Energiöverenskommelsen ger inte det långtidssvar som energibranschen hade hoppats på. – Vi är på väg in i det okända, säger branschrepresentanter som Second Opinion talat med.

Det positiva mottagande energiöverenskommelsen fått i offentligheten har inte täckning inom energibranschen. I samtal med branschfolk träder en långt dystrare bild fram än i vad man menar är de politiskt anpassade pressmeddelandena.

Den fråga alla återkommer till är hur elpriset långsiktigt kommer att utvecklas. Den anknytande frågan är om effekt framöver på något sätt kommer att prissättas. Om så inte sker, hamnar vi i ett lågpristräsk på el, vilket alla aktörer kommer att plågas av.

Att 2800 MW effekt försvinner med fyra nedlagda kärnreaktorer kompenseras med råge av att gällande elcertifikatsystem ännu ska fyllas på med 13 TWh och att 18 nya TWh ska tillkomma efter 2020. Enbart detta vindkraftstillskott motsvarar 10000 MW, vilket vid blåsigt väder ger en enorm elproduktion.

Energiöverenskommelsen säger optimistiskt att Sverige har ”fantastiska förutsättningar” för förnybar elproduktion och beskriver Sverige som nettoexportör av elektricitet även på sikt.

Men vem kommer att vilja köpa elen? Tyskarna har redan dubbel försörjning av el. När landets installerade vind- och soleffekt på 85 GW inte levererar, står lika mycket fossil effekt i beredskap för att ta över. Tyskarna stänger sedan en längre tid av eltillförseln norrifrån vid blåsigt väder.

Tacksammast över ett svenskt elöverskott lär de finländska konsumenterna vara, med tanke på att Finland ännu under några år inte klarar sin elförsörjning på egen hand. Med två stora nya kärnreaktorer i pipeline kommer emellertid också den saken att förändras.

Marknadens hade vid börsstängningen på måndag för vindkraftsbolagen Arise och Eolus reagerat med ett börstapp på 6 respektive 7 procent jämfört med värdet innan energiöverenskommelsen offentliggjordes.

En central fråga är hur elcertifikatsystemet, gemensamt med Norge, kommer att utformas med 18 nya TWh som ett ensidigt svenskt åtagande. Enligt energiöverenskommelsen ska Energimyndigheten ”optimera systemet för att få fram den mest kostnadseffektiva elproduktionen”.

Så har Energimyndigheten gjort också hittills, vilket nyligen fick vindkraftsbranschen att i desperat ton tala om ”politikernas och myndigheternas nonchalans inför branschens behov av ett fungerande styrmedel”.

Peter Chudi, direktör på Svensk Kraftmäkling, säger att energiöverenskommelsen löser de akuta frågorna, men inte ger energibranschen den önskade vägledningen in i framtiden.
– Så många parametrar påverkar energisystemet att varje prognos på lite längre sikt blir osäker. Till exempel saknar överenskommelsen ansats om den framtida kraftbalansen, säger han.

Peter Chudi lyfter fram två jokrar: de datahallar som eventuellt kan komma att etableras i Sverige och den ökning av energianvändningen som kan följa i befolkningsökningens spår.

– 700 datahallar är globalt under planering, bortåt 200 av dem väntas bli etablerade i Europa. Om Sverige får tio av dem, motsvarar det – med 150-200 megawatt i kontinuerlig drift för varje hall – en energiökning på 13-17 TWh på årsbasis.
– En sådan utveckling kan komma ganska snabbt, och den påverkar i så fall avsevärt vår kraftbalans. Att elfordon ska ta över storskaligt känns mer osannolikt, säger Peter Chudi.

Hans uppfattning är det nuvarande elcertifikatsystemet varit väl ”självjusterande” så som också avsikten är. Men att utforma systemet med 18 nya TWh enbart för Sverige är ingen enkel sak.

– Det vore mycket olyckligt med två olika certifikatsystem både vad gäller handel, likviditet och prisbildning. Ett certifikat i det gamla systemet måste vara identiskt med ett i det nya systemet, vi måste ha samma valuta, säger Peter Chudi.

Om elöverskottet och de nedpressade elpriserna håller i sig, kommer vindkraftsinvesteringarna då tillbaka? Kommer elcertifikaten att räcka till för att göra vindkraften lönsam?

– Det som talar för vindkraften är att den sedan länge lämnat hobbystadiet och allt mer drivs i industriell skala, samtidigt som teknikutvecklingen fortsätter. Vi får förfrågningar kontinuerligt om marknaden av internationella intressenter som vill investera i framför allt vindkraftparker onshore, säger han.

– Lönsamhet ska framöver förhoppningsvis kunna räknas hem med lägre intäkter än i dag. Sverige surfar fortfarande på det industriella momentum som byggts upp tidigare år, men om inte lönsamheten kommer tillbaka så blir det iskallt här, säger Peter Chudi.

Han tror dock inte på att bygga nya kablar till Tyskland.
– Men får inte högre priser genom att koppla två lågprisområden till varandra. Däremot kanske en ny kabel till Storbritannien kunde vara rätt.

Gustav Ebenå är chef för enheten för förnybar el på Energimyndigheten och kan väntas ha en nyckelroll när elcertifikatsystemet ska ges ny skepnad. När han i torsdags i Gardermoen frågade hur arbetet i kontrollstationen (inom ramen för elcertifikatsystemet), den svenska energikommissionen och den norska Energimeldingen samordnats, sade han:
– Svaret är att de inte hänger ihop alls. I någon mening gör vi arbetet i kontrollstationen helt baklänges.

På Second Opinions fråga om det skulle förenkla att hantera ett utvidgat stöd för förnybar el utanför elcertifikatsystemet, svarade han:
– Snarast kan man väl argumentera för att det finns ett värde i att inte etablera en ny stödordning, eftersom en sådan i så fall behöver hanteras i relation till de stödordningar som redan finns.

Han beskriver svensk politik som att den gärna fokuserar på en pusselbit i taget.
– Sedan är risken att man upptäcker att den pusselbit man beslutit om inte passar ihop med de övriga bitarna.

De tekniska utmaningarna för att utforma ett tvådelat men ändå gemensamt certifikatsystem går att lösa, enligt Gustav Ebenå. Sverige måste vid en ensidig ambitionshöjning ”konsultera Norge” och systemet får efter förändringen inte innebära ”orimliga konsekvenser” för grannlandet.

”Vi tänker hålla ihop [det gemensamma elcertifikatsystemet] till 2035 för barnens skull. Vi ska nog få systemet att fungera även om de ben det står på ser olika ut”, förklarade Gustav Ebenå i Gardermoen.

BILD: Stolpe i ledning för 400 kV. Foto: Bo Dahlin/Svk