Mikael Runsten, utbildare i finansiering och redovisning vid bland annat Handelshögskolan i Stockholm, skriver att Svenska Dagbladets sätt att räkna på lönsamhet i elnäten innehåller ett avgörande fel.

Patricia Hedelius och Per Lindvall skriver om de skenande elnätsavgifterna för svenska hushåll i Svenska Dagbladet den 1 november. Att elnätsavgifterna har ökat har de rätt i, men deras resonemang kring elnätsföretagens extremt höga avkastning är i stora stycken bristfällig.

Bild: Per Lindvall skriver i Svenska Dagbladet.

För att tydliggöra hur extrema prishöjningarna har varit för vissa bolag refererar de till ett antal kommunägda elnätsbolag som har låtit bli att höja sina priser. Lidköpings elnät ges som exempel på det företag som har lägst avgifter i hela landet.

Genom att kunna driva en elnätsverksamhet med låga avgifter och samtidigt generera en rimlig vinst lyfts bolaget fram som ett föredöme i branschen. Jag har räknat ut lönsamheten för Lidköpings elnät för att kontrollera hur hög lönsamhet de de facto skapat. Jag har hämtat data från Energimarknadsinspektionens hemsida för 2016. Deras nettoomsättning var 87,1 mkr, rörelseresultat var 9,8 mkr och deras totala tillgångar (i genomsnitt) var 219,3 mkr. Rörelsemarginalen var alltså 11,2 procent och avkastningen på totala tillgångar 4,5 procent.

I dagens lågräntemiljö kan en avkastning på 4,5 procent tyckas fullt tillräcklig och därmed fungera som ett stöd för tesen att de klarar att ge en rimlig avkastning samtidigt som de håller Sveriges lägsta avgifter. Patricia Hedelius refererar till Anna Werner hos Villaägarna och skriver: ”Prisutvecklingen för de små kommunalägda näten är rimlig. Det är tydligt att de väljer att inte ta ut hela intäktsramen av sina kunder medan de större använder hela eller nästan hela utrymmet, säger Anna Werner.”

Det finns ett avgörande fel i ovanstående beräkning och slutsats. Prisregleringen som avser att hindra elnätsbolagen att ta ut oskäliga priser beräknas inte med utgångspunkt från hur elnätens nättillgångar värderas enligt svenska redovisningsregler. Regleringen bygger på vad ett elnät skulle kosta att bygga upp idag samtidigt som redovisningen utgår ifrån vad elnätsföretaget en gång betalade. Med ett gammalt elnät blir värdeskillnaden avsevärd. I och med att regleringen bygger på så kallade nuanskaffningskostnader och avskrivningar på dessa nuanskaffningskostnader finns även dessa data tillgängliga på Energimarknadsinspektionens hemsida. För att göra en mer korrekt beräkning av rörelsemarginal och avkastning med hänsyn till dessa värden ska den redovisade avskrivningen ersättas med en nukostnadsavskrivning och de bokförda värdena på elnätet ska bytas ut mot dess åldersjusterade nukostnadsvärde.

Innebörden av dessa justeringar är att rörelseresultatet sjunker och de totala tillgångarna ökar. Rörelseresultatet sjunker så mycket att det blir negativt. Det blir minus 15,8 mkr. Samtidigt ökar de genomsnittliga tillgångarna till 504,6 mkr. Eftersom nettoomsättningen fortfarande är 87,1 mkr är rörelsemarginalen för Lidköpings elnät år 2016 egentligen minus 18,1 procent och avkastningen på totala tillgångar är minus 3,1 procent. Innebörden är att Lidköpings elnät tog ut så låga avgifter år 2016 att dessa avgifter inte räcker till för att täcka de löpande kostnaderna och nukostnadsavskrivningarna på det elnät som de använder.

Om Lidköpings elnät skulle ha önskat sig en avkastning på de 4,5 procent som de gav intryck av att generera, skulle i själva verket deras intäkter ha behövt uppgå till 125,6 mkr, vilket motsvarar en prisnivå som är 44 procent högre än den faktiska.

”Vill man hitta en synonym till ordet skamlös finns tre bra alternativ: Vattenfall Eldistribution, Ellevio och Eon Eldistribution” konstaterar Per Lindvall i SvD och refererar till bolagens prishöjningar de senaste åren på uppåt 55 procent över en femårsperiod. Kan det vara så att dessa bolag, sina höjda priser till trots, inte har så ofantligt hög lönsamhet som artikelförfattarna förespeglar?