solnationerna Tyskland och Danmark. Elen är avsevärt mycket dyrare i Tyskland och Danmark än något annat ställe i världen ( vad jag vet)
SvaraTomas Nöteberg@mats
30 januari, 2020: 8:45 e mI Tyskland kostar elen dubbelt så mycket som i Frankrike (över 50% kernkraft) vid en förbrukning av 4.000 KWh. Däröver blir prisskillnaden ännu större.
SvaraRaphael@Tomas Nöteberg
15 december, 2022: 8:31 f mI Frankrike står 25 av 56 kärnreaktorer stilla sedan flera månader, pga. service, underhåll och reparationer. Detta har fått följden att Frankrike idag inte bara har effektbrist utan faktiskt även elbrist. De har tvingats ransonera elen, 2 timmar per dag är elen avstängd lokalt i ett område. Nästa dag flyttas avstängningen till ett annat område och så håller det på. Detta har fransmännen nu tvingats vänja sig vid denna vinter. De har även ett maxtak på temperaturen inomhus i offentliga byggnader för att spara el.
SvaraFrankrike har gjort misstaget att satsa på kärnkraft, de har gjort sig beroende av kärnkraften och när kärnkraften inte fungerar så sitter de där och fryser och inte har el.
Kärnkraften är därför ingen driftsäker och planerbar energikälla.
Även i Sverige sker det löpande nästan varje år att det är driftstopp pga. service, underhåll och reparationer. En del planerade, många oplanerade. I år har det förekommit flera sådana. I somras hade vi oplanerade driftstopp. Nu har vi flera reaktorer i stopp. En blandning av både planerat stopp och oplanerat pga. akut behov av service. Man kan absolut säga det är ”taskig tajming” att detta händer nu under vintern.
Lösningen är sol, vind och med vattenkraften som reglerkraft. Det blir planerbart, driftsäkert och hållbart – även under vintern. Havsbaserad vindkraft. Det blåser mer på havet. Bygger vi ut sol och vind i stor omfattning så behöver vattenkraften inte användas till reguljär elproduktion, utan kan reduceras till att enbart vara reglerkraft för att utjämna energibalansen i elnätet.
Tyskland har gjort misstaget att göra sig beroende av ryskt gas vilket gör att tyska elpriset stiger eftersom priset sätts efter det dyraste energislaget (gas) istället för efter det billigaste (vindkraft).
Detta är en brist i energimarknadens prismodell.
Om det istället fanns elmarknad där priset sattes efter det billigaste energislaget och där det dyraste energislaget inte hade någon påverkan på elpriset, då skulle vi både få lägre elpris och dessutom incitament att satsa på sol och vind, dvs de billigaste energislagen. För det skulle vara för dyrt att satsa på något annat, för elpriset skulle inte täcka investeringen.
I Storbritannien har man ett extra påslag på priset för att betala för kärnkraften, brittiska staten garanterar att priset inte sjunker under en viss nivå utan kommer ligga på en hög nivå flera år framåt, för annars är kärnkraften inte lönsam. Det var ett krav från kärnkraftsbolag för att investera i kärnkraft.
Kärnkraft innebär alltså högre elpriser än om man satsar på sol och vind.
Torbjörn Eriksson@Isak
30 januari, 2020: 11:54 f mNej, vattenkraft+kärnkraft är för Sverige den överlägset bästa, renaste, billigaste och mest leveranssäkra energimixen! Varför överge detta guldläge genom att subventionera ofta stillastående vindsnurror och översnöade solceller?
SvaraNoterat att den ekonomiska och tekniska livslängden för landbaserad vindkraft är ca. 15 år och för havsbaserad dito blott 12. Lägg därtll omfattande och dyrbarrt nätbygge som givetvis måste ingå i totalkostnaden för vindkraftt. Nej, m har reagerat logiskt och klokt!
Peo Nilsson@Isak
30 januari, 2020: 12:44 e mKärnavfallet är ett av Sverige självförvållat problem genom politiska beslut från hjärtat och inte hjärnan. Mer förnuftiga länder upparbetar och återanvänder sitt använda bränsle vilket går utmärkt. Vårt bränsle används ju bara till ca 5% av bunden energi.
SvaraDaniel Ulfheden@Peo Nilsson
7 februari, 2020: 2:00 e mPeo Nilsson.
På dig låter det som att det redan finns en lösning på problemet med högaktivt avfall.
Det är ju bara att upparbeta och återanvända avfallet och återanvända det som så kallat MOX.
I verkligheten är detta långt ifrån en lösning och tekniken har många brister:
– Mängden högaktivt avfall minskar ganska marginellt.
– Man kan inte köra dagens reaktorer på bara MOX. Det krävs fortfarande ca 75% Uran 235.
– MOX-bränslet är normalt dyrare än Uran 235
– Transport av högaktivt avfall ökar risker för olyckor och stölder
– I upparbetningen anrikas stora mängder plutonium vilket ökar risken för att klyvbart material till
kärnvapentillverkning kommer på avvägar.
Under början av Sveriges kärnkrafts-tid skickades bränsle till Sellafield för upparbetning. Efter div utredningar kom staten fram till att riskerna ovan övervägde nyttan och man slutade skicka kärnavfall till Sellafield
Svara