Den nordiska elmarknaden betraktas av många som ledande i Europa. Trots det förs i Sverige en diskussion om att dagens marknadsmodell har brister och att nya betalströmmar behöver införas från elmarknadens kunder till kraftsektorn. SKGS, basindustrins samarbete i elfrågor, samlar landets största elkunder och vi säger nej till kraven på att kunder ska betala för el på nya sätt.

Vad är det med dagens marknadsmodell som inte fungerar och var finns bevisen för att så är fallet? Handlar det om att intäkterna för kraftsektorn är för låga? När samma modell för prissättning tidigare i höstas genererade höga elpriser, var modellen även då fel? Finns det en ”tipping point” där modellen upphör att fungera? Eller handlar hela debatten i själva verket om kraftsektorns känsla av osäkerheten kring hur framtidens affärer kommer att se ut? Välkomna att anpassa er till marknadens spelregler, säger vi då. När intäkterna för basindustrin varierar kallas det marknadstryck och vi måste ständigt anpassa oss genom att effektivisera våra processer – så är det för alla branscher som verkar på globala och hårt konkurrensutsatta marknader.

Eller handlar debatten om problem med leveranssäkerhet, bristande stabilitet i elsystemet eller falerande elkvalitet? Vi ser inte att detta är en korrekt verklighetsbeskrivning idag, utan noterar att det svenska elsystemet räknas som ett av världens främsta av World Energy Council. Det bygger till stor del på den elmix vi har, där olika kraftslag kompletterar varandra. Vi bedömer att systemet står starkt även med en utökad produktion av förnybar el och även efter det att landets fyra äldsta kärnkraftsreaktorer har tagits ur drift 2020.

Vi anser att få, om ens någon, på ett trovärdigt sätt har förklarat varför det inte skulle vara möjligt att bevara dagens prissättning av el. Trots över ett år av diskussioner finns inte heller några konkreta förslag om hur en ny modell skulle se ut och ännu mindre vad den skulle kosta. Att den skulle innebära nya och högre kostnader för oss elkunder synes dock självklart, eftersom det övergripande syftet verkar vara att skapa ytterligare intäktsströmmar för kraftproducenterna. Behovet av nya intäkter framstår emellertid som tveksamt när vårens energiöverenskommelse innehåller skattelättnader på cirka nio miljarder kronor brutto för kraftproducenterna. Det måste innebära en förbättrad marknadssituation för de två stora kraftslagen i dagens elmix, det vill säga kärnkraft och vattenkraft.

Energiöverenskommelsen anger att utbyggnaden av förnybar el, via elcertifikatssystemet, ska fortsätta med ytterligare 18 TWh till 2030. Om det leder till vad vissa kraftbolag hävdar – att även den planerbara kraftproduktionen måste subventioneras för att bära sig ekonomiskt – är det ingen som idag med säkerhet kan uttala sig om. Prissättningen på el beror på ett flertal faktorer. Där ingår givetvis balansen mellan tillgång och efterfrågan i Sverige, men också kol- och koldioxidpriserna, vilket vi inte minst har sett under hösten.

Basindustrin lever i en verklighet där kunderna inte betalar mer för våra produkter bara för att vi får ökade kostnader, eftersom priserna sätts på globala marknader. En ökad elkostnad på ett öre per kilowattimme innebär 400 miljoner kronor i ökade kostnader per år för svensk basindustri, då våra företag är några av landets största elförbrukare. Kraftbolagens önskan om nya betalströmmar skulle med andra ord få stora konsekvenser för vår internationella konkurrenskraft, vilket skulle slå mot jobben, exporten och vårt gemensamma välstånd.

Vi bedömer att det är först på 2040-talet som omfattande investeringar i ny planerbar kraftproduktion i Sverige behöver komma på plats. Hur elmarknaden då bör se ut och vilka lösningar som bäst främjar dessa investeringar behöver dock inte definieras idag, utan det kan bli ett ämne för senare diskussion. Nu bör vi istället vårda den baskraft och den marknadsmodell vi har. Då ges de svenska basindustriföretagen andrum efter en lång period av politisk osäkerhet på elmarknaden. Det ger oss tid att fokusera på det vi kan bäst – att utveckla och exportera teknikledande, klimatvänliga och högkvalitativa produkter till kunder på världsmarknaden. På så vis fortsätter skogen, kemin, gruvorna och stålet att bidra till byggandet av morgondagens Sverige.

Carl-Michael Raihle
Ordförande, SKGS

Anna Holmberg
Energidirektör, SKGS